Undervisningsuppdraget i förskolan ur ett didaktiskt perspektiv

Undervisningsuppdraget i förskolan ur ett didaktiskt perspektiv

Avhandlingens övergripande syfte är att öka kunskapen om hur undervisningsuppdraget kan förstås och realiseras i förskolan som utbildningspraktik. De övergripande forskningsfrågorna är 1. Hur kan undervisning realiseras i förskolans vardagliga praktik? 2. Hur kommer förskollärares särskilda ansvar för undervisning till uttryck i kollegiala möten? 3. På vilket sätt framträder förskollärarens didaktiska ledarskap i kollegiala möten? Avhandlingen bygger på fyra delstudier som besvarar specifika frågeställningar. Datainsamlingen för delstudie 1 och 2 genomfördes med hjälp av observationer, videoinspelningar och fältanteckningar. Tre förskollärare och 12 barn deltog i delstudie 1 och 2. Fokus för observationerna var förskollärarnas handlingar och hur dessa påverkade barns meningsskapande. I delstudie 1 studerades förskollärares undervisning relaterad till tre olika aktiviteter och resultatet visar vilka didaktiska konsekvenser undervisningen får för barns meningsskapande. I delstudie 2 undersöktes hur de deltagande förskollärarnas gemensamma vanor påverkade och begränsade undervisningen relaterat till de strävansmål förskolans läroplan anger. De aktiviteter som analyserades var utomhusaktiviteter med fokus på lek med sand. Det teoretiska perspektiv som användes vid analysen av delstudie 1 och 2 var John Deweys pragmatism. För delstudie 3 och 4 producerades data genom ljudinspelningar av 17 kollegiala möten under icke deltagande observationer. I delstudie 3 och 4 deltog fem legitimerade förskollärare, en obehörig förskollärare och en förskollärarstudent. I några av de kollegiala mötena deltog också rektor och en pedagogista. Fokus för delstudie 3 var de utmaningar som förskollärarna uttryckte i relation till sitt undervisningsansvar. Delstudie 4 var inriktad mot att undersöka vilka didaktiska frågor som berördes av förskollärarna under de kollegiala mötena samt hur dessa frågor kan relateras till förskollärarens didaktiska ledarskap. Basil Bernsteins teori om den pedagogiska praktiken har använts vid analysen av delstudie 3 och 4. De fyra delstudiernas samlade resultat visar att förskollärarnas handlingar skapar både begränsningar och möjligheter för barns meningsskapande. Möjligheten till meningsskapande begränsas när barns handlingar endast bekräftas av förskolläraren eller när syftet med en aktivitet framstår som otydligt för de deltagande barnen. När förskollärarens handlingar i stället utvidgar pågående aktivitet genom att nya element introduceras ökar barnens möjlighet till meningsskapande. Vidare visar resultatet att förskollärarens särskilda ansvar för undervisning tonas ned av förskollärarna och ett, i arbetslaget, gemensamt pedagogiskt ansvar lyfts fram som betydelsefullt. Förskollärarna ser en utmaning i de situationer där arbetslaget inte har en gemensam förståelse för den pedagogiska praktiken och ger uttryck för att de delvis saknar legitimitet för att leda övriga kollegor. Slutsatsen som kan dras av studierna är att förskolans förankring i, vad Bernstein beskriver som, en osynlig pedagogik kan försvåra för förskollärare att etablera ett didaktiskt ledarskap och därigenom ta sitt särskilda undervisningsansvar.