Bakgrund och kön styr val av gymnasieprogram

Bakom en till synes jämn könsfördelning på gymnasiets naturprogram döljer sig stora skillnader. Johanna Melléns forskning visar att elevers gymnasieval har varit lika bundna av kön och social bakgrund sedan 1970-talet.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är lärare i grunden och hade siktet inställt på gymnasiet men arbetade mestadels på mellanstadiet och högstadiet. En fråga jag funderade mycket på var vad elever påverkades av när de i högstadiet valde spår och ämnen till gymnasiet. Jag har alltid velat forska och blev senare antagen till ett forskningsprojekt kring ungdomars gymnasieval.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den övergripande frågan är hur reformer av gymnasieskolans program har påverkat ungdomars val av gymnasieprogram och inriktningar i ett alltmer marknadsanpassat skolsystem. Avhandlingen bygger på registerdata med information om gymnasieval för ungdomar födda från 1975 till 1995. Materialet omfattar därmed tre olika läroplaner, Lgy70, Lpf94 samt Gy11. Statistiken över gymnasieval har jag sedan jämfört med elevernas kön och föräldrars utbildningsnivå. De gymnasieprogram som jag har valt att fokusera på är motsvarande naturvetenskapliga/teknikprogrammet, samhällsvetenskapliga programmet samt i viss utsträckning även yrkesprogram.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Med Lpf94 gjordes yrkesprogrammen om till att ge högskolebehörighet. Ett bakomliggande skäl var att ge alla samma grund. Den här reformen gav utslag först runt år 2000, då allt fler elever från studievana hem sökte yrkesprogrammen. Det gällde inte minst byggprogrammet som hade relativt höga antagningspoäng i mitten av 2000-talet. Även om det i princip bara var de mer priviligierade eleverna som drog nytta av systemet och rörde sig över programgränserna, så skedde en viss utjämning i relation till elevernas bakgrund. Med Gy11 togs högskolebehörigheten på yrkesprogrammen bort och därmed verkar yrkesutbildningarnas status sjunka, med lägre antagningspoäng och färre ungdomar med högre utbildade föräldrar. Under 00-talet kom skoldebatt och -politik att fokusera alltmer på utbildningars användbarhet på arbetsmarknaden. Under 90-talet släpptes också skolmarknaden fri och enskilda gymnasieskolor kom att samspela med den här politiken.

– Runt millennieskiftet blev gymnasieprogrammen alltmer specialiserade och eleverna fick möjlighet att välja mellan olika kurser och inriktningar. På ytan är könsfördelningen på de naturvetenskapliga programmen i stort sett jämn. Men inom programmen syns stora skillnader. I den mån flickorna väljer en specialinriktning så väljer de biologi. Betydligt större andel av pojkarna utnyttjar möjligheten att specialisera sig och då främst mot matematik och fysik. Den jämna könsfördelningen på naturprogrammen är därmed bara chimär eftersom specialiseringen fortsätter att skapa skillnader. Att notera är att biologi har sämst löneutveckling inom de naturvetenskapliga områdena. Det här är intressant då flickor anses dra fördel av skolsystemet. Men min forskning belyser att under en till synes jämställd yta finns stora könsskillnader. En fråga att ställa är också vad som händer med de områden som tjejer tar sig in i. Sett över tid har gymnasieskolan kommit att sortera alltmer mot arbetsmarknaden. I förarbetet till Gy11 står bokstavligen att vad gäller anpassningar av skolan så ska ”arbetsmarknadens parter gå före”. Avhandlingens resultat visar på vikten av en fördjupad samhällsdiskussion om vilka program som erbjuds i gymnasieskolan, på vilket sätt ämnen ska avgränsas från varandra och hur valet till dem går till.

Vad överraskade dig?

– Med lite distans till materialet så överraskades jag över hur otroligt stabila mönstren är. Ungas gymnasieval har i stort sett varit lika bundna av kön och social bakgrund sedan 1970-talet.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag menar att vi på alla nivåer, från skolpolitiker till lärare, behöver diskutera vilken slags gymnasieskola vi vill ha. Vill vi ha en gymnasieskola som både kan skapa en gemensam grund för alla medborgare och sortera mot arbetsmarknaden? Eller vill vi ha en skola som enbart sorterar mot arbetsmarknaden?

 Susanne Sawander