Samtal, klassrumsklimat och elevers delaktighet: överväganden kring en deliberativ didaktik

Samtal, klassrumsklimat och elevers delaktighet: överväganden kring en deliberativ didaktik

Syftet med avhandlingen är att analysera frågor om lärande genom samtal, klassrumsklimat och några valda aspekter av elevers delaktighet i gymnasieskolans samhällsundervisning. Den teoretiska utgångspunkten tas i pragmatismen så som den möter i John Deweys texter om demokrati och utbildning. Jag använder även hans uttryck educational inquiry för de metodologiska övervägandena och genomför en empirisk studie där elever och lärare intervjuas i fokusgrupper. Fokusgrupper som metod för pedagogisk forskning diskuteras.

Analysen visar på en potential för elever att lära om samhället genom samtal och diskussioner och några karakteristika som utmärker lärande genom samtal med deliberativa kvaliteter diskuteras. Därigenom belyser jag den deliberativa kommunikationens kunskapsbildande dimension och några olika aspekter av elevers samtalsdemokratiska kompetens. När klassrumsklimatet fokuseras framträder en del problematiska situationer när det gäller relationer och respekt situationer där elever förblir tysta och där främlingsfientliga uppfattningar kommer till uttryck. Axel Honneths skiss till erkännandets moral studeras och ses, genom sin inriktning mot såväl positiva erkännanderelationer som kränkningar, som ett underlag för lärares reflektion och för omdömesbildande samtal mellan lärare och elever samt mellan elever. Elevers delaktighet diskuteras i avhandlingen med inriktning mot delaktighet i planeringen och i den gemenskap som en skolklass utgör samt genom frågor om det privata och offentliga. När elever samtalar om och samverkar i sådana gemensamma angelägenheter framträder möjligheter att utveckla en dimension av, vad jag valt att kalla, samhörighetsbildning. De tre dimensionerna, en kunskapsbildande, omdömesbildande och samhörighetsbildande som framträder i mitt material ser jag som möjliga analytiska redskap som kan användas för att diskutera, analysera och vidareutveckla olika samtalssituationer, både i undervisning och i didaktisk forskning.

Jag diskuterar också några överväganden kring uttrycket deliberativ didaktik som jag prövar att karakterisera som en didaktisk dimension av reflexiv samverkan, ett annat begrepp från Honneth. Den praktiska samverkan, som följer av exempelvis ett planeringssamtal, framstår här som lika viktig som samtalet i sig för olika didaktiska överväganden som kan göras av lärare och elever i olika undervisningssituationer.

Dialogue, classroom climate and student participation some aspects of deliberative didactics

The aim of this dissertation is to study learning through deliberative dialogue, the social climate of the classroom, and certain aspects of student participation in civic education in upper secondary schools, as well as aspects of deliberative didactics. It takes its theoretical point of departure in John Dewey s texts on democracy and education. An additional perspective on the social and moral aspects of democratic life is provided by Axel Honneth s studies on disrespect and a morality of recognition. An empirical study is presented in which students and teachers were interviewed in focus groups about their opinions and experiences, on the basis of the aim of the dissertation and the research questions addressed.

The analysis reveals a potential to learn civics thorough dialogue and discussion. A dialogue with deliberative qualities is characterized as one with a clearly defined purpose and relevant knowledge content. In the course of such a dialogue, the participants apply and develop certain abilities, some of which are identified in the study. Regarding the social climate in the classroom, especially during learning through dialogue and discussion, several difficulties and problematic situations were mentioned in the focus group interviews. These were problems related to disturbing silence and troubling speech . Honneth s theory of moral recognition is in such situations seen as a basis for teachers professional reflections and for deliberative dialogues involving teacher and students. Concerning student participation and the civic education classroom as a form of democratic community and a public sphere, both students and teachers interviewed spoke of a balancing act between many different interests, some of which are discussed with a focus on the formation of interests. Other aspects studied are how a sense of community can be created and how the private and individualistic meet the public and common in civic education. It is concluded that the civic education classroom, considered as a public sphere, can be an arena for deliberation and thus develop a sense of community and a deliberative competence for use in a wider citizenship perspective.

In the final chapter it is concluded that deliberative didactics can be seen as a didactic dimension of reflexive cooperation. It is characterized as a reflexive approach whereby the teacher invites the students to deliberate on issues of subject content, ways of working, the social climate of the classroom, and different aspects of participation and common interests. It is also argued that the practical cooperation the actions and their consequences following from intersubjective speech are as important as the dialogue itself.