Bildpedagogik hämmas av strikta villkor
Om läraren sätter upp för tydliga mål och villkor missar man många dimensioner i den estetiska lärprocessen. När förskolebarn fick vara med och forma sina egna projekt med bild- och skapande blev det mer intressant för alla inblandade, enligt Ulla Linds avhandling Blickens ordning: Bildspråk och estetiska lärprocesser som kulturform och kunskapsform .
Född 1951
i Tväråträsk, Västerbotten
Disputerade
2010-03-05
vid Stockholms universitet med avhandlingen:
Blickens ordning: Bildspråk och estetiska lärprocesser som kulturform och kunskapsform
Varför blev du intresserad av ämnet?
– Jag är själv bildlärare och märkte att det fanns väldigt lite bildpedagogisk forskning. Jag började på 90-talet och även om det har kommit några viktiga avhandlingar sen dess så saknas fortfarande forskning på området.
Vad handlar avhandlingen om?
– Om villkoren för bildpedagogik i skolan och förskolan. Dels har jag följt skapande arbete i förskolan och dels analyserat en bildsamling där elever i grundskolan och gymnasiet berättar hur det är att vara elev.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Jag studerade två förskolor med Reggio Emilia-inriktning där barnen är med och formulerar projekten och blir delaktiga i den estetiska lärprocessen. Men det betyder inte att pedagogerna kan luta sig tillbaka, utan tvärtom måste de vara mer aktiva. Till exempel förklarade barnen under en lek att Vi gör skapelser. Då tog pedagogerna hand om ordet skapelser och arbetade vidare med frågan vad är en skapelse?. Den sortens estetiska lärprocesser kan pedagogerna inte planera i förväg utan man kan fånga upp det som barnen intresserar sig för.
– Jag har sett att när lärare har ett väldigt tydligt mål så kan det bli lite enkelriktat. Idag råder ett slags målinriktat effektivitetstänkande som kanske inte alltid är så effektivt i vårt komplexa samhälle. Ett resultat av den andra studien var att bild i utvärdering kan berätta andra saker än om man samtalar eller fyller i en enkät. Precis som när man lär sig använda olika sorters text behöver barn och unga lära sig att använda bilder som kommunikationsform.
Vad överraskade dig?
– Den här avhandlingen har tagit så många år så varje gång jag återvänt till utgångsmaterialet, elevernas bilder eller filmerna från förskolan, har jag blivit förvånad över hur man hela tiden kan se nya aspekter. Det är viktigt att tänka på att forskningsmaterial inte är en avbild utan hela tiden silas genom de perspektiv man har.
Vem har nytta av dina resultat?
– Jag tror att många som jobbar i förskolan och skolan kan ha glädje av flera kapitel i avhandlingen. Även lärarstudenter kan ha nytta av den för att koppla teori och filosofi till pedagogisk praktik.