Barns styrkor och svårigheter i skol- och förskolemiljö
När Michaela Munkholms barn började skolan såg hon att barn i omgivningen hade svårt att klara sina skoluppgifter. Detta fick henne att försöka säkerställa en bedömningsmetod (Skol-AMPS) som kan användas för att identifiera barns styrkor och svårigheter i förskole- och klassrumsmiljö. Resultatet blev avhandlingen Occupational performance in school settings: Evaluation and intervention using the School AMPS .
Född 1967
i Vadstena
Disputerade
2010-12-16
vid Umeå Universitet
Läs abstract och ladda ner avhandlingen nedan
Occupational performance in school settings: Evaluation and intervention using the School AMPS
Varför blev du intresserad av ämnet?
När mina egna barn började skolan upptäckte jag att det fanns barn i deras närhet som verkade ha svårt att fungera i sin skolmiljö. Jag såg barn som till exempel hade svårt att koncentrera sig, svårt att följa instruktioner, påbörja och slutföra uppgifter inom rimlig tid samt att det verkade vara allmänt rörigt runt dessa barn. Det fick mig att fundera på vad skolan har för ansvar och vem som möter dessa barns och familjers behov. En fördjupning i litteratur och redan genomförda undersökningar visade att just dessa barn faller mellan stolarna och att skolan saknar redskap och resurser för att möta barn med osynliga funktionshinder eller svårigheter. Det blev startskottet.
Vad handlar avhandlingen om?
Avhandlingen handlar om att säkerställa en bedömningsmetod (Skol-AMPS) som kan användas för att identifiera barns styrkor och svårigheter i förskole- och klassrumsmiljö. Metoden medför ett strukturerat arbetssätt för att planera mål och åtgärder som kan underlätta för barnet. Styrkan i metoden är att den ger en tydlig bild av barnets aktivitetssituation och att bedömningsresultatet är presenterat på ett systematiskt och överskådligt sätt.
Vilka är de viktigaste resultaten?
Det viktigaste resultatet är att bedömningsmetoden är tillförlitlig för arbetsterapeuter att använda vid bedömning i skolmiljö och att man kan mäta förändring efter insatta åtgärder. Ett annat viktigt resultat var att insatta åtgärder hade positiv effekt.
Vad överraskade dig?
Det överraskade mig att till synes enkla åtgärder kunde genomföras med hjälp av befintliga material och resurser och som gjorde stor skillnad för barnet och läraren.
Det var också överraskande att se att även om barnet får specialpedagogiska insatser påverkas inte barnets görande att praktiskt ta sig an sina skoluppgifter vilket indikerar att arbetsterapeutens insatser kompletterar de specialpedagogiska insatserna.
Vem har nytta av dina resultat?
Jag skulle önska att resultaten kom till nytta för de barn, lärare och föräldrar som har behov av att få konkret stöd för en fungerande skoldag och jag tänker främst på barn med neuropsykiatriska funktionshinder eller liknande svårigheter. Men tyvärr är det ovanligt att arbetsterapeuter är knutna till skolan eller elevhälsan här i Sverige. Jag skulle vilja att man vågar införa en ny kompetens och metodik och öppna upp skolans värld för nya perspektiv på barns sätt att utföra sina skoluppgifter och fungera i sin skolmiljö. Även om specialpedagoger också använder observation och intervju som metod för att förstå barnets svårigheter så har vi helt olika infallsvinklar vilket också påverkar mål och åtgärder. Jag ser arbetsterapeuten som ett viktigt komplement som saknas i den svenska skolorganisationen.