Inre egenskaper en viktig del av företagsamhet

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag halkade in på det här med fostran till företagsamhet (eller pedagogiskt entreprenörskap) på ett bananskal: jag blev tillfrågad om jag ville bli rektorsassistent, men ett villkor för tjänsten var att jag skulle skriva en doktorsavhandling. Jag började skriva om företagsamhetsfostran (som i Finland är inskrivet i läroplanen) och arbetet flöt på bra det första året – men jag kände inte ett riktigt det där brinnande intresset för ämnet. Precis som många av de lärare jag hade mött så hade jag förutfattade meningar om temat – jag tänkte på företagsamhet i termer av konkurrens, business, profit och ekonomi, men mitt stora intresse var ju pedagogiska och psykologiska frågor. Jag började dock förutsättningslöst intervjua lärare om fostran till företagsamhet, och började så smått se det intressanta och aktuella i temat. Den främsta orsaken till att vi idag ska fostra eleverna till företagsamhet var 90-talets långkonjunktur, så i grunden finns en företagsekonomisk tanke om att fostra fler företagare, men infogat i den utbildningspolitiska tolkas begreppet av lärarna, som kan ge den ett annat innehåll. Det var när jag upptäckte att lärarnas idealbild av vad fostran till företagsamhet enligt dem borde handla om som jag insåg att det fanns en uppgift för mig att skriva om det här. Lärarna hade nämligen med sin humanistiska syn på bildning och skolans funktion en annan målsättning med pedagogiskt entreprenörskap än vad politiker och ekonomer hade.

Vad handlar avhandlingen om?

– Avhandlingen syftar till att ge ett svar på frågan vad fostran till företagsamhet är ur lärarnas perspektiv. Jag insåg tidigt att det här var en mångdisciplinär företeelse som krävde ett helhetstänkande: utöver det pedagogiska perspektivet aktualiseras även frågor kring ekonomi, politik, kultur, psykologi och språk. För att ta reda på hur fostran till företagsamhet tolkas i den pedagogiska kontexten har jag använt mig av tre forskningsfrågor: vilken innebörd lärare ger begreppet, hur lärare anser att de, genom sin didaktiska handling, kan stimulera eleverna att bli företagsamma samt hur lärarna själva värderar och förhåller sig till begreppet. Avhandlingen bygger på intervjuer med lärare som undervisar i grundskolans högre år (7-9) samt gymnasielärare.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Avhandlingen visar att lärarnas syn på pedagogiskt entreprenörskap kan delas in i tre områden: individuell, social och funktionell företagsamhet. Beroende på vilken av de här företagsamheterna man väljer att rikta in sin undervisning mot, så fokuserar läraren på olika kompetenser i undervisningen. Individuell företagsamhet handlar om praktisk klokskap, självtillit, att lära sig bejaka sina styrkor och svagheter, initiativförmåga, nyfikenhet och kreativitet. Social företagsamhet är mer fokuserat på det sociokulturella lärandet, medan funktionell företagsamhet handlar om vad det innebär att vara en entreprenör, risk, säkerhet och det konkreta arbetet mellan skola och näringsliv.
– Ett intressant resultat är att lärarna svarade olika på frågan om hur de såg på företagsamhetsfostran när jag intervjuade dem: första gången de fick frågan gjorde en majoritet av lärarna en spontan association till en avgränsad verksamhet – en kurs eller ett projekt, någonting som var tidsbestämt och som genomfördes och därefter utvärderades. Men när jag ställde samma fråga igen, i slutet av intervjun, så svarade alla utom fyra lärare att pedagogiskt entreprenörskap också kunde ses som ett förhållningssätt, något inneboende som finns i och genomsyrar hela verksamheten på ett naturligt sätt. Bland de kvinnliga lärarna var det 57 % som först hade hänvisat till en mer teknisk verksamhet när de fick frågan första gången, men samtliga kvinnliga lärare betonade den immanenta, inneboende verksamheten när de fick frågan igen. Lärarna i studien ansåg att syftet med fostran till företagsamhet var att eleverna skulle få personlig utveckling, självförtroende, bli medvetna om sina styrkor och svagheter, men också att de skulle få kvalifikationer för företagande och kunskap om hur det går till att driva ett företag samt arbetslivskännedom. När denna fråga upprepades i slutet av intervjun så talade lärarna nästan uteslutande om elevernas personliga utveckling, vilket kan sammanfattas med ”Du kan om du vill!”. I den finska skolan är eleverna ganska försiktiga av sig, de vet att de inte ska störa undervisningen, därför sitter de tysta och ifrågasätter inte, för gör man det kan man framstå som en besvärlig elev. Men just att fråga och ifrågasätta är enligt lärarna en viktig del av företagsamheten, eleverna måste tro på sig själva och lära sig att de är värdefulla även om de misslyckas.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– En överraskning var att se lärarnas reaktion när jag frågade hur de genom sitt didaktiska handlande kunde stimulera eleverna att bli företagsamma. För cirka en tredjedel av lärarna gick de upp ett ljus när de fick den här frågan, de blev ganska fundersamma kring vad det var vi egentligen pratade om – var det pedagogiskt entreprenörskap eller var det något annat? Det fanns ett behov av att definiera det här företagsamma, och många av lärarna kom fram till att pedagogiskt entreprenörskap inte handlade om företagsverksamhet. Frågan öppnade upp för nya perspektiv: jag märkte hur viktigt det var för lärarna att få diskutera det som står i läroplanen och sätta det i relation till den egna värdegrunden. Lärare som upplever att läroplanen inte passar in i deras undervisning struntar förstås i den, därför måste läroplanen förankras i lärarnas egna pedagogiska grundsyn – annars blir det inte det värdefullt dokument som det är tänkt att vara i verksamheten.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag har utvecklat en begreppsapparat kring fostran till företagsamhet som jag hoppas att lärare och lärarutbildare kan ha nytta av när de diskuterar kring det här temat. Om det inte finns ord för en företeelse är det svårt att föra en diskussion kring den, därför tror jag att begreppsapparaten utgör en viktig grund att stå på. Förhoppningsvis kan också företagsledare ha nytta av resultaten, dessutom ger jag konkreta tips och råd till arbetshandledare som ska ta emot en studerande på en arbetsplats. Nästan alla har någon gång gjort en praktik som har varit totalt värdelös – där man har kokat kaffe och klistrat kuvert i två veckor – så jag har gett lite tips kring hur man kan göra praktiken mer meningsfull.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag hoppas att resultaten kan bidra till att lärare blir mer medvetna om vad de gör när de sysslar med pedagogiskt entreprenörskap. Jag tror att avhandlingen kan tjäna som uppmuntran men också ge ett fastare underlag för att bättre kunna hantera den här pedagogiska gärningen, både innehållsmässigt och språkligt. Det kan förhoppningsvis leda till att en mer snäv ämnesorientering byts ut mot en vidare helhetssyn där reproduktion och resultat har ersatts av nyskapande och processer. Om man ser pedagogiskt entreprenörskap på det sättet, så harmonierar det både med skolan i övrigt och med tanken på det livslånga lärandet – det passar helt enkelt in i den existerande värdegrunden.

Bettina nås på: bettinabw@novia.fi

Hedda Lovén