Ungdomars erfarenheter av emotionell utsatthet under uppväxten

Ungdomars erfarenheter av emotionell utsatthet under uppväxten

Syftet med studien är att beskriva och analysera ungdomars livsvärld vid emotionell utsatthet under uppväxten. Följande frågeställningar har formulerats; Vilka upplevelser och erfarenheter av emotionell utsatthet berättar ungdomarna om och vad innebär dessa erfarenheter för den unge? Vilken bild ger ungdomarna av mötet med det omgivande samhället och vad innebär dessa möten för den unge? Vilka känslor och tankar har präglat ungdomarnas uppväxt och vilka konsekvenser har dessa känslor för de ungas existens och vuxenblivande idag?

I studien används en kvalitativ livsvärldsansats. Sexton ungdomar (18 år) har identifierats via uppsatser om uppväxten och därefter intervjuats om sin uppväxt. Analysen har inspirerats av Spiegelbergs fenomenologiska modell.

Ungdomarnas berättelser om den emotionella utsattheten handlar om en oförutsägbarhet, distans och övergivenhet, ett bristande intresse och engagemang och kritik och sårande kommunikation. Ungdomarnas erfarenheter av omgivningen handlar om en passiv och icke-stödjande vuxenvärld, en kunskapsinriktad skola, delaktighet eller utanförskap i kamratlivet och svårigheter att nå professionellt stöd. Ungdomarna tar hand om sig själva genom att söka en fristad, de anpassar sig, de isolerar sig från omvärlden och de agerar socialt genom att delta i kamratumgänge och andra aktiviteter utanför hemmet. Ungdomarnas existens och vuxenblivande präglas av en socio-emotionell otrygghet, en ontologisk ensamhet men också av en kompensatorisk livskraft. Ungdomar som upplevt ett emotionellt stöd kan skapa en mening i sitt liv medan de som inte upplevt detta istället beskriver en uppgivenhet. I diskussionen lyfts emotionellt stöd fram som en avgörande faktor för att unga ska kunna bemästra emotionell utsatthet bland annat genom att skolmiljön måste bli mer relationsinriktad.

Experiences of emotional abuse and neglect during childhood

The purpose of this study is to describe and analyze the lifeworlds of youths subjected to emotional abuse during their childhoods. The following questions have been formulated: What experiences of emotional abuse do youths recount, and what do these experiences involve for the child? What picture of their encounter with the surrounding society do these youths provide, such as, for example, meetings with those close to them and with people at school, and what do these meetings involve for the child? What feelings have characterized their childhoods, and what consequences do these feelings have for the children s lives and their transitions to adulthood?

This study employs a qualitative lifeworld approach. Sixteen youths, 18 year olds have been identified through essays about their childhoods and thereafter have been interviewed about that period of their lives. The youths accounts of their emotional abuse depict a constant unpredictability, a lack of closeness, a lack of interest and engagement as well as criticism and abuse. This leads to a feeling among the youth of alienation from their families. The youth describe themselves as pro-active individuals and they experience the world around them as a passive and non-supportive adult world. The youths lives and their transitions into adulthood are characterized by feelings of socio-emotional insecurity and an existential loneliness but also a compensatory vitality. The need for emotional support in school so that these youth will be able to overcome emotional abuse and ontological insecurity is brought out. To be able to get through to emotionally abused children the school environment must generally be more relationship-oriented.