Vuxnas lärande på nätet: Betingelser för distansstudier och interaktivt lärande ur ett studentperspektiv

Vuxnas lärande på nätet: Betingelser för distansstudier och interaktivt lärande ur ett studentperspektiv

Distansstudier har traditionellt inneburit ett individuellt lärande och förknippats med ensamhet och isolering eftersom studierna i regel genomförs i den egna hemmiljön långt borta från den sociala gemenskap som traditionell klassrumsundervisning kan innebära. Utvecklingen av digital informations- och kommunikationsteknik, Internet och en ökad tillgång till persondatorer gör det emellertid, numera möjligt för distanslärare och kursdesigners att utforma studiemiljöer där distansstudenter kan samverka trots att de befinner sig på olika platser och studerar vid olika tidpunkter. Enligt socialkonstruktivistiska och sociokulturella synsätt på kunskap och lärande är samverkan också nödvändigt för att nå en djupare förståelse och ett kritiskt tänkande. Flera tidigare studier visar dock att distansstudenter inte slutför studierna i samma omfattning som campusstudenter och att de inte samverkar i den omfattning kommunikationstekniken medger.

Tidigare forskning om distansutbildning har i stor utsträckning varit inriktad på teknik och kursdesign, ofta utifrån lärares eller administratörers perspektiv. Studenterna är emellertid centrala i varje utbildningssatsning och deras upplevelser av studiemiljön påverkar möjligheterna att genomföra studierna. Därför är det minst lika viktigt att undersöka vad distansstudenterna själva har att berätta om sin studiesituation om faktorer som de upplever som hindrande respektive främjande för distansstudier och lärande.

I avhandlingen ”Vuxnas lärande på nätet betingelser för distansstudier och interaktivt lärande ur ett studentperspektiv”, lyfter Berit Östlund fram distansstudenters upplevelser av att studera och samverka med kurskamrater i en datormedierad lärmiljö.

Flertalet av de 62 distansstudenter som deltog i undersökningen angav att utbildningsformens flexibilitet vad gäller tid och plats för studier var ett av huvudskälen till att de sökte utbildningen. Studenterna uttryckte att de var nöjda med sina distansstudier men de upplevde också svårigheter. En av de främsta svårigheterna som lyftes fram, av både män och kvinnor, var att få tiden att räcka till både studier, arbete och familj. Omständigheter inom yrkes- och familjelivet styrde i stor utsträckning över när och hur mycket tid de kunde ägna åt studierna samtidigt som kursernas uppläggning med obligatoriska sammankomster och tidsscheman till viss del begränsade deras möjlighet att själv bestämma när och var de skulle studera. Flera studenter menade också att brist på erfarenhet av högskolestudier på distans var ett hinder i studierna. De upplevde att de hade en ineffektiv studieteknik, svårighet att förstå vad som krävdes för att uppnå godkända studieresultat. Datortekniken utgjorde, i motsatts till vad som framkommit i andra studier, inte något större hinder för att genomföra studierna. De problem som hade uppstått var av snabbt övergående karaktär och de allra flesta menade att möjligheten att kommunicera med andra via nätet hade främjat studierna. De kvinnliga studenterna lyfte i högre grad än männen fram att de kände tillkortakommanden vad gäller sin kapacitet att genomföra studierna och att uttrycka sig skrift. De skattade även sina datorfärdigheter lägre än männen och uttryckte större oro inför att använda datorkommunikation. Detta trots att flera av kvinnorna hade deltagit i datorkurser och använt datorer i sitt arbete.

Trots att flexibilitet var viktigt uttryckte flertalet studenter sig positivt om flera kursinslag som begränsade flexibiliteten. De hade behov av att använda studietiden effektivt så att studierna inte skulle inverka alltför mycket på det övriga vardagslivet.. Studenterna uppskattade därför kursernas höga grad av struktur och styrning då de upplevde att det innebar tidsvinster. Föreläsningar på campus och en studiehandledning slapp ägna dyrbar tid åt att organisera och planera vad som skulle läras, i vilken ordning det skulle göras och när det skulle vara klart. Däremot ansåg många att kursinslag som krävde samverkan med läsanvisningar, tidsscheman och uppgifter med tydliga instruktioner innebar att de själva mellan studenter konsumerade alltför mycket tid och hindrade dem från att själv bestämma över studietiden.

