Bättre betyg i idrott och hälsa med gott klassrumsklimat

Ett gott klassrumsklimat i ämnet idrott och hälsa inverkar positivt på såväl tillit till sin egen förmåga, delaktighet som betyg hos högstadieelever med funktionsnedsättning. Det visar Karin Bertills som undersökt vilka faktorer som bidrar till positiva skolprestationer.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag arbetar som lärarutbildare i ämnet idrott och hälsa men har i många år jobbat som idrottslärare, på alla stadier. Jag ingår också i forskningsgruppen CHILD som framgångsrikt studerar delaktighet hos barn med funktionsnedsättning. Vad som framför allt intresserar mig är faktorer som bidrar till positiva skolprestationer.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om delaktighet och självtillit i ämnet idrott och hälsa bland högstadieelever med särskilt fokus på de med olika funktionsnedsättningar. Det är en kvantitativ studie där olika elevgruppers självskattade upplevelser jämförts över tid. I studien ingår cirka 450 högstadieelever från 26 skolor som jag delat in i tre grupper – de med funktionsnedsättning samt elever med höga, respektive låga betyg i ämnet idrott och hälsa.

– I avhandlingen ingår också enkäter med 22 idrottslärare om hur de ser på sin egen undervisning samt observationer av totalt 40 idrottslektioner i årskurs 8. Här har jag undersökt elevernas engagemang och delaktighet och jämfört med både elev- och lärarenkäter.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att ett bra klassrumsklimat är viktigt för alla elever och vi såg i årskurs 7 att det är särskilt viktigt för elever med funktionsnedsättning. Elevernas upplevelser av självtillit och delaktighet hänger ihop med klassrumsklimatet. Över tid inverkade faktiskt klassrumsklimatet på slutbetyget för elever med funktionsnedsättning.

– Samtliga elevers sociala förmåga förbättras under högstadiet. Bättre social förmåga har stor betydelse för hur elever generellt klarar skolarbetet, särskilt de med låga betyg. Om de upplever sig som kompetenta överlag påverkar det också upplevelser av självtillit och delaktighet i idrott och hälsa, vilket i sin tur inverkar på slutbetyget.

– Observationerna från undervisningen i årskurs 8 visar att samtliga elever är mer aktiva och engagerade om läraren är tydlig med att förklara vad eleverna ska göra och vad syftet är – kort sagt om läraren undervisar i enlighet med kursplanen. De här lärarna instruerar mer, jobbar oftare i helgrupper och är oftare fysiskt nära sina elever. Undervisningen är bättre strukturerad, mer varierad och komplex, har tydligare fokus och bättre flyt. I de här klasserna observerades eleverna vara fysiskt närmare läraren, särskilt elever med funktionsnedsättning. Tillgänglighet och fysisk närhet till läraren ökar möjligheterna till stöd och personlig feedback.

Vad överraskade dig?

– Att elever i årskurs 7 med funktionsnedsättning skattar lägre kompetens och vilja att delta i idrottsundervisningen om läraren undervisar enligt kursplanen. Alltså tvärtemot resultatet från observationerna i årskurs 8. En förklaring kan vara att mycket är nytt för elever i årskurs 7. Men också att betygskriterierna är desamma för alla elever. Elever med funktionsnedsättning kan lätt uppleva kriterierna som ouppnåeliga – varför ens försöka? Min slutsats är att betygskriterierna måste anpassas efter elevernas förmåga.

– Jag överraskades också av att det fungerar mindre bra med undervisning i smågrupper för elever med funktionsnedsättning. Det kan bero på att det sällan eller aldrig förekommer stöd i ämnet idrott och hälsa. För att organisera lektionen och ha överblick över eleverna löser läraren det med att undervisa i helgrupp. Jag förvånades även av hur elevernas upplevelse av den egna funktionsnedsättningen blev alltmer problematisk och negativ ju äldre de blev.

Vem har nytta av dina resultat?

– Framför allt lärare i idrott och hälsa. Att fråga eleverna hur de själva upplever sina kunskaper och förmågor kan användas för att värdera den egna undervisningen men också som underlag vid utvecklingssamtal med elever, särskilt de med funktionsnedsättning. Eftersom betygskriterierna är så fixerade är de viktigt att de här eleverna på andra sätt ges möjlighet att få synliggöra sin utveckling och sina framsteg. Även skolledare kan ha nytta av resultaten, inte minst vad gäller fördelning av stödresurser. Avhandlingen utgör också ett bidrag till forskningen.

Susanne Sawander