Barn med funktionsnedsättning flitiga utövare av fritidsaktiviteter

Barn med funktionsnedsättning deltar i fler fritidsaktiviteter än barn utan funktionsnedsättning. De tycker också att aktiviteterna är roligare än andra barn. Det överraskande resultatet kom Anna Ullenhag fram till i sin forskning.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har arbetat som sjukgymnast bland annat inom barnhabiliteringen och inom skolhälsovården. Man har kommit långt inom habiliteringen vad det gäller funktionell träning och anpassningar av miljön för barn med funktionsnedsättning. Men barnens eget bestämmande och inflytande över vad de gör på fritiden har inte varit i fokus. Doktorandprojektet utlystes av Nationella forskarskolan i vård och omsorg vid Karolinska institutet, som jag sökte till.

Vad handlar avhandlingen om?

– Avhandlingen har tre syften: Att beskriva och jämföra hur delaktighetsmönstret i fritidsaktiviteter ser ut för barn med och utan funktionsnedsättning, vilka faktorer som kan förklara delaktighetsmönstret i fritidsaktiviteter, samt att utveckla en interventionsmodell om hur man kan jobba med deltagandet i fritidsaktiviteter för barn med funktionsnedsättning.

– Vi genomförde även en kulturell validering av ett bedömningsinstrument, ett frågeformulär, som kartlägger barns och ungdomars delaktighet i fritidsaktiviteter. Bedömningsinstrumentet The Children’s Assessment of Participation and Enjoyment/Prefereces for Activities of Children, CAPE/PAC, kommer ursprungligen från Kanada. Vi anpassade innehållet i CAPE/PAC till svenska barn och ungdomar bland annat genom gruppintervjuer och fältprövningar.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Barn med funktionsnedsättning gör fler aktiviteter än barn utan funktionsnedsättning, men med en lägre intensitet. Intensitetsmåttet säger något om hur regelbundet aktiviteterna utförs. En del av aktiviteterna görs väldigt sällan. Vi tittade på vilka faktorer som kan förklara hur ofta barnen gör aktiviteter och om de tycker det är roligt. De fyra variablerna ålder, kön, att ha funktionsnedsättning och mammans utbildningslängd kunde inte förklarar mer än 3-36 procent av fritidsmönstret.

– Den klientcentrerade interventionsmodellen som vi prövade på barn med neuropsykiatriska diagnoser bidrog till att de två barn som ingick i studien uppnådde sina delaktighetsmål och upplevde en ökad förmåga och ”self-efficacy” att utföra fritidsaktiviteterna.

Vad överraskade dig?

– Att variablerna i modellerna inte kunde förklara så mycket. Vi vet att andra faktorer som föräldrars egna fritidsintressen, transportmöjligheter, attityder i omgivningen, tillgänglighet och utbud av aktiviteter samt motivation också är betydelsefulla variabler som behöver studeras närmare. Men den slutsats man kan dra av studierna är att en funktionsnedsättning endast förklarar en liten del av delaktighetsmönstret. Det var glädjande att se att barn med funktionsnedsättning gjorde fler aktiviteter och tyckte att fler aktiviteter var roligare än barn utan funktionsnedsättning.

Vem har nytta av dina resultat?

– För sjukgymnaster, arbetsterapeuter, fritidspedagoger, skolsköterskor och lärare som gör åtgärdsplaner är det viktigt att göra individuella analyser om vad som hindrar barnet från att göra en viss aktivitet. Att studera person- och omgivningsfaktorer som utgör ett hinder eller ett stöd för barnets delaktighet är viktigt för att kunna skräddarsy individuella strategier för ökad delaktighet. Vidare är det viktigt att barns och ungdomars egna intressen och önskemål gällande sin fritid är i fokus.

– Man bör också fundera på hur pass inkluderade barn med funktionsnedsättningar är i skolan. Sedan tidigare vet vi att miljöfaktorer påverkar möjligheten att vara delaktig. Hur ser skolgården och lekplatsen ut? Det finns också mycket att göra vad gäller attityder till barn med funktionsnedsättning. Studier har visat att barn med funktionsnedsättningar själva ofta upplever att omgivningen tycker de är mindre vetande och att de får en underordnad roll i socialt samspel. Det kan nog förekomma en viss okunskap bland elever och lärare om vad funktionsnedsättning innebär. Man behöver inte ha kognitiva problem för att man sitter i rullstol.

Gunilla Nordin