Vad hade då kurskamraterna för betydelse för studenterna under studietiden? Studenterna ansåg att studiegruppen hade haft stor betydelse för gemenskap, inspiration samt stöd för det individuella lärandet då de läste kurskamraters texter, vilket skedde i mån av tid och då det var ett obligatoriskt kursmoment. Kvinnliga studenter lyfte i högre grad än de manliga fram kurskamraternas sociala funktion. Studenterna ansåg att samverkan över nätet tog för lång tid. Analysen av den kommunikation som ägde rum i datorkonferenserna visar också på att studiegruppen hade stor social betydelse. Dessutom stöttade studenterna varandra i att knäcka koden för hur högskolestudier bedrivs. Samverkan kring kursuppgifternas genomförande ägde i princip endast rum i den omfattning som krävdes enligt instruktionerna. Längre diskussioner där studenterna byggde vidare på eller utmanade varandras ståndpunkter kom inte till stånd. Det fanns få yttre tecken på att studenterna samverkade på ett kognitivt plan med fokus på lärandet i sig. För det krävs bland annat tid, färdigheter och uppgifter där studenter upplever att samverkan ger ett mervärde i studiesituationen istället för att verka som en tidstjuv . Studenterna måste känna att samverkan är ett tillskott i lärprocessen och inte en extra pålaga i deras redan tidspressade studiesituation.

Sammanfattningsvis visar avhandlingen att det finns ett gap mellan lärarnas ambitioner att skapa en interaktiv lärmiljö och studenternas färdighet, inställning till samverkan och behov av att utnyttja tiden effektivt för att kunna kombinera studierna med förpliktelser i sitt övriga liv. Kanske också mellan lärarnas ambitioner att skapa interaktiva lärmiljöer och deras begränsade färdigheter och tidsramar när det gäller att utforma och genomföra dessa kurser.

Abstract in English

This thesis is a part of a project, Interactive Learning in Distance Education , funded by The Swedish Research Council. The overall purpose was, from adult distance learners perspective, to describe, analyse and understand factors influencing studies and interactive learning in asynchronous computer-mediated learning environments. Data were collected in 2003; from 62 students (56 women and six men) attending an undergraduate and a supplementary distance course within the teacher training program. The study was based on questionnaires, diaries, portfolios, interviews and transcriptions of students postings to the computer conferences FirstClass and WebBoard, respectively. The courses included campus meetings and individual studies accompanied by study guides containing reading instructions, timetables and individual as well as group-related assignments. Asynchronous text-based, computer-mediated communication (CMC) was used for dialogue among the participants. The results indicate that difficulties to combine studies with commitments in the students everyday lives and lack of familiarity with higher education and computer mediated distance education constituted learning obstacles. Almost everyone emphasised the importance of communicaion with peer students for feeling satisfied in the study and learning situation. They appreciated the asynchronous text-based CMC because it increased the flexibility of the studies. The students´ online behaviour and statements also indicate feelings of social presence and solidarity with peer learners, despite using a medium with relatively low capacity to convey social cues. Female and male students described similar difficulties of combining family, work and study. Women showed lower self-esteem in terms of computer skills and coping with their studies. They highlighted the social importance of the studygroup to a higher extent than the men did. The ideal course design in terms of structure, dialogue and autonomy altered depending on students´ perceptions of benefits. They wanted flexibility and autonomy to be able to combine the studies with commitments in their everyday life, at the same time they appreciated elements of structure and governance in situations when these involved saving of time. The communication in the computer conferences was extensive but the analysis of the learners contributions provides little evidence of effective collaborative learning activities. Several reasons to this were discussed, e.g. students´ lack of time and knowledge to form functioning learning communities, as well as insufficient course design to promote and support collaborative distance learning. It was concluded that there is a gap between teachers’ ambitions to create an interactive learning environment on the one hand, and students´ skills, attitudes to collaboration and need to share their time between studies and other commitments on the other. Also, teachers´ ambitions to develop distance education aiming at collaboration and interactive learning are often hampered by their limited skills and time frames to design and implement such courses.