Samtal i social aktivitet: en studie av interaktion mellan vårdgivare och barn med och utan funktionshinder

Samtal i social aktivitet: en studie av interaktion mellan vårdgivare och barn med och utan funktionshinder

Studiens syfte är att undersöka förhållandet mellan social aktivitet och interaktion för vårdgivare (mödrar/moster) och barn med grava tal- och rörelsehinder och god kognitiv förmåga, att studera användning av kommunikationshjälpmedel i naturalistisk kontext samt att belysa på vilket sätt olika aktiviteter i hemmet kan tänkas stimulera utveckling av språk, kognition och identitet. Två barn med grava tal- och rörelsehinder och deras vårdgivare (fokusdyader) och två barn utan funktionshinder och