Att bara fokusera på hjälpmedel räcker inte

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har deltagit i olika projekt på KTH där jag bland annat har utvecklat ett datorbaserat verktyg för att stödja lärares fortbildning. Jag har även arbetat med ett projekt med en grupp synskadade som har svårt att ta till sig visuell info och använda datorer det var en intressant utmaning och man kunde se en direkt samhällsnytta.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har studerat olika sätt att presentera grafisk interaktion för synskadade genom ljudpresentationer som kan presentera det som står på skärmen. Jag har skapat en möjlighet för dem att interagera, att flytta på och dra saker. Det är något vi tar för givet när vi använder datorer som användare av visuella gränssnitt men det är något som inte är tillgängligt för synskadade.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Traditionellt sett tenderar tillgänglighetsforskning inom mitt område att fokusera på funktionalitet och en person och en dator. Allt runt omkring lämnar man utan diskussion, och man ser på hjälpmedel som en sorts protes. När man tittar på presentation av ljud kan man stöta på problem med att man försöker presentera för mycket information på en gång. Det är vettigare att utgå ifrån vad som behöver presenteras i den specifika kontexten, eller samarbetssituationen. Det är mycket mer än bara gränssnittet till datorn som påverkar att bara fokusera på hjälpmedel räcker inte. Det kan vara så att man fokuserar på fel saker, det är viktigt att lyfta upp teknik och funktion men det är även vikigt med den andra biten.

– Medvetenhet och kunskap beroende på situation, krav, möjligheter och resurser som finns. Jag börjar mitt arbete med att fokusera på ljudgränssnitt för synskadade och avslutar med en diskussion om tillgänglighet överhuvudtaget. De saker som tas för givet problematiseras aldrig: om man exempelvis ska utveckla hjälpmedel för skolan så tittar man på uppgiften och inte på det som försiggår runt om kring. Nyligen avslutade jag ett EU-projekt där syftet var att utveckla stöd för gruppsamarbete i en klass med en synskadad elev och resten seende. Jag gjorde fältstudier och observerade eleverna när de gjorde grupparbete. Det jag såg som var intressant var en specifik situation som återkom i olika former: en stor del av grupparbetet bestod i att förbereda själva lösningen av problemet, exempelvis att man klippte till pappersfigurer och byggde förutsättningar för att redovisa en uppgift.

– I en idé att hjälpa den synskadade var allt sådant redan förberett, vilket innebar att den synskadade eleven satt och väntade en stor del av tiden för att sedan få sätta igång med själva problemlösningen. När allt väl var färdigklippt kunde lösningsproceduren börja, och den synskadade kunde vara aktiv. När resultaten redovisades såg läraren inte de här problemen, att den synskadade eleven inte var delaktig, eftersom man ofta utvärderar hur aktiva eleverna är i själva redovisningssituationen. Det jag ser i den situationen är att i stället för att fokusera på själva grupparbetsprocessen där förberedelsen ingår så ligger tonvikten på funktionalitet och på att lösa funktionalitetsbiten i stället för att stödja det som äger rum och förberedelsen som omedvetet ställde den synskadade eleven utanför. Det är fokus på det som är lätt – det är svårt att klippa så då löser vi de problem som uppstår, men det är bara problem av funktionell natur och när man har löst det så anser man att man har löst tillgänglighetsproblemet, men den synskadade har inte deltagit under majoriteten av tiden.

– Man måste synliggöra det här för att kunna fånga allt som är relevant. Allt är kontextberoende och man kan inte föra fram allmängiltiga lösningar, det måste vara anpassat för situationen och individen. Om man tittar på funktionshinder och hjälpmedelsvärlden så är det mycket som fungerar så. Man utgår från individen och situationen men det har inte alltid gått hela vägen fram på alla områden.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– En viktig poäng som jag driver är att jag använder min egen förändringsprocess, det vill säga det som jag har lärt mig under tiden. Jag började med fokus på datorer och funktionshinder, det blev väldigt funktionellt och handlade om att ersätta visuell information till annat. Därigenom kom jag in på att studera samarbetssituationer.

Vem har nytta av dina resultat?

– De jag hoppas ska läsa min avhandling är dels forskare som definierar olika forskningsprojekt, och beslutsfattare som bestämmer vilka forsknings- och utvecklingsprojekt som ska finansieras och föras fram.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Mina resultat kan bidra till att man får upp ögonen för hur miljön runt omkring påverkar en individ och att det finns samarbetsaspekter även i enskilt arbetet som inte är en del av informationsutbytet men som fortfarande påverkar.