A Space Away Fromthe Ableist Gaze? Separate Leisure For Children With Neuropsychiatric Disabilities

Abstrakt

Denna avhandling syftar till att utforska vad riktad fritid, det vill säga fritid enbart för barn med funktionsnedsättningar, möjliggör och inte möjliggör för denna grupp av barn. Ett ytterligare syfte är att undersöka hur forskning kan bedrivas ’med’ snarare än ’om’ barn med funktionsnedsättningar. För att uppnå detta syfte genomfördes en etnografisk studie vid en riktad fritidsverksamhet för 3–11-åriga barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (t.ex. ADHD, autism). Studien utgår från tre forskningsfrågor vilka rör (i) hur man metodologiskt kan utforska barns perspektiv på riktad fritid, (ii) de idéer om barns behov, och om meningsfull fritid, som ligger till grund för och uttrycks genom designen och organiseringen av riktad fritid och (iii) barns perspektiv på riktad fritid. Avhandlingens teoretiska ramverk består av tre delar: disabled children’s childhood studies, riktad fritid i en kontext av barndom och funktionsnedsättning samt den riktade fritidens platser och rum.

Sammanfattningsvis visar avhandlingen hur riktad fritid kan bidra till att sänka trösklar för inkludering och deltagande i fritid. Den blir på så sätt ett viktigt medel för att skapa fritidsmöjligheter utanför hemmet för en grupp av barn som annars möter påtagliga hinder vid deltagande i aktiviteter. I förlängningen kan riktad fritid bidra till att ge barn tillgång till konventionella barndomserfarenheter, så som att delta i organiserade fritidsaktiviteter. När riktad fritid fungerar som det jag kallar för en ’fritidsnod’ så bidrar den till att ytterligare utöka barns fritidsmöjligheter. Det gör den genom att vara en plats där barn kan prova på nya aktiviteter, där föräldrar kan utbyta erfarenheter och tips om aktiviteter i närområdet och där det finns möjlighet att lägga grunden för nya fritidsaktiviteter och -sammanhang. Detta pekar på att riktade verksamheter har en viktig roll som samlingsplatser för kollektiva intressen och potential att sänka trösklar för deltagande i aktiviteter som anordnas av andra aktörer, inklusive ’vanliga’ aktiviteter. Sammantaget tyder detta på att det finns viktiga lärdomar att dra från den riktade fritiden för skapandet av fritidsmöjligheter för barn med funktionsnedsättningar. Dessa lärdomar är också viktiga för ’vanliga’ (mainstream) och ’inkluderande’ (inclusive) sammanhang.