Negativa effekter av differentierade skolmiljöer

Att dela upp elever utifrån skolprestation, så kallad differentiering, kan både skapa mer ojämlika möjligheter i skolan och leda till lägre social tillit i samhället. Det visar Marcus Östermans forskning.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är intresserad av hur utbildning påverkar personers möjligheter. Vad som gör att vissa personer väljer att utbilda sig och att andra inte gör det, och hur pass jämlika möjligheterna faktiskt är att välja utbildning fritt oavsett ens bakgrund. Jag har särskilt intresserat mig för skillnader i hur man organiserar utbildning mellan olika länder och i de lagar och regler som styr skolan.

Vad handlar avhandlingen om?

– Det är en sammanläggningsavhandling som består av tre olika uppsatser som står på egna ben, men det finns också ett gemensamt tema där jag har intresserat mig för institutionella skillnader i utbildning. Det är många som har studerat utbildning tidigare, även utifrån ett jämförande perspektiv. Men ofta har man intresserat sig för längden på utbildningen, vilken examen man har tagit eller hur många år man har studerat. Det som jag har lagt särskild vikt vid är på vilket sätt formerna för skolan kan vara väl så viktiga för utfallet av skolan. Då har jag särskilt fokuserat på det som kallas differentiering – i vilken utsträckning man delar upp elever i olika typer av skolor beroende på hur väl de presterar i skolan, eller deras egna val, eller möjligtvis deras föräldrars val.

– I Sverige fanns det tidigare något som kallades parallellskola – man kunde gå realskola eller folkskola. En del länder har valt, precis som Sverige, att reformera systemet och skjuta upp den här indelningen av elever till gymnasiet eller ännu senare. Medan andra länder har valt att ha kvar ett system som påminner mycket om den svenska parallellskolan.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Det första pappret handlar om yrkesutbildning och hur den samverkar med andra institutioner. I tidigare forskning har man gett yrkesutbildningen en dubbel roll eftersom den å ena sidan kan underlätta för den som inte har möjlighet att gå en akademisk utbildning, att ändå få bra jobb. Å andra sidan har system med omfattande yrkesutbildning också ansetts förstärka ojämlikheter i utbildningsval. Detta då yrkesutbildning förutsätter att eleverna måste välja eller selekteras till olika inriktningar, typiskt en akademisk eller en yrkesförberedande inriktning. En sådan uppdelning tenderar att i hög grad präglas av ens sociala bakgrund och det är dessutom vanligtvis svårt att senare ändra inriktning.

– Jag finner belägg för att differentiering kan förstärka ens bakgrunds betydelse men samtidigt kan också differentiering bidra till relativt bättre löner för dem som har gått en yrkesutbildning. Så det finns en avvägning här – man kan förlora jämlikhet i möjligheter men vinna jämlikhet i inkomster. Samtidigt finns det också länder som kombinerar en begränsad differentiering med relativt goda löner för yrkesutbildade. De länderna präglas istället av en koordinerad lönebildning.

– I det andra pappret studerar jag särskilt reformer där man har minskat graden av differentiering, till exempel den svenska enhetsskolereformen, och hur det påverkar graden av social tillit. Det vill säga hur mycket man litar på människor i samhället som man inte har träffat tidigare. Om man tror att personer som man träffar på gatan har goda avsikter och vill en väl. Det finns många som har pekat på att det är väldigt viktigt för hur väl ett samhälle fungerar. Litar vi på varandra är vi mer benägna att hjälpa och ställa upp för varandra.

– Det jag finner är att där man har minskat graden av differentiering ökar tilliten något. Min förklaring till det är att när man minskar graden av differentiering får elever spendera mer tid i skolan tillsammans med andra med olika bakgrund. De som kommer från en resursstark bakgrund spenderar mer tid tillsammans med dem som har svagare bakgrund. Det gynnar den här tilliten att man får större utbyte mellan elever med olika bakgrund, kanske för att man finner att man inte är så olika. Att endast förlänga skolgången som en del andra hävdat tidigare skulle ge bättre tillit finner jag ingen effekt av. Formerna för skolgången, graden av differentiering särskilt, visar sig vara minst lika viktigt som hur lång tid man går i skolan.

– I det tredje och sista pappret har jag undersökt varför vi har de här skillnaderna mellan länder – det intresserar mig särskilt som statsvetare. Hur kommer det sig att vissa länder som Sverige förändrade sitt utbildningssystem och avskaffade parallellskolan medan andra länder, exempelvis Tyskland och Österrike, valde att ha kvar de uppdelande systemen? Är det så att det hänger ihop med vilka regeringar vi har haft, hur starka olika partier med olika ideologier har varit? Jag finner att länder med starka kristdemokratiska regeringar har tenderat att behålla differentiering i högre grad och att inte göra reformer liknande enhetsskolereformen. Medan länder som har haft starka socialdemokratiska regeringar har tenderat att i högre grad genomföra reformer, och länder med konservativa eller liberala regeringar hamnar mitt emellan.

– På den övergripande nivån är de viktigaste resultaten att formerna för utbildning – alltså med vem jag studerar, under vilka omständigheter och vilka jag träffar – kan vara väl så viktiga som hur länge jag studerar eller på vilken nivå.

Vad överraskade dig?

– På ett sätt var det lite överraskande att så pass få har intresserat sig för formerna för skolgången. Det finns otroligt mycket forskning på utbildning inom samhällsvetenskapen och många har konstaterat att utbildning är väldigt viktigt för en persons maktposition. Men man har intresserat sig ganska lite för skillnaderna mellan länder när det gäller formerna för utbildning.

Vem har nytta av dina resultat?

– Dels finns det en del att fundera på kring hur vi organiserar utbildning. Det kan finnas klara positiva effekter av att ha relativt heterogena skolmiljöer. Differentiering, att öka uppdelningen, kan både skapa mer ojämlika möjligheter inom skolgången, men det kan även kan drabba tilliten i samhället. Samtidigt är detta en avvägning då skolan på högre nivåer måste erbjuda möjligheter till val och specialisering.

Åsa Lasson