Anpassning stark drivkraft hos extroverta och introverta barn

Viljan att dela med sig kan kopplas till grad av anpassning. Det visar Kahl Hellmer som forskat om sambandet mellan personlighetsdrag och konformitet, viljan att anpassa sig, hos förskolebarn.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har alltid fascinerats av människors beteende, hur vi söker och anpassar oss till olika grupper. Vissa söker sig till majoriteten, andra till minoriteten och det här skapar olika kluster i samhället. Jag är i grunden ljudtekniker men har även jobbat som universitetslärare och forskningsassistent i musikakustik innan jag läste grundutbildningen i psykologi.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om vilka personlighetsdrag som skiljer mellan barn som anpassar sig till vad majoriteten tycker och de som går sin egen väg och inte anpassar sig efter andra. Avhandlingen bygger på en studie med 3,5-åringar och deras föräldrar. Föräldrarna fick i en enkät skatta sin föräldrastil: auktoritär, tillåtande eller auktoritativ. Det senare innebär tydliga ramar med ett inlyssnande och demokratiskt perspektiv.

– Studien gick till så att ett barn i taget tillsammans med mig fick sortera djurfigurer i storleksordning, en jätteenkel uppgift som alla barnen klarade. Barnen fick samtidigt veta att det fanns andra barn i huset som utförde samma uppgift. Det här var inte sant utan något som vi bara sa till barnen. Alla barn i studien sorterade djuren rätt men fick sedan veta att de andra barnen i huset sorterat på ett annat, felaktigt, sätt. Det jag undersökte var vilka barn som stod fast vid sitt korrekta beslut och vilka som ändrade sitt rätta svar följde de andra barnens felaktiga beslut. Jag undersökte också på vilket djur barnen fäste sin blick när de svarade. Om barnet ändrade sitt svar men samtidigt tittade på det djur som var korrekt, gav det en indikation på att barnet faktiskt visste vad som var rätt svar men ändå valde att anpassa sitt svar efter gruppen.

– Experimentet avslutades med att barnen fick en påse glaskulor som belöning för att de deltagit. Samtidigt fick de veta att det var den sista kulpåsen och att det skulle komma ett barn till efteråt. Barnet fick frågan om hen kunde tänka sig att ge bort några av sina kulor till nästkommande barn. Både jag och föräldrarna gick bort från barnet som utan påverkan fick bestämma om hen ville ge bort några kulor och lägga dem i en låda. Föräldrarna fick inte veta vilket beslut deras barn tagit.

Vilka resultat har du sett?

– De barn som delade med sig av sina kulor var barn med hög konformitet, det vill säga som i hög grad anpassade sig efter gruppens, i det här fallet felaktiga, beslut om djursorteringen. Det här vittnar om att altruism handlar mycket om grupptillhörighet. Resultaten visar vidare att extroverta barn tenderar att anpassa sig mer än andra. Intressant är att de här barnen vet att gruppen har svarat fel, de väljer alltså att anpassa sig till majoriteten av sociala och normativa skäl. Introverta barn anpassar sig i lika hög grad som extroverta barn. Skillnaden här är att introverta barn utgår från att de själva har fel och att gruppen har rätt.

– Ungefär hälften av barnen i studien var varken extroverta eller introverta, den här gruppen barn stod fast vid sina beslut. Men det innebar inte att barnen var oberörda av att gruppen tagit ett annat beslut. Många barn blev stressade, oroliga och ledsna när de fick veta att gruppen svarat på ett annat sätt. Ett intressant och mycket tydligt resultat är att barn som har pappor med en auktoritär föräldrastil anpassar sig mer.

Hittade du något som överraskade dig?

– Jag trodde att jag skulle finna fler samband mellan graden av konformitet och personlighetsdrag som exempelvis emotionell instabilitet. Men oroliga, nervösa eller psykologiskt öppna barn anpassar sig inte mer än andra.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla som är intresserade av barns utveckling och hur de fungerar, det vill säga allt från personal i förskolor till psykologer, kuratorer och föräldrar. Min studie belyser det fascinerande sociala samspel som är unikt för människan. Redan vid 3,5 års ålder finner vi samma mekanismer som vuxna, konformitet är i grunden något väldigt häftigt som till stor del ligger bakom både mänskliga kulturer, vänskapsband, och inlärning.

Susanne Sawander