Ängslan och oro ger höga betyg

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Min avhandling är en psykologisk avhandling, och det började med att jag intresserade mig för personlighetspsykologi. Forskning har visat att personlighet kan förutsäga framtida prestationer, till exempel framgång i arbetet, och det var så min frågeställning kom till.

– Jag valde att titta på skolprestationer, alltså betyg. Sveriges betygssystem skiljer sig åt jämfört med många andra länder – i Sverige är det betygen som till stor del inverkar på om en person kommer in på en utbildning eller inte.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag ville undersöka om det finns något i personligheten som gör att elever får sämre betyg fast de är lika begåvade. Man kan kalla dem för underpresterande: De har förmågan och kompetensen, men de får ändå inte bra betyg.

– Den handlar om psykologiska faktorer som förklarar skillnader i skolprestation. Det jag har mätt är IQ, personlighet och inlärningsstilar. Alla internationella studier visar att IQ har den högsta variansen för att förklara betyg, men den förklarar inte allt. Vad är det då som inverkar? Jag valde att titta främst på personlighet, och så tittade jag på inlärningsstilar i en av studierna.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Det viktigaste är att IQ är den avgjort viktigaste faktorn för att få bra betyg, alltså kognitiv förmåga. Efter IQ kommer en faktor som vi kallar för samvetsgrannhet, och det är en väldigt viktig faktor för att få höga betyg. Den faktorn innehåller olika så kallade facetter: Att vara disciplinerad, prestationsinriktad och ordningssam till exempel.

– Ett annat resultat som var lite överraskande var att en faktor som neurotiscim, alltså ängslan och oro, också gav höga betyg. Mycket av den internationella forskningen visar att det brukar vara tvärtom, att ångest och oro kan störa inlärningen. Det finns också något som kallas för ”test anxiety”. Då tar oron över, vilket ger dåliga testresultat.

– Jag tittade även på könsskillnader och det fanns skillnader mellan flickor och pojkar. Flickor som har en facett som kallas ”rädsla för att misslyckas” får bättre betyg, vilket man skulle kunna beskriva som”duktig flicka”-syndromet.

– De slutsatser jag dragit i avhandlingen är att det finns en risk att flickor inte antar utmaningar i lika hög grad eftersom de rädda för att misslyckas. En annan slutsats är att eftersom vårt skolsystem som ser ut som de gör – att man måste ha väldigt höga betyg för att komma in på en viss utbildning, och att möjligheterna att komma in utan bra betyg är väldigt små – så kan rädslan för att misslyckas bli en motivator.

Vad överraskade dig?

– Ett resultat som gällde könsskillnader tyckte jag var lite överraskande: Det fanns ett positivt samband för flickor när det gällde faktorn samvetsgrannhet–IQ. Men för pojkar var den faktorn negativ.

– Pojkar kanske kan kompensera för bristande samvetsgrannhet genom att vara begåvade, eller kompensera för bristande begåvning genom att vara ordningsamma. Det är en genusfråga som jag skulle vilja följa upp.

Vem har nytta av dina resultat?

– Det har absolut skolvärlden – lärare och elever. Resultaten kan få implikationer för både eleven och för sättet att undervisa.

– Individer är olika och utifrån det så presterar man olika. Eleverna som är underpresterande behöver kanske mål så att beteendet blir mer målinriktat eller skapa mer struktur. De som är ångestdrivna behöver kanske andra interventioner: Att det inte är målet utan processen att lära sig som är det viktiga. Och att man kanske tar på sig lite utmaningar och kan bli styrkt av dem.

Dina resultat har uppmärksammats stort i media, hur känns det?

– Jag var inte förberedd på att min avhandling skulle få ett sådant otroligt genomslag. Det är det man vill med sin forskning och det känns kul.

Moa Duvarci Engman