Transcending dichotomies. The many faces of youth dissatisfaction in democracy

Det tjugoförsta århundradet har beskrivits som den gyllene åldern för demokrati. Idag har fler länder blivit eller strävar efter att vara demokratier än någonsin tidigare i historien. Demokratins konkurrenter har förlorat sin legitimitet och stödet för de grundläggande demokratiska principerna är större än någonsin. En stor andel medborgare i de etablerade demokratierna tror på demokratin som idé och samhällssystem. Detta samtidigt som allt fler är missnöjda med hur demokratin fungerar i praktiken och är kritiska mot de politiska institutionerna. Dessa trender har tolkats och beskrivits på olika sätt inom den akademiska debatten. En grupp forskare hävdar att politiskt missnöje och det växande antalet kritiska medborgare kan vara till nytta för demokratins funktionssätt och bidra till förstärkningen av demokratin underifrån. Andra är däremot oroliga för det utbredda politiska missnöjet och menar att det kan – om det består under en längre period – underminera demokratins effektivitet och försvaga den demokratiska processen. Denna kontrovers inom forskningen är allra mest påtaglig i debatten om ungas politiska engagemang och missnöje. Å ena sidan ses ungdomar som en tillgång för demokratin, eftersom de ifrågasätter traditionella politiska auktoriteter samt engagerar sig politiskt på ett helt annat sätt än sina föräldrar och sina mor-och farföräldrar. Å andra sidan betraktas de som ett potentiellt hot mot demokratins funktionssätt på grund av sin höga grad av politiskt missnöje och minskade demokratisk delaktighet. I min avhandling hävdar jag att en sådan dikotomisering inte är fruktbart för att få en adekvat förståelse för ungdomars komplexa, mångfacetterade relation till det politiska systemet och deras roll i de demokratiska samhällena. Med fokus på olika aspekter av ungdomars politiska missnöje tillför avhandlingen nya insikter till och nyanserar den pågående debatten om ungdomarnas politiska roll och signifikans i demokratin.