Språklig mångfald och makt. De nationella minoritetsspråken finska, meänkieli och samiska i norrbottnisk grundskolekontext

Abstrakt

Denna avhandling undersöker hur språklig mångfald, inklusive de nationella minoritetsspråken finska, meänkieli och samiska kommer till uttryck i olika rum inom en norrbottnisk grundskolekontext. Det empiriska materialet bygger på analyser av den övergripande delen av grundskolans läroplan, intervjuer med svensklärare, observationer av en skolas fysiska visuella miljö samt lärarstudenters och elevers reflektioner kring sina tecknade språkporträtt.

Resultaten belyser möjligheter och hinder för att främja finska, meänkieli och samiska i utbildningsmiljön samt de maktrelationer som påverkar språklig inkludering. Läroplanen skapar möjligheter för att synliggöra nationella minoritetsspråk, men normaliserar inte flerspråkighet vilket är ett hinder. Svenska dominerar i lärarnas beskrivna undervisning, en praxis som elever också verkar anamma. Finska, meänkieli och samiska tenderar att behandlas som isolerade moment, vilket hindrar deras naturliga plats i undervisningen. Lärare ser möjligheter för språkinkludering, men efterlyser formella beslut och resurser för implementering. En f–9 skola synliggör finska, meänkieli och samiska i entréer, men svenska dominerar i gemensamma utrymmen, vilket osynliggör minoritetsspråken helt för äldre elever och förstärker svenskans hegemoniska position. Obalansen kan hindra språkanvändning, identitet, utveckling och inkludering. För individer med erfarenheter av finska och meänkieli är användningen begränsad till släkt och familj, och de upplever otillräckliga språkkunskaper och behovet av att återerövra språket, vilket skapar känslor av skam och utanförskap. Erfarenheterna tyder på att språken är mindre betydelsefulla i skolan. Den sociala kontexten har inte lyckats skapa tillräckliga förutsättningar för språkbevarande, vilket visar behovet av formell utbildning samt samarbete mellan hem och skola för att främja språkinlärning och positiva attityder hos barn och unga.

Den enspråkigt svenska normen i den undersökta kontexten osynliggör kunskaper och erfarenheter av finska, meänkieli och samiska, vilket befäster maktstrukturer och leder till assimilering. Utifrån resultatet diskuteras nödvändigheten av att stärka kollektiva epistemologier och inkludera minoritetsspråken för att gynna både minoriteter och majoritet, för att uppnå demokrati, språklig hållbarhet social rättvisa.