Så kan digitala lärospel fungera i skolan

För att digitala lärospel ska vara effektiva i undervisningen måste man utgå från de utmaningar och möjligheter som finns i olika skolor. Forskare, utvecklare och lärare lägger ofta mycket fokus på spelet i sig, men diskuterar sällan förutsättningar och de sammanhang som spelet ska fungera inom, visar Björn Berg Marklunds forskning.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har en bakgrund som speldesigner och har en master i serious games, det vill säga spel som används för exempelvis utbildning.

Vad handlar avhandlingen om?

– Avhandlingen är en pragmatisk undersökning om hur digitala lärospel kan fungera i skolvärlden. Jag har fokuserat på hur det är för en lärare att använda ett spel: vilka arbetsprocesser och resurser som läraren och skolan behöver anamma, samt vilka interaktioner och atmosfärer som skapas i ett klassrum när man använder ett spel tillsammans med sina elever.

– I debatten kring lärospel är det mycket fokus på själva spelet som artefakt. I både forskning och skolsammanhang diskuterar man ofta de potentiella pedagogiska nyttorna spel har som ensamstående läromedel, men man tar sällan hänsyn till vad som praktiskt krävs för att ett spel ska kunna användas i klassrumsmiljöer på ett sätt som är gynnsamt och tillförlitligt för både lärare och elever. Man har inte det sammanhanget i åtanke. I avhandlingen har jag därför antagit ett mer verklighetsförankrat perspektiv och beskrivit hur digitala spel och skolmiljöer förhåller sig till varandra. Jag har inte värderat några exakta lärandeeffekter utan jag har framförallt försökt kartlägga arbetsprocesserna kring användandet av spel som läromedel.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Ur ett lärar- och utbildningsperspektiv hoppas jag att jag har belyst vikten av det sammanhang som spelet sätts i. Vad behövs då för att lärospel ska fungera i en skolmiljö? Mina resultat visar att det varierar från skola till skola. Jag vill understryka att varje skolmiljö är unik med olika förutsättningar, utmaningar och möjligheter.

– Innan man börjar använda digitala spel på en skola måste man göra en grundlig inventering av vilken hårdvara och teknik som finns på skolan. Men också vilka stödfunktioner som finns i ens organisation. Spel är en resurskrävande hårdvara och det behövs mycket stöd. Det går också åt mycket arbetstid för att definiera och ta fram intressanta spelövningar. Man måste vara medveten om vilka förutsättningar man har att arbeta med. Jag har även gjort en marknadsanalys kring vilka utmaningar spelutvecklare som vill utveckla lärospel ställs inför.

Vad överraskade dig?

– Att eleverna utgör en väldigt komplex ”spelpublik”. De har alla sin egen personlighet, egna preferenser och skicklighetsnivåer när det kommer till spelande. Även i klasser som vid första anblick kan ses som relativt homogena är skillnaderna mellan eleverna enorma. Det gick åt mycket tid för de elever som inte var så bra på datorer och spel för att de skulle bygga upp tillräckligt med spelkompetens för att överhuvudtaget kunna ha en aktiv del i våra spelaktiviteter. Samtidigt fanns elever i samma klass som har en egen Youtube-kanal där de lägger upp sina egna spel. Det är en utmaning att skapa övningar som tilltalar alla elever i en klass på ett utmanande sätt.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att de är intressanta för rektorer och lärare. Mina resultat kan hjälpa dem att förankra sig i deras egna arbetssituationer och förutsättningar när de deltar i diskussionen om hur de kan använda spel praktiken. Resultaten är även intressanta för de spelutvecklare som önskar göra utbildningsspel. Avhandlingen belyser vikten av att de har skolans realitet i åtanke när de gör spel och bättre anpassar spelen till skolmiljöer och beaktar lärarnas roller i elevers lärande.

Åsa Lasson