Warriors and Worriers: Development, protective and exacerbating factors in children with behavior problems. A study across the first six years of school

Krigare och oroade: Om barn med beteendeproblem och deras utveckling, skydds- och riskfaktorer. En studie över de första sex skolåren.

Hur barn utvecklas beror på många olika faktorer. Både arv och miljö påverkar och därför behövs ett biologiskt-psykologiskt-socialt synsätt. Tidigare forskning har bland annat visat att socio-ekonomisk status (SES), anknytningskvalitet till de primära vårdgivarna d.v.s. föräldrarna, och metoder för barnafostran påverkar barns anpassning, sociala relationer och skolframgång. Låg SES, otrygg anknytning och en auktoritär disciplin har visat sig vara riskfaktorer för senare utveckling medan hög SES, trygg anknytning och en god föräldra- auktoritet är skydds- eller friskfaktorer. Tidigare skolforskning har bland annat visat att hög upplevd kontroll (lärares syn på sina möjligheter att ha kontroll över det som händer i klassrumssituationen) har samband med bra klassklimat, bättre prestationer, färre disciplinåtgärder; och vidare att en varm lärarroll kan minska barns beteendeproblem, och att ett humanistiskt förhållningssätt ökar kommunikationen och minskar utagerande beteenden hos barn. Hur lärare bemöter barn tycks vara en viktig skolfaktor som också påverkar barns möjlighet till goda skolprestationer (skolframgångar).

I denna avhandling, som omfattar fyra olika delstudier och startade när barnen gick i årskurs 1 och avslutades när barnen gick i år 6, har olika aspekter av barns svårigheter, kompetenser och relationer studerats. Enkäter och intervjuer har kombinerats med observationer i klassrummen. Lärare, föräldrar och barnen själva har deltagit i olika mätningar. I år 1 skattades 524 barn varav 95 följdes i år 2 och 3. I år 6 deltog totalt 808 barn inkluderande 410 av de ursprungliga deltagarna från år 1.

Ett viktigt syfte har varit att vidga synen på barn med beteendeproblem till att också omfatta lärarnas attityder och förhållningssätt, och att studera hur lärar- och kamratrelationer påverkar och påverkas av barnet och dess utveckling, skoltrivsel och skolframgångar.

Det övergripande syftet var
1. att öka förståelsen av utveckling och anpassning hos barn som uppvisat tidiga utåtagerande och inåtvända beteendeproblem,
2. att studera om social kompetens, lärar-barn relationer och kamrat- relationer kunde fungera som skyddsfaktorer eller negativt förstärkande faktorer för barn med beteendeproblem.
3. att öka förståelsen av inre och yttre kamratrelationer för barn med beteendeproblem, d.v.s. ensamhet och kamrat- acceptans

Som ett första steg i att studera viktiga skolfaktorer fick läraren värdera sitt förhållningssätt och sina attityder till eleverna och också beskriva sina lösningsstrategier i tänkta problemsituationer med utagerande elever, och dessa resultat jämfördes även med reella strategier i klassrummet. 91% av alla lärare som undervisade år 1 elever detta år deltog i denna delstudie. De flesta hade lång yrkeserfarenhet (i genomsnitt 21 år i yrket). Alla utom en var kvinnor. Lärare som hade en humanistisk attityd till barnen förordade mer diskussion och färre verbala reprimander. De lärare som visade låg upplevd kontroll och tenderade till ett mer bestämmande och styrande förhållningssätt, förordade mer direkta reprimander och önskade oftare föräldrarnas direkta ingripanden. De tänkta strategierna tycktes också ha samband med de verkliga i klassrummet, så att de lärare som förordade ett humanistiskt förhållningssätt och upplevde god kontroll över klassrumssituationen också gav eleverna färre reprimander, medan de som var mer bestämmande också var mer bestraffande. Hög upplevd kontroll och varmt engagemang predicerade en mjukare auktoritet, medan låg kontroll och en styrande attityd predicerade fler reprimander. De mest frekventa problemlösningsstrategierna, oavsett typ av problemsituation, var att diskutera och att kontakta föräldrar . Lärare i allmänhet tycks ha få strategier att möta problemsituationer i klassrummet.

