The Road From Damascus: New Arrival Immigrant Families and The Swedish Preschool

Abstrakt

Det övergripande syftet med denna doktorsavhandling är att undersöka de föreställningar som nyanlända invandrarfamiljer har av den svenska förskolan, och föreställningarna om dessa familjer såsom de uttryckts i den svenska statliga förskolepolitiska diskursen under den senaste femtioårsperioden. För detta ändamål använder studien kritisk diskursanalys (CDA), såsom föreslagits av Norman Fairclough. CDA tillämpas både som teori och som analytisk metod. Studien är empiriskt förankrad och lånar Faircloughs tredimensionella diskursmodell för analys av 19 texter producerade av nyanlända syriska familjer, tillsammans med policy- och styrdokument, SOU:er och regeringspropositioner som handlar om förskolan i relation till invandring. Studien fokuserar på två huvudteman som är dominerande i båda texterna — språkinlärning (svenska och modersmål) och tillhörighet — och visar hur de används för att uttrycka och tilldela agens.

I studien ägnas särskild uppmärksamhet åt användningen av verb, pronomen och adjektiv som språkliga parametrar för att analysera representationer av relations- och handlingsprocesser, samt sociala aktörsrepresentationer. Studien består av tre empiriska kapitel: Nyanlända invandrarfamiljers diskurs om språkinlärning, nyanlända invandrarfamiljers diskurs om tillhörighet och förskola och nyanlända invandrarbarn som en angelägenhet för förskolan. De två första kapitlen visar på hur föräldrarna skriver fram sin egen och barnens agens i förhållande till språkinlärning och att vara på förskolan, vilket återspeglas i deras användning av verb och pronomen. Det sista kapitlet visar hur den statliga förskolepolitiska diskursen under en femtioårsperiod har uppfattat och konstruerat invandrarbarn och deras föräldrar i relation till förskolan.

Analysen avslöjar punkter av konvergens och divergens mellan föräldrarnas och statens diskursiva praktiker om förskolan som en plats för språkinlärning och tillhörighet. Till exempel, i den statliga diskursen definieras invandrarbarns språkinlärning och tillhörighet utifrån deras behov och invandrarerfarenhet. I föräldrarnas texter lyfts dessa teman i relation till barnens utveckling och välmående. Studien betonar vikten av kulturell medvetenhet , där båda parters gemensamma intressen och förväntningar lyfts fram, snarare än enbart skillnaderna i åsikter. Resultatet visar hur de olika diskurser om förskolan som kommer fram i studien kan förstås i termer av ett ideologiskt dilemma som möjliggör att motsägelsefulla ideal samexisterar som en återspegling av det svenska samhällets politiska mångfald.