Det sanna jaget: i verkligheten eller på LunarStorm?

Hur blev du intresserad av ämnet?

– När jag arbetade som bibliotekarie var internet en viktig del av mitt yrke, men jag märke ganska snabbt att det internet jag såg och det internet ungdomarna sysslade med var väldigt annorlunda. Det fick mig att börja fundera över vad ungdomar gör på nätet och hur deras användning av internet skiljer sig åt från vårt. Jag blev nyfiken och började hänga på nätet själv och använde samma applikationer som ungdomarna för att ta reda på hur det såg ut. Jag upptäckte då en viktig skillnad: för mig som bibliotekarie hade internet varit en samling dokument, men för ungdomarna var internet en samling människor. Mitt forskningsprojekt kom därför att handla om LunarStorm, en så kallade community på nätet som låg i absolut topp när jag började göra intervjuer med ungdomar år 2003. Jag valde LunarStorm eftersom den hade spridit sig som en löpeld bland ungdomarna, men också för att det inte fanns någon annan motsvarande community för svenskspråkiga ungdomar i Finland vid den här tidpunkten. Jag ville veta vad ungdomarna fick ut av att använda den här sajten, vad det var som var så tilltalande med att umgås över nätet.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar dels om hur ungdomar använder sig av internet rent allmänt, dels om hur de använder sig av communities som LunarStorm. Vad är det man gör i en virtuell gemenskap och vem är det egentligen man umgås med? I avhandlingen utreder jag tre olika perspektiv på internet: som ett nätverk (standardmodellen), som en plattform för datormedierad kommunikation eller som en miljö – till exempel att betrakta en viss sajt som en miljö där man kan gå in och uppleva saker. Det empiriska materialet består av intervjuer med 29 ungdomar i åldern 11-21 år som jag hittade via LunarStorm, skolor, lärare och bekanta – eller genom någon av de ungdomar som jag tidigare hade intervjuat. Det var inte helt lätt att få till de här intervjutillfällena vill jag tillägga – ungdomar är väldigt upptagna varelser! Jag ville dessutom göra intervjuerna ansikte mot ansikte, det skulle i och för sig ha gått att göra dem över nätet, men jag upplevde att anonymiteten var ett problem: man kan vara någon annan än sig själv på internet, vilket gjorde det svårt för mig som forskare att bedöma vem det var jag egentligen pratade med – LunarStormsignaturen eller den verkliga personen? Det ledde till att jag bestämde mig för att göra intervjuerna personligen. Det visade sig dock senare att ungdomarna upplever att de är sig själva i LunarStormmiljön, de strävar efter att beskriva sin egen identitet så ärligt som möjligt. Det tycker jag är oerhört intressant, och man kan fundera på vad det har för betydelse att de i det här forumet funderar så mycket kring vem de verkligen är samtidigt som de försöker uttrycka det i skriven text.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Ett viktigt resultat är att LunarStorm är en miljö där ungdomar utvecklar en informationskompetens – den informationshantering som sker är verkligen krävande, ungdomarna funderar hela tiden på vilket information som är lämpliga att ge ut om sig själva och hur den passar in i den här miljön. De hanterar även etiska frågor som till exempel plagiering: de använder sig inte uttryckligen av termen plagiat, men det framgår av deras beskrivningar att man gärna fick låna av varandra, till exempel när det gällde presentationen av sig själva, men man fick inte sno allting rakt av – slutresultatet måste vara unikt. Ytterst handlar informationshanteringen i LunarStorm om att kritiskt evaluera information, vilket är en oerhört viktig förmåga för ungdomarna att utveckla: att kritiskt värdera information är något vi kämpar med hela livet då vi konstant tvingas utvärdera den information som förmedlas via olika medier. I skolsammanhang kan det ibland klagas på att eleverna saknar en förmåga att kritiskt evaluera information, men där kan jag bara konstatera att samma förmåga uppenbarligen finns i andra kontexter. För lärare kan det därför vara bra att veta att en del ungdomar sitter redan på en informationshanteringskompetens från andra sammanhang – och den bör man förstås dra nytta av.
