”Barnrättskonventionen måste in mer i vardagen”

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har faktiskt ett väldigt starkt minne från min egen skoltid av en tidigare FN-soldat som kom på besök och talade om mänskliga rättigheter. Under min tid som gymnasielärare har jag jobbar med de här frågorna och även sen jag blev adjunkt här på Karlstads universitet 1997. Jag har jobbat med utbytesprojekt i Kenya och det blir så tydligt där att barns villkor ser så olika ut.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har intervjuat 12-15-åringar i Sverige och Kenya om hur de ser på sina rättigheter. De har fått läsa artiklar ur FN:s barnrättskonvention och sen har vi diskuterat dem i grupper med tre barn i varje. Det är inte någon jämförelse mellan länderna utan jag ville helt enkelt få barns perspektiv på sina rättigheter, oavsett var de bor.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Både i Sverige och Kenya pratar barnen mer om barns behov än om rättigheter. Det är framför allt behov av skydd och stabila relationer med vuxna och jämnåriga.De demokratiska rättigheterna verkar inte vuxenvärlden ha förmedlat lika tydligt. Några av de svenska barnen berättade om sina klassråd som en fullständigt kaosartad tillställning. Läraren hade förklarat att det här står det att ni ska få ha och det ska ni sköta själva. Men barnen ville hellre att någon vuxen skulle vara med, för att det skulle bli mer ordning i diskussionerna.

– De ville också ha mer riktiga frågor att ta ställning till, nu upplevde de det som väldigt oviktiga frågor, som mjukt eller hårt toapapper på skoltoaletterna. De uttryckte en förståelse för att de inte kunde bestämma allt, men de ville bli tillfrågade om sånt som engagerar dem, till exempel läxor och schema. I de kenyanska skolorna användes inte klassråd på samma sätt utan istället kunde eleverna framföra sina frågor och funderingar i en förslagslåda som togs upp i den gemensamma veckosamlingen.

– Båda grupperna säger att alla är lika mycket värda men de har också lärt sig att det finns många undantag, till exempel om man är flicka, fattig eller svartare än andra. Alla verkar också se det som att konventionen gäller andra barn, som har det riktigt svårt. Inte något som handlar om deras egen vardag.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Kanske att det var så mycket som var gemensamt för länderna. Skolan ser ju ganska lika ut och barn i den åldern funderar på ungefär samma frågor, om hur man ska klara sig i skolan, klara sina läxor och hinna med det man ska göra efter skolan.

Vem har nytta av dina resultat?

– Egentligen alla som jobbar med barn och är intresserade av mänskliga rättigheter men jag tror att särskilt lärare kan ha nytta av resultaten.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag har en modell som kan vara till hjälp för att få in ett barnrättsperspektiv mer i vardagen. Den finns att läsa i min avhandling. Jag tycker att klassrådsexemplet visar på något motsägelsefullt, när man har en idé om att barn ska vara med och bestämma men inte frågar dem vad de vill bestämma och hur.