Betygen har fler dimensioner än vad det står i läroplanen

Betyg har i flera studier visat sig ha god förmåga att förutspå elevens möjlighet att lyckas i framtida studier.
Cecilia Thorsen visar i sin avhandling att betygen egentligen inte bara mäter elevers kunskap och färdigheter, utan även hur de beter sig i klassrummet.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är lärare i botten och frågor kring betygen har alltid funnits, vad är de bra för, vad är syftet och hur sätta betyg som gör kunskapskraven rättvisa. Jag har arbetat med ett projekt som undersöker betygens jämförbarhet, prognosförmåga och effekter på lärande.

Vad handlar avhandlingen om?

– Betyg har i olika studier visat sig ha god förmåga att prejudicera hur det går för eleven i framtida studier och i arbetslivet. Detta beror delvis på att betyg till skillnad från test mäter prestationer under en lång tid, men en delförklaring kan också vara att betyg inte bara mäter kunskaper och färdigheter utan också andra aspekter som exempelvis intresse och hur man är i klassrummet. Att lärare omedvetet eller medvetet tar hänsyn även till sociala och beteendemässiga aspekter.

– Jag ville undersöka betydelsen av de olika dimensionerna i betygen när det gäller att förutsäga framtida studieframgång. Detta har jag gjort med hjälp av betyg och nationella prov för elever i årskurs 9 och med hjälp av betyg från gymnasieskolan.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Det fanns en skillnad mellan betyg och nationella prov. Jag har hittat en gemensam dimension i betygen, något jag kallar sociala- och beteendemässiga aspekter. Denna dimension återspeglar att lärare i sin betygsättning också inkluderar elevens sätt att vara och bete sig. Jag har också jämfört kunskapsrelaterade betyg med det tidigare relativa betygssystemet, med hypotesen att den beteendemässiga dimensionen inte skulle ha samma betydelse i det relativa betygssystemet eftersom de dåvarande standardproven skulle ha större inflytande på betyget. Men även där skiljer sig betyg och provresultat åt.

– Min tolkning är att betygen är bra på att förutspå elevens förutsättningar för att de just mäter såväl kunskap, färdigheter samt sociala- och beteendemässiga aspekter, och att det engagemang och intresse eleven investerar i skolan också har betydelse i framtida studier.

– Problemet med den sociala-beteendemässiga dimensionen är att den inte är så väl definierad och att den kan skilja sig mellan klassrummen – vad är det egentligen läraren mäter?

Vad överraskade dig?

– Att den sociala-beteendemässiga dimensionen även fanns i det relativa betygssystemet, där ju standardproven innebar en starkare styrning.

Vem har nytta av dina resultat?

– Beslutsfattare inom utbildningsväsendet. Vi kanske behöver göra en distinktion mellan skolans fostrande uppdrag och det betygssättande uppdraget. Det är också viktigt med en diskussion om den sociala och beteendemässiga aspekten som finns i betygen: Att lärare får möjlighet att diskutera vad som är deras fostrande respektive betygssättande uppdrag och hur dessa ska balanseras.

Hanna Nolin