I ett andra steg skattade lärarna problem och kompetenser hos totalt 524 elever eller 40 % av alla årskurs 1 elever. Ett hundra elever valdes att ingå i en av tre olika grupper; d.v.s. de barn som hade fått de högsta värdena på inåtvända, blyga och/eller ängsliga beteenden respektive utagerande, störande och aggressiva beteenden, samt en grupp som inte visade några problembeteenden alls. Föräldrarna till 95 barn gav sitt tillstånd för vidare deltagande i studierna. Lärarna skattade även problem och kompetenser i år 3 och 6, medan föräldrarna gjorde detsamma enbart i år 3. Lärares och föräldrars skattningar visade signifikant överensstämmelse, som var störst när det gäller utagerande beteenden. Föräldrars SES mättes enbart med deras utbildningsnivå och yrkestillhörighet som ej visade på samband med barnens beteendeproblem.

Syftet med den andra delstudien var att undersöka betydelsen av faktiska lärar-barn interaktioner för barnens och lärarnas uppfattning om relationen och för barnets självkänsla, att undersöka lärar-barn relationer och självkänslan under tredje skolåret, hos barn som visade beteendeproblem i år 1, och att studera om social kompetens hos barn med beteendeproblem kunde ge unika bidrag till eller moderera lärar-barn relationen. Syftet med den tredje delstudien var att undersöka om/hur lärarrelationen, kamratbeteenden och social kompetens kunde ge oberoende effekter (bidra till) eller moderera senare problembeteenden, skolframgång och kamratacceptans, för barn med tidiga utagerande och inåtvända beteenden.

Resultaten i delstudie 2, visar att barn med utagerande beteenden fick mer beteendekorrigeringar och deltog i fler arga lärar-barn interaktioner och att både eleven själv och läraren skattade relationen mer negativt. Utagerande barn fick mest kritik. De fick också ofta uppmuntran, men trots detta predicerade utagerande beteenden en negativ lärar-barn relation. Barn som var inåtvända, ängsliga och/eller blyga upplevde inte själva relationen till läraren negativt, medan läraren däremot skattade relationen negativt och kände mindre närhet till dessa barn. En beroende lärarrelation var en riskfaktor för barn med inåtvända beteendeproblem till lägre kamratacceptans. En nära lärar-barn relation verkar däremot inte skydda nämnvärt.Ömsesidigt arga interaktioner i klassrummet ökade risken för en negativt beroende relation mellan barnet och läraren, oberoende av typ av beteendeproblem (utagerande eller inåtvänd). Negativa lärarbeteenden minskade också barnets självkänsla, oberoende av beteendeproblem. Sammanfattningsvis tycks negativa lärarbeteenden och lärar-barn relationer vara en riskfaktor i barns utveckling och för deras kamratrelationer. Även problematiska kamratinteraktioner tycks vara en riskfaktor för barn som är inåtvända, då osäkert/undandragande kamratbeteende bidrog till mer inåtvända beteendeproblem och lägre skolframgång.

Resultaten i delstudie 2-3 visade också att utagerande barn har lägre lärarskattad social kompetens i årskurs 1, 3 och 6, och lägre självskattad självkänsla och både i år 3 och 6, sämre kamratskattad acceptans, lägre självskattad skoltrivsel och lägre lärarskattade skolprestationer. Barn med inåtvända problem tycks inte skilja sig från de problemfria i de lägre skolåldrarna, mer än att de har lägre social kompetens, men i årskurs 6 har de också lägre självkänsla, sämre kamratacceptans, sämre skoltrivsel och sämre skolframgång. Både utagerande och inåtvända problem tycks stabila, och tidiga beteendeproblem predicerar senare problem.

Skyddseffekten av social kompetens var relativt svag för barn med beteendeproblem, men i år 3 bidrog den till lägre (utagerande och inåtvända) problemnivåer i år 6. Noteras bör att barnen med beteendeproblem hade låg social kompetens från början och att ingen särskild intervention har gjorts för att öka denna. Intressant är samtidigt att observerade socialt kompetenta kamratinteraktioner tycks hjälpa barn med inåtvända beteenden till lägre problemnivåer, högre kamrat acceptans och högre skolframgång i år 6.

