Barn och ungdomar tiger om misshandel

Barn och unga som utsatts för barnmisshandel berättar oftast inte om det för professionella. Det handlar i grund och botten om att de inte litar på vuxna, menar Carolina Jernbro som har forskat i ämnet.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är folkhälsovetare och har gått ett magisterprogram på Karlstads universitet om barns liv och hälsa. Jag var intresserad av hur livsstil påverkar hälsan och blev medveten om att det finns andra saker som påverkar hälsan mer, exempelvis hur man växer upp.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur barn och unga upplever barnmisshandel. Både förekomsten av misshandel men också sambandet mellan misshandel och olika psykosomatiska symptom samt livskvalitet. Jag har utgått från elevenkäter som ingår i nationella kartläggningar av barnmisshandel från år 2000, 2006 och 2011. I en av enkäterna deltar även 20-åringar så det är blandade åldrar.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att flera av barnen och ungdomarna upplevde den psykiska misshandeln som värre än den fysiska eftersom den anses sätta djupare spår. Om man blir slagen verkar det, enligt barnen, lättare att tänka att det är förälderns fel. Vid en psykisk misshandel där man blir nedvärderad och trycks ner är det lättare att tro att det är en själv det är fel på. Det sänker både självförtroendet och självkänslan. Jag menar att alla misshandelsformer, inte endast sexuella övergrepp och fysisk misshandel, måste få större plats i forskningen. Det gäller även insatser. Det var ett ganska överraskande resultat att så många som 20 procent hade utsatts för misshandel. Även om de mildare formerna av misshandel som fysisk bestraffning och att få en örfil är med i den statistiken. Men fem procent hade blivit utsatta för en mer systematisk misshandel med grövre våld och det är ganska många trots allt.

– När det gäller kopplingen mellan barnmisshandel och hälsa visar mina resultat att barn som har blivit misshandlade mår sämre och har sämre livskvalitet än andra barn. Ju mer utsatt man är desto sämre mår man, och desto fler psykosomatiska symptom har man. Ett annat viktigt resultat handlar om att få barn och unga avslöjar att de har blivit misshandlade för vuxna professionella. De kanske berättar för en vän eller ett syskon men få berättar för en lärare eller någon annan professionell. Det beror på att barnen och ungdomarna inte litar på vuxna. Ytterligare ett resultat handlar om stödet man får om man väljer att berätta. Flera barn och unga upplevde att socialtjänsten tog förälderns sida, att de inte var lyhörda för barnen och att det saknades ett barnperspektiv. Något som är viktigt att lyfta fram är ändå att det var många barn som hade fått hjälp av elevhälsan. En tjej berättade att hon inte skulle ha överlevt utan hjälp från kuratorn. Elevhälsan har en betydelsefull roll och det är viktigt att de resurserna finns.

Vad överraskade dig?

– Framförallt att den psykiska misshandeln upplevdes som värst men också att det var få unga som berättade för professionella om misshandeln.

Vem har nytta av dina resultat?

– Professionella som jobbar med barn. Jag har skrivit på svenska och språket är inte så vetenskapligt så jag hoppas att den ska vara tillgänglig för praktiken. För professionella som arbetar med barn är det viktigt att känna till att det förekommer misshandel. De måste våga fråga, frågar man tillräckligt många gånger så kanske barnet till slut berättar.

Åsa Lasson