Brist på visioner i utbildningspolitiken

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är intresserad av skolpolitik och av skolans styrning och ledning. Skolan har en naturlig framåtsyftande riktning, eftersom de barn som går i skolan nu ska ut i arbetslivet om 15 till 20 år. Jag är nyfiken på hur politiker tänker och talar om skolans roll i samhället och vilka idéer de har om samhällsförändringar och om framtiden.

Vad handlar avhandlingen om?

– I en tid då kunskap och utbildning alltmer betraktas som en strategisk resurs och tillskrivs avgörande betydelse för vår tillväxt och vår välfärd anser jag att det är viktigt att undersöka den politiska debatten, hur den byggs upp och skapar narrativ om problem, lösningar, vad som är möjligt och eftertraktansvärt. Studien handlar om alltså om hur politiker talar om skolan och om framtidens samhälle. Jag har analyserat den utbildningspolitiska debatten från riksdagen under perioden 1991 och 2002. I analysen har jag fokuserat på de berättelser som politiker använder sig av när de talar om skolan, och hur de laddar begrepp som skola och utbildning med mening.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– En viktig utgångspunkt är att jag har ett narrativt perspektiv på politiken. Jag söker politiska berättelser. Utöver det har jag sett att det finns en brist på berättelser om framtiden när politiker talar om skolan. De befinner sig ofta i nuet men lika ofta i gårdagens beskrivningar och använder sig inte sällan av historiska bilder om skolan. Det som formulerades som problem för 10 år sedan i riksdagen är det som man försöker åtgärda med de reformer som genomförs i skolan i dag. På så sätt backar man in i framtiden. Ett annat intressant fynd var att se hur politikerna tar begrepp från varandra och fyller dem med nytt innehåll. Det innebär att många centrala begrepp utarmas. Likvärdighet och värdegrund är exempel på två ord som har haft ett antal olika betydelser under den period som jag undersöker.

Vad överraskade dig?

– Bristen på framtidsberättelser, av analyser av morgondagen och av samhällsutveckling. Jag hade inbillat mig att man som politiker skulle ha påverkats mer av den diskussion om till exempel kunskapssamhället som har pågått i samhället sedan 80-talet. Men det dyker upp i riksdagen första gången i mitten av 90-talet. Ett annat exempel är IT som är en tydlig framtidsfråga, men som inte heller är särskilt frekvent i riksdagsdebatten under den här tiden. Jag kan inte heller spåra att ledamöterna läser forskningsrapporter eller policytexter från exempelvis OECD, EU-kommissionen eller Världsbanken i särskilt stor utsträckning under den här perioden.

Vem har nytta av dina resultat?

– Bristen på idéer om vad morgondagens samhälle kräver för kompetenser kan vara intressant för alla att läsa om. Jag tror att bristen på framtidsvisioner påverkar hur lärare och skolan förhåller sig till reformer. Även utbildningspolitiker kan läsa min avhandling för att bli medvetna om hur de talar om utbildningspolitik.