Behov av reformer inom den kommunala musikskolan

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Inom den musikpedagogiska traditionen verkar mycket vara för givet taget. Som exempelvis att ju större musikalisk talang man har desto mer får man ut av att spela. Själv är jag är kritiskt till detta odemokratiska synsätt men har aldrig funnit något forum att diskutera och ställa frågor om detta. Avhandlingen blev mitt sätt att försöka lyfta fram den här kritiken.

Vad handlar avhandlingen om?

– Musiklärartyper vid den kommunala musikskolan. Jag har inte utgått från någon given teori utan det här är en bred undersökning där jag utforskar de olika musiklärartyperna på ett generellt plan. Jag har beskrivit de olika typerna och hur deras respektive attityder och värderingar skiljer sig åt och hur dessa avspeglas i deras undervisning.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Jag fick fram två resultat varav det ena är att attityder och värderingar ärvs inom ämnet man undervisar i. Det andra resultatet är att det finns åtta musiklärartyper som på signifikativa sätt skiljer sig från varandra. Dessa är missionär, portvakt, musikant, mästarlärare, kapellmästare, förnyare, antiformalist och pedagog. Typerna är rätt så isolerade från varandra och det pågår ofta ett maktspel mellan dem. Vad jag fann är att alla typer utom en behövs och har en funktion att fylla, både ur en musikkulturell aspekt och rent musikmetodologiskt. Förnyaren däremot framstår som olycklig och är den typ som inte fungerar i sin lärarroll. Det beror på att de inte längre tror på de värden som verksamheten bygger på. Förnyarna skulle helst vilja jobba utifrån barnens perspektiv och behov men de saknar didaktiska redskap och sitter fast i en tradition som inte ger utrymme för detta. Förnyarna utgör 19 procent av musiklärarna. Det här vittnar om en reaktionär, konservativ och kritikfientlig tradition och det är ju naturligtvis ett problem.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Ja, absolut. Som gjorde mig glad också! Dels hittade jag nya typer av musiklärare, dels fick jag en stor förståelse för samtliga typer även om jag är kritisk till flera av dem. Den största poängen med min studie, som jag ser det, är att den har skapat en grund för en bättre förståelse för typerna. Det var också ett av mina syften med avhandlingen, jag har exempelvis beskrivit typerna i första person, just för att framställningarna inte ska uppfattas som värderande. Ytterligare något som överraskade mig var att jag fann så många av typen pedagog, vars utmärkande drag är att de i första hand värnar om barnen och ser musiken som ett medel, inte ett mål. Jag trodde tidigare att jag var den enda pedagogen i Sverige men så var det alltså inte.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag tänker mig att resultaten kan användas på många plan inom musiklärarutbildningen men också inom forskningen. Studien kan vara en utgångspunkt för en mer öppen diskussion om det som verkar vara taget för givet inom musiklärartraditionen. Den här avhandlingen är den första vetenskapliga ansats som pekar på behovet av reformer inom den kommunala musikskolan.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag är å ena sida så pass luttrad att jag kan tänka mig att de här resultaten tigs ihjäl. Å andra sidan skulle jag ju inte ha lagt ned allt arbete om jag inte trodde på förändring. Jag hoppas därför att mina resultat kan bidra till att skapa ett diskussionsklimat för att öka förståelsen mellan de olika musiklärartyperna men också att de banar väg för reformer och en musiklärarutbildning där demokratiaspekten ges ett större utrymme.