Även yngre elever har nytta av ett algebraiskt tänkande

Att få igång samtal om matematik med de yngre eleverna är inte lätt. Men med hjälp av learning studies och tankar lånade från en rysk psykolog lyckades forskaren Helena Eriksson och hennes lärarkollegor med just det. 

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har jobbat som matematiklärare på låg- och mellanstadiet och som specialpedagog i 20 år och förundras hela tiden över undervisningens möjligheter, vad barnen lär sig och hur man kan påverka vad de lär sig.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur lärare kan arbeta tillsammans för att utveckla matematikundervisningen. Jag jobbade på en mångkulturell skola och vi upplevde att vissa delar inom matematiken var särskilt svår att undervisa om. Det var svårt att få barnen att få en djupare förståelse. Därför har jag jobbat med ”learning activities”, lärandeverksamhet på svenska, utifrån den ryska psykologen Vasily Davydovs tankar. Han var verksam i Moskva under andra halvan av 1900-talet. I en lärargrupp arbetade vi enligt modellen för learning studies, där studierna vävts in i varandra under en treårsperiod. Avhandlingen handlar om vad som hände i undervisningen.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Det svåraste inom matematikundervisningen är att få igång samtal om, och med matematiska begrepp. I klassrum där barnen inte pratar samma språk blir det ännu svårare. Davydov pratar om att man ska börja tidigt med algebra, men algebra är jättesvårt. I vanliga fall börjar vi med det innehållet i slutet på mellanstadiet. Så vi var skeptiska men provade med de yngre barnen, och blev helt fascinerade. Barnen gick igång och vi diskuterade till exempel tallinjen, större och mindre, de ritade och skrev symboler och alla hjälptes åt med språket. Det trodde vi inte skulle hända. Min analys visar att så unga elever som 6 till 8-åringar har nytta av ett algebraiskt tänkande. Det är ett redskap för att förstå annan matematik.

Vad överraskade dig?

– Det var nog att det gav sådan respons i barngruppen. Barnen blev aktiva och ville vara med och formulera problemen. Hur tänker du, frågade de varandra. Om Mohammed tänker så här, och Sara så här… och så fortsatte de sina resonemang. De kallade våra fredagslektioner, då vi arbetade med projektet, för ”snällmatematik” för de fick hjälpas åt och de ville gärna använda samma sätt att tänka även på andra lektioner.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag tänker alla förskollärare, lågstadielärare och specialpedagoger, ja egentligen lärare över huvud taget. Framför allt de som är intresserade av att utmana sig själva i undervisningen. Det finns stor potential i det här arbetssättet.

Annika Sjöberg