Undervisningssätt, lärande och socialisation: Analyser av lärares riktningsgivare och elevers meningsskapande i NO-undervisning

Undervisningssätt, lärande och socialisation: Analyser av lärares riktningsgivare och elevers meningsskapande i NO-undervisning

Syftet med avhandlingen är att studera vilken betydelse lärares undervisningssätt har för elevers lärande och socialisation. För att belysa relationen mellan lärare och elever utvecklas och används analysmetoder för att studera detta samspel. De teoretiska och metodologiska antagandena bygger på pragmatism, ett sociokulturellt perspektiv på lärande och på Wittgensteins senare arbeten. Analysmetoderna är utvecklade för att studera människors språkhandlingar, därför består det empiriska materialet av samtal mellan lärare och elever i grundskolans NO-undervisning.

Avhandlingen består av fyra delstudier. I den första studien utvecklas en metod för analyser av lärares epistemologiska riktningsgivare med syftet att beskriva lärares betydelse för elevers lärande av naturvetenskaplig kunskap. I den andra studien utvecklas och illustreras ytterligare en metod för analyser av de följemeningar som skapas i klassrumskommunikation. Syftet med denna metod är att möjliggöra analyser av hur elever socialiseras in i den naturorienterande praktiken. I den tredje studien används de föregående metoderna för att studera tre lärares undervisning och att beskriva två centrala normer och följemeningar inom dessa verksamheter. I den fjärde studien studeras närgående en lärares undervisningssätt i kommunikation med elever under fyra lektioner. Lärarens undervisningssätt relateras till olika undervisningsfilosofier och selektiva traditioner inom NO-undervisning i Sverige.

Resultaten visar att utan att fråga eller att tillskriva lärare eller elever ett specifikt förhållningssätt till kunskap eller en viss kunskapssyn är det både möjligt och fruktbart att studera hur olika förhållningssätt till kunskap skapas och används i handling i en klassrumspraktik. Samtidigt som elever lär sig ett kunskapsinnehåll i NO-undervisningen socialiseras de samtidigt in i ett specifikt sätt att förhålla sig till naturvetenskapen. I avhandlingen konstateras att lärares riktningsgivare i samspel med elevers meningsskapande spelar en avgörande roll för elevers lärande både i och om naturvetenskap.

Abstract in English

The aim of this thesis is to study teachers manner of teaching and its role for students meaning making. In order to shed light on this interplay, a methodological approach, based on pragmatism, a sociocultural perspective on learning and Wittgenstein s later works, is developed and applied. As the methodological approach is designed to study meanings as constituted in action, the empirical material consists of conversations between teachers and students. The practice in focus is science education in Swedish compulsory school.

The thesis includes four case studies. In the first study, the method EMA (Epistemological Move Analysis) is developed with the aim of describing teachers role for the students learning of scientific knowledge. In the second study, another method CACM (Communication Analysis of Companion Meanings) is developed and illustrated. With CACM, epistemological norms and companion meanings are analysed in order to describe students socialisation into a specific practice. In the third study, CACM is used to analyse and describe two central epistemological norms and companion meanings in three teachers teaching. The fourth study seeks to describe in full one teacher s manner of teaching in terms of educational philosophy and selective tradition. Using the developed approach, an analysis of one teacher s teaching during the course of four lessons is conducted.

The results show that, without prescribing teachers and students a specific view of science, it is both possible and fruitful to study how meanings are constituted in action in classroom practice. At the same time as the students learn scientific knowledge, they are also socialised into specific ways of approaching science. Teachers epistemological moves, in encounter with students meaning making, play an important role for students learning in science as well as about science.