Bra idrottsledare fostrar unga

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är själv gammal idrottare och har både bra och mindre bra erfarenheter från det. Idrott anses allmänt vara bra för ungas psykosociala utveckling och jag funderade på om fördelarna överväger nackdelarna.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om idrotten har någon fostrande effekt på ungas psykosociala egenskaper, i form av självkänsla, fysisk och social kompetens, psykosomatisk hälsa, moralisk utveckling, rökning- och alkoholkonsumtion. Jag lät 1212 barn och ungdomar mellan 10-16 år svara på enkäter vid tre tillfällen under två års tid. Utifrån svaren delade jag in dem i tre grupper: aldrig idrottat, idrottat i låg grad och idrottat i hög grad.

Vilka är de viktigaste resultaten??

– Om man bara jämför idrottare och icke-idrottare med varandra har idrottarna i allmänhet starkare egenskaper, men när man tar hänsyn till kön, ålder, etnicitet och socioekonomiska faktorer kan man se att de här effekterna nästan helt raderas ut. Däremot märktes en intressant skillnad mellan olika idrottande unga. I de fall där barnen upplevde att ledaren beaktade allas lika värde och gav positiv återkoppling när de förbättrade sig i förhållande till sig själva, istället för att jämföra barnens prestationer med varandra, så fostrar idrotten i mer positiv bemärkelse.

Vad överraskade dig?

– Jag hade väntat mig att se starkare psykosociala effekter av idrotten, men de uppmätta skillnaderna handlar alltså mer om att folk med mer positivt utvecklade egenskaper väljer att börja idrotta och att de med mindre utvecklade egenskaper oftare slutar. Det kan nog delvis förklaras av att det i en del idrottsgrenar finns ett visst sätt att klä sig, prata och agera som är kopplat till den sociala bakgrunden. Det gör att vissa personer inte riktigt upplever sig passa in.

Vem har nytta av dina resultat?

– Dels de som jobbar med högskoleutbildning och dels ledarutbildare inom idrotten, för att få ledare att förstå vilken viktig roll de har i skapandet av ett gynnsamt gruppklimat.