Behov av ensamhet inte en önskan om isolering

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Det är en väldigt söt historia: jag gjorde min PTP-tjänstgöring som psykolog på barnhabiliteringen i Örebro, och hade många samtal med ungdomar kring relationer och sexualitet, eftersom personalen inom den ordinarie verksamheten sällan hade tid för det. En kille med Asperger hade många frågor och funderingar kring kärlek, sex och relationer – och mer konkret hur han skulle kunna träffa en flickvän. Jag hade inga svar att ge honom och hittade inte något stöd i befintlig forskning eller litteratur, så det är definitivt hans förtjänst att jag började forska vidare om de här frågorna.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om personer som har diagnostiserats med Asperger, som själva beskriver sitt vardagsliv, hur det var att få diagnosen och hur den påverkar deras vardag och nära relationer.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Mina resultat kan beskrivas utifrån ett begrepp som jag kallar ”normal som annorlunda”, som beskriver hur diagnosen kan hjälpa individen att ändra sin självbild och normalisera sin annorlundahet. Den kan även skapa en grupptillhörighet och vidga normalitetsbegreppet för de här personerna. Personerna i avhandlingen beskriver sig inte som annorlunda utan anser att det är de andra som är konstiga. Ett flertal av de jag träffade ser det som en fördel att kunna bolla idéer och erfarenheter med andra som fått diagnosen, men alla söker inte den hjälp som grupptillhörigheten kan ge. Det framgår i studien att det finns en stor variation inom gruppen.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Ja, tidigare forskning har visat att små barn med Asperger har svårt att imitera andras beteenden, vilket tillsammans med svårigheter att sätta sig in i hur andra tänker kan göra att de har problem med att tillägna sig social kompetens. Men många av deltagarna i min studie nämner just imitation som en medveten strategi för att kunna fungera i vardagen.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att personer som själva har diagnosen ska läsa boken – eftersom den kan ha ett igenkänningsvärde för dem – och givetvis personal inom habilitering och skola som förhoppningsvis kan finna inspiration vad gäller olika tankesätt hos personer med Asperger.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Det blir lätt så att man inom skolan följer en mall när man jobbar med personer som har en diagnos, men det är mycket man måste ta hänsyn till – framför allt att det finns en individ bakom diagnosen, och att det inte finns något recept att följa som fungerar för alla med samma diagnos. Personer med Asperger kan ha fått olika mycket stöd beroende på hur mycket hjälp föräldrarna har sökt – och fått. Jag mötte mycket frustration och sorg hos de här människorna: många var arga och desillusionerade efter att i flera år försökt få bättre kontakt med andra människor utan att lyckas. Personer med Asperger kan ha ett ökat behov av att bestämma över sin egen tid – men jag menar att isoleringen inte är självvald. I litteraturen talar man ibland om autistisk ensamhet, eller isolering, hos personer med Asperger, men jag tror att det är något som felaktigt tolkas som en önskan om att få vara i fred.

Åsa Larsson