I den sista delstudien undersöktes barns kamratrelationer i termer av självupplevd ensamhet och kamratstatus. Vägar till ensamhet och låg kamratstatus och samtidiga samband mellan dessa relationer och självkänsla, skoltrivsel, och skolframgång undersöktes. Resultaten visade att inåtvända beteendeproblem i år 1 ökade risken för upplevelser av ensamhet i år 6, och utagerande beteendeproblem i år 1 ökade risken för låg kamratacceptans i år 6. Tidiga beteendeproblem tycks vara en riskfaktor för senare kamratproblem.Både ensamma barn och de med låg kamratstatus hade färre positiva beteendenomineringar, högre grad av inåtvända beteendeproblem, lägre social kompetens och lägre självkänsla än icke-ensamma och de med hög status. Ensamma visade lägre psykiskt välmående, var mer blyga, men trivdes bättre i skolan, än icke-ensamma. Barn som hade låg kamratstatus upplevde sämre skoltrivsel, presterade sämre (hade lägre skolframgångar), och hade mer aggressiva/utagerande beteenden än de med hög status. Låg social kompetens hade samband både med ensamhet och låg kamratstatus medan hög kompetens bidrog till mindre ensamhet och högre status. Hög kompetens tycktes öka skyddseffekten men enbart för barn med låga problemnivåer.

De metoder som visat sig framgångsrika för barn med utagerande beteendeproblem är strukturerade metoder för social träning, ilskekontroll-träning, kognitiv problemlösning, modellering och coaching, ART (ilskekontroll träning, social färdighetsträning och moralisk utveckling) och det svenska KOMET-programmet. De två sistnämnda kombinerar stödinsatser/utbildning både för skolpersonal och föräldrar. De flesta av nämnda program är baserade på kognitiva beteendeprinciper/inlärningspsykologi. För barn med inåtvända beteendeproblem verkar metoderna färre liksom forskningsresultaten, men social skicklighetsträning har visat sig ge goda resultat. Skolmedierings programmet (The School Mediation Program ) handlar om att hela skolan involveras i konflikthanterings- och kamratstöds utbildning och verksamhet.

Sammanfattande kommentarer och slutsatser
· Studierna vidgar synen på barn med beteendeproblem till deras skolsociala sammanhang (lärarstrategier och – beteenden, lärar- och kamratrelationer, skoltrivsel, skolframgång).
· Studierna visar på vikten av att studera barns utveckling i termer av risk- och friskfaktorer; longitudinellt och med multipla mätmetoder.
· Resultaten indikerar att negativ lärarkontakt och relationer tycks påverka mer negativt än uppmuntran hjälper. Både barn med inåtvända och utagerande beteendeproblem riskerar en negativ utveckling d.v.s. fortsatta beteendeproblem, låg självkänsla, kamratproblem, ensamhet och lägre skolprestationer. Och vidare att beteendeproblem är stabila och påverkar anpassningen negativt. Tidiga insatser är därför viktiga för att förhindra att negativa cirklar utvecklas och befästs.
· Barns inåtvända beteendeproblem och känslor av ensamhet verkar vara underskattade och knappt uppmärksammade svårigheter. Dessa barns behov behöver synliggöras och de behöver få hjälp.
· Lärare tycks ha få strategier att stödja barn med psyko-socio-emotionella svårigheter och behöver stöd och hjälp att hitta strukturerade och effektiva strategier att möta barn i svårigheter. Skolutveckling behöver därför även handla om att utveckla goda bemötande strategier.
· Lärarskattad social kompetens bidrar till både lägre utagerande- och inåtvända problem i år 6, och socialt kompetenta kamratbeteenden tycks vara skyddande för barn med inåtvända problem. Resultaten pekar på vikten av att tidigt träna barns sociala färdigheter.

Warriors and Worriers: Development, Protective and Exacerbating Factors in Children with Behavior Problems. A Study Across the First Six Years of School