– Ett annat viktigt resultat är att i communities som LunarStorm beskriver ungdomarna sig själva på ett väldigt ärligt sätt: de funderar mycket på vem de är, samtidigt som de tolkar andras presentationer och försöker uttyda vilka de är och vilket förhållande man har till varandra. Det är grundfrågor när det kommer till hur vi betraktar världen, frågor som också formar vår världsbild. En av de mest omtyckta aktiviteterna på LunarStorm är att skriva i varandras gästböcker: jag funderade länge på varför de var så och kom fram till att det handlade om tillit, vilket är ett av kännetecknen för socialt kapital. Jag hävdar att LunarStorm kan användas som ett verktyg för att skapa ett socialt kapital, den information som behandlas i den här miljön är inbäddad i en social struktur – det vill säga den är bara värdefull för personer som ingår i just den sociala strukturen. Det har att göra med att ungdomarna främst umgås med nära vänner på LunarStorm, det finns en fast förankring till vardagslivet och människor man redan känner. Man måste dock komma ihåg att socialt kapital ofta nämns med positiva förtecken, men det kan också vara negativt (inom organiserad brottslighet finns också ett starkt socialt kapital, som dock används för destruktiva syften).
– Att vara medlem i LunarStorm är också att ge ett löfte om tillgänglighet: den som är medlem kan man få kontakt med, och här finns möjligheten att umgås på ett avslappnat sätt som inte behöver vara lika stressigt som exempelvis en chatt. Samtidigt finns det höga krav på att du ska vara inloggad och svara på inlägg i en viss utsträckning, tidvis kunde det nog kännas lite tungt för de här ungdomarna, i synnerhet eftersom de också tyckte att det var viktigt att ha ett liv utanför LunarStorm. Det var en fin balansgång det där – mellan att vara en ”Lunare” eller en ”No-lifer”, som de alltför uppslukade kallades.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– När jag gjorde intervjuerna 2003 så fanns det inte så mycket skrivet om LunarStorm ännu, så jag överraskades faktiskt av att ungdomarna sa att de var sig själva i communityn – att de beskrev sitt verkliga jag. Det kanske man inte blir förvånad över idag, men då blev jag det. Jag visste inte heller att ungdomarna främst umgicks med sina egna vänner på LunarStorm. Många vuxna upplever det som ganska meningslöst när ungdomarna slå på datorn när de kommer hem och umgås med samma personer som man träffade i skolan fast på nätet – men jag tycker att avhandlingen förklarar det här fenomenet och ger ett svar på varför det här sättet att umgås har ett värde. Det blir nästan som ett sätt att leva tillsammans: i LunarStorm blir det nätverk du ingår i synligt på ett helt annat sätt, du kan plötsligt se vem som känner människor i din egen vänskapskrets eller vilka du känner i andras (en struktur som inte är så synlig i det verkliga livet), men du får också möjligheten att visa oanade sidor av dig själv. LunarStorm är ett sätt att umgås, men det används inte isolerat utan fungerar som ett komplement till det verkliga livet.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla som arbetar med, kring och för ungdomar kan ha nytta av resultaten. Avhandlingen visar att LunarStorm är en miljö där ungdomar kan få funderar kring sig själva och omvärlden: idag är vi ganska medvetna om vad internet har att erbjuda, men trots det är det svårt att få inblick i den värld som ungdomarna umgås i – för föräldrar är det inte alltid så lätt att veta vad det är frågan om. Jag tror även att beslutsfattare och bibliotekarier kan ha nytta av resultaten.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag tror att man kan dra nyttiga paralleller mellan undervisning om informationshantering och det som sker i LunarStorm – till exempel när man ska förklara komplicerade begrepp som plagiat. Dessutom är det förstås inte fel att utnyttja den kunskap som eleverna redan har: jag tror att lärare kan dra nytta av kunskapen om hur krävande det är att hantera information i en miljö som LunarStorm. Överhuvudtaget är ungdomarna medvetna om att information alltid har en kontext – och det är definitivt en viktig kunskap för skolan att lyfta fram och bygga vidare på.

Hedda Lovén