Bokstunden en viktig del av förskoleundervisningen 

Fakta

Sofie Tjäru

Bor i Öja, Finland
Född år 1976

Disputerade 2024-09-13
vid Åbo Akademi

 

Avhandling

Bokstunden som institution i förskoleundervisningen. Förskollärares syn på lärande och iscensättning

Varför blev du intresserad av ämnet?

− Jag har jobbat sedan år 2001 inom det som i Finland kallas för utbildning av lärare inom småbarnspedagogik, motsvarande förskollärarutbildningen i Sverige. Jag har under hela tiden haft kurser som handlar om språk och litteratur, och har insett att litteratur är en så självskriven sak. Alla barngrupper har högläsningsstunder och det skrivs en hel del om hur nyttigt och viktigt det är. Men det finns väldigt lite ny forskning om vad som egentligen sker under sagostunderna. Jag blev intresserad av att undersöka bokstundens roll inom den obligatoriska förskoleundervisningen för sexåringar i Finland, vilket motsvarar förskoleklass i Sverige, och vad litteraturdidaktik kan vara med sexåringar.

Vad handlar avhandlingen om?

− Det är en så kallad sammanläggningsavhandling med fyra självständiga studier. Den har en kvalitativ inriktning där jag tittar på bokstunder där lärare har högläsning med barnen. Avhandlingen handlar om vilket lärande lärarna associerar med bokstunder och vilka föreställningar om bokstunder som framträder när de beskriver hur de brukar iscensätta sina bokstunder. 

Vilka är de viktigaste resultaten?

− Det viktigaste resultatet är att lärarna uttrycker att bokstunderna bidrar med många olika nyttoaspekter och lärande inom allt från språk och omvärldskunskap till kompetenser som koncentration, minne och samtalsförmåga.

− Lärarna är också väldigt upptagna av att försöka utveckla barnens språk. Barnen är mer upptagna av att uppleva boken. Samtidigt så märkte jag att även om lärarna betonar böcker och läsning väldigt starkt, så är det sällan som själva boken i sig är i fokus. Det handlar mer om barnens upplevelser i relation till handlingen i en bok, om det är något som barnen känner igen eller har varit med om. Det är sällan man talar om författare, berättelsestrukturer eller om hur text och bild samspelar. I årskurs ett och två är det frågor som man ska arbeta med, men i förskoleundervisningen är det inte riktigt tydligt vad man ska göra med litteraturen – bara att man ska använda litteratur. Skola och förskoleundervisning är olika institutioner där skolan är uppdelad i lektioner och förskoleundervisningen ska vara väldigt helhetsbetonad. Men det verkar ändå som att bokstunderna är enskilda isolerade aktiviteter, som inte är en del av den helhetsskapande verksamheten.

Lärarna uttrycker att bokstunderna bidrar med många olika nyttoaspekter och lärande inom allt från språk och omvärldskunskap till kompetenser som koncentration, minne och samtalsförmåga.

Sofie Tjäru

Vad överraskade dig?

− All den nytta som lärarna såg med bokstunderna. Det var väldigt få som uppgav något annat än att man läser minst en gång per dag inom förskoleundervisningen. Det förvånade mig också att bokstunderna verkar vara isolerade från övrig verksamhet där man på sin höjd kommer in på något som man har talat om under en samling. Men sen gör man inte så mycket av det och det förvånar mig faktiskt med tanke på att lärarna verkligen hade så många tankar om vad man kan använda böckerna till.

Vem har nytta av dina resultat?

− Jag hoppas att lärare som jobbar i barngrupp kan använda mina resultat i diskussioner med varandra. Även om jag har fokuserat på sexåringar så finns det mycket som är aktuellt även för de som arbetar med yngre barn. Avhandlingen är också aktuell för de som forskar inom litteraturdidaktik, eftersom det finns väldigt lite forskning om litteraturdidaktik och sexåringar som inte har börjat skolan än.