The Role of Literary Texts in Swedish Upper Secondary EFL Education: The Teacher Perspective

Abstrakt

Lärare i Sverige har en inverkan på hur kunskapsmål behandlas, vilket kursmaterial som används, och även i vissa fall hur ett visst innehåll kan motiveras. Hur stor påverkan lärarens roll kan ha i denna bemärkelse beror delvis på hur explicita läroplanerna och ämnesplanerna är beträffande ett specifikt fenomen eller fokus. Detta gäller alla ämnen, nivåer och utbildningsformer, oavsett om det rör grundskolan eller gymnasiet. I ämnesplanen för ämnet engelska på gymnasiet legitimeras exempelvis användningen av skönlitterära texter i första hand genom authorization (jfr. Dodou, 2021b; van Leeuwen, 2008), dvs. genom att de helt enkelt ska användas (Skolverket, 2021). Deras syfte är dock oklart. Ska de främst användas som en källa till språkinlärning, kunskap om kultur och läsförståelse eller skulle de kunna användas för andra syften såsom litterär kompetens och läsupplevelser? Denna avhandling behandlar skönlitterära texters roll i engelskundervisningen på gymnasiet från lärares perspektiv i syfte att undersöka relationen mellan innehållet i ämnesplanen och lärares val och beslut gällande skönlitterära texter. Studien är baserad på en mixed methods approach där första fasen innefattar en kvantitativ enkätundersökning (404 respondenter) och andra fasen en kvalitativ intervjustudie med fokus på intervjuer med 16 deltagare från enkätundersökningen. För att analysera resultaten har ett teoretiskt ramverk använts bestående av Goodlad et al:s (1979) curricular domains (läroplansdomäner), nyskapade begrepp för studien i form av lärares litterära repertoarer (lärares övertygelser och antaganden om skönlitteratur och litteraturstudier som inte uteslutande kan kopplas till ämnesplanen i engelska) och EFL-repertoarer (lärares övertygelser och antaganden om skönlitteratur som kan kopplas till innehållet i ämnesplanen i engelska rörande exempelvis språkutveckling och kultur) med inspiration av McCormicks (1994) modell samt Applebees (1996) undervisnings- och lärandeteorier.
Nyckelresultat från fas I av studien (enkätundersökning) visar bland annat att lärare i engelska på gymnasiet föredrar att fokusera på narrativa texter såsom romaner och noveller samt att exempelvis poesi behandlas i större utsträckning i Engelska 6 och Engelska 7, vilket till viss del kan kopplas till ämnesplanen och eventuellt också till innehåll i olika lärarutbildningar (jfr. Dodou, 2020). När det gäller syftet med att använda skönlitterära texter visar resultaten att betoningen på samtliga nivåer ligger på läsförståelse men även på dessa texters förmåga att engagera eleverna till kritiska tankar och, bland annat, affektiv respons. Det sker en stegring i inriktning av textinnehåll kopplat till litterära aspekter och kritisk tänkande från Engelska 5 till Engelska 7. Denna progression kan också ses i vikten av att fokusera på litterära epoker och författarskap. Strategier som rör arbete med skönlitterära texter handlar i hög grad om elevcentrerat lärande där gruppdiskussioner anses viktiga i alla stadier av läsningen: före läsning, under läsning, och efter läsning oavsett nivå. Lärarcentrerad undervisning beskrivs också i form av föreläsningar. Dessa är framför allt mer vanligt förekommande innan ett läsprojekt påbörjas, och då speciellt i de senare kurserna i engelska. Det är i synnerhet när ämnesplanen i engelska inte tydligt pekar på vad som ska ligga i fokus som lärares litterära repertoarer blir synliga, exempelvis gällande ökningen av ett litterärt fokus från Engelska 6 till Engelska 7 och därmed fokus på litterär kompetens (jfr. Culler, 1975; Torell, 2002). De viktigaste resultaten från fas II av studien (intervjuundersökning) visar på variationer beträffande de tankar lärarna har kring textval. Vissa lärare fokuserar, till exempel, mer på äldre litteratur som kan kopplas till idéen om kulturarv (jfr. Alexander, 2000) eller till en föreställning om äldre verk som källor till kunskap om, bland annat, roten till sociala problem (jfr. Persson & Sundmark, 2022), medan andra i större utsträckning behandlar samtida litteratur med fokus på ungdomslitteratur, på grund av språknivå och tonårsrelevans (jfr. Bland, 2023; Matz & Stieger, 2015). En del lärare använder också multimodala texter, speciellt som en form av visuell eller auditiv stöttning i undervisningen och för att engagera eleverna (jfr. Sert & Amri, 2021; Thyberg, 2022), medan andra inte kopplar samman dessa typer av texter med litteraturbegreppet. Det verkar dock finnas en någorlunda utbredd samsyn kring vikten av kollaborativa undervisningsformer med fokus på textengagemang (jfr. Delanoy, 2015; Volkmann, 2015) där elevinteraktion med ett gemensamt fokus på respons, reflektion och analys är i centrum snarare än endast språkrelaterade lärandemål. För flertalet intervjudeltagare tycks läsförståelse vara i fokus i högre grad i Engelska 5 medan betoningen på kollaborativa former av läsarrespons, kritiskt tänkande och analys ökar i takt med att eleverna går igenom gymnasiets tre nivåer. Därför tycks de skönlitterära texternas upplevda funktioner vara förankrade i EFL-repertoarer i början av gymnasieutbildningen och därefter blir lärares litterära repertoarer mer framträdande. Resultaten visar dock på skillnader i lärares litterära repertoarer rörande skönlitteraturens funktion i engelskundervisningen där några lärare pekar på, till exempel, språkinlärning som det mest centrala.
Sammantaget visar studien att trots betydande fokus på instrumentella mål i ämnesplanen i engelska (jfr. Dodou, 2021b; Persson & Sundmark, 2022; Sigvardson, 2021) och mätbarhet i kunskapskraven (se Borsgård, 2020) inriktar sig majoriteten av engelsklärare på gymnasiet också på litterära aspekter och läsarrespons (fas I och fas II) med inslag av kulturellt lärande där förståelse och empati för andra människor och kulturer behandlas med hjälp av skönlitterära texter (fas II). Det finns dock skillnader som tyder på att olika mål förekommer när litterära texter är i fokus, exempelvis när litterär kompetens inte behandlas alls. Dessa resultat pekar på vikten av en fortsatt nationell diskussion kring skönlitterära texters roll, relevans och unika möjligheter i engelskundervisningen.