Barns delaktighet i förskolans dokumentation

Förskolebarn kan vara delaktiga i förskolans dokumentation oavsett vilken metod som används – det behöver inte handla om pedagogisk dokumentation. Det menar Katarina Elfström Pettersson som har forskat i ämnet.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag arbetade som förskollärare i 20 år innan jag påbörjade mina forskarstudier. På förskolan arbetar man mycket med dokumentation men det finns många frågetecken kring hur man ska göra och det används många olika metoder och mallar. Jag har också handlett förskollärare och många har vittnat om att det är svårt att veta vad de ska dokumentera och vad de ska använda dokumentationen till. Svårigheterna handlar mycket om hur man ska få till barns delaktighet.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om dokumentation i förskolans systematiska kvalitetsarbete. Det finns dokumentation som görs i vardagen, ibland tillsammans med barnen och ibland enbart av förskolepersonalen. Denna dokumentation utgör en grund för den dokumentation som sammanfattar det systematiska kvalitetsarbetet.

– Jag har bland annat tittat på hur dokumentation produceras mellan olika aktörer – barn, förskollärare, datorer, mallar, styrdokument och foton. Och vad som produceras mellan de olika aktörerna. I studien har jag filmat barn och förskolepedagoger när de dokumenterar tillsammans på olika sätt med hjälp av kameror, datorer, pärmar och bilder. Jag har också samlat in och analyserat dokumentation från förskolor som har använt sig av lokala modeller eller mallar.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Ett resultat handlar om på vilket sätt barn är delaktiga i att producera dokumentation. Barns delaktighet i att producera dokumentation är sammanflätad med och producerades av en mängd olika saker, såsom lärares förhållningssätt, datorer, kameror och foton. Ett exempel på vad som kunde hända när barnen var med och dokumenterade utifrån en foto var att det kunde det bli ett sätt att undersöka något genom att skapa berättelser, snarare än ett sätt att se tillbaka på något som hänt tidigare. Ibland pratar man om att man måste arbeta med pedagogisk dokumentation för att barn ska bli delaktiga. Men mina resultat visar att barnen kan vara delaktiga på olika sätt oavsett vilken metod man använder.

– Ett annat resultat handlar om på vilket sätt dokumentationsprocessen är sammanflätad med olika saker som datorer, lokala mallar, traditioner kring dokumentation och styrdokument – allt det påverkar hur dokumentation producerar kvalitet.

– I själva dokumentationsprocessen kunde jag se att fokus försköts från det enskilda barnet till olika aktiviteter och personalens görande. Ibland brukar man prata om att dokumentation fokuserar på enskilda barn trots att det inte är tanken. I min studie var det i stället aktiviteter och det som personalen gjorde som var i fokus – samtidigt som man tog hänsyn till barnens intresse. Jag kunde också se att det i dokumentationen produceras något som man kan utgå från i arbetet framöver, något som skapar möjligheter att jobba vidare. Att dokumentation inte alltid handlar om något som har hänt eller som man har dokumenterat för att titta tillbaka på.

Vad överraskade dig?

– Det var intressant att se på vilka sätt barn kan vara delaktiga i att dokumentera. En annan sak är att man behöver förhålla sig till att dokumentationen kan bli något annat än det som man hade tänkt från början. Mallen spelar en viktig roll och styr vad som blir viktigt att dokumentera och vad som blir kvalitet.

Vem har nytta av dina resultat

– Resultaten skapar möjlighet att bli medveten om och granska de metoder som används för att dokumentera. De kan vara ett sätt att problematisera vad barns delaktighet innebär och vad mallar och modeller gör med dokumentation och vad som produceras som kvalitet.

Åsa Lasson