AST-elever mindre delaktiga i skolan

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har jobbat som specialpedagog med elever med AST i många år i olika skolformer. Ämnet väcker många frågor. Det handlar om kloka elever som kämpar med att hantera sin skolmiljö och om lärare som kämpar med att förstå eleverna och deras behov.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om grundläggande förutsättningar för delaktighet i socialt samspel, och om faktisk delaktighet i grundskolan för elever med AST. Jag har undersökt elevernas egen skattning av sin delaktighet, gjort observationer, frågat lärare och tagit in föräldrars perspektiv.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Ett viktigt resultat är att elever med AST skattar sin delaktighet betydligt lägre än sina klasskamrater. De upplever i större utsträckning att de är mobbade och att de inte är omtyckta. De känner sig i mindre utsträckning förstådda av sin lärare och de förstår inte heller sin lärare i samma utsträckning som kamraterna. Det kunde jag även konstatera i observationer.

– I några aktiviteter fann dock eleverna med AST att de deltog i den utsträckning de ville. Det väcker viktiga frågor om hur vi bedömer delaktighet. Kunskap om elevers egen uppfattning om i vad, och hur mycket de önskar vara delaktiga är viktigt för att kunna förbättra elevers delaktighet. Lärarna är enligt föräldrarnas åsikter nyckelpersoner för att elever med AST ska känna sig delaktiga i skolan. Det betyder inte att allt ansvar ligger på den enskilde läraren, skolan måste ge lärare förutsättningar i form av utbildning och stöd.

– Mina studier visar även att vuxna med AST har svårare att känna igen ansiktsuttryck och känslor än personer som inte har det tillståndet. Det kan förväntas vara vanligt förekommande även hos elever och barn.

Vad överraskade dig?

– Det var glädjande att se att lärare var duktiga på att skatta hur deras elever med AST upplevde sin situation. Det var mer oroande att det inte fanns något samband mellan lärarnas insikt och hur ofta de gjorde sociala aktiviteter som syftade till att påverka det sociala samspelet för de här eleverna.

– Något annat som överraskade mig var att de vuxna som jag gjorde tester med för ansiktsuttryck och ansiktsigenkänning, trots relativt grundläggande känslouttryck, hade det signifikant svårare än kontrollgruppen.

Vem har nytta av dina resultat?

– Förhoppningsvis bidrar resultaten till att lärare och andra som arbetar för en inkluderande skola får mer insikt i elevernas möjliga svårigheter och utmaningar. I förlängningen önskar jag så klart att elever med AST får nytta av resultaten.

Åsa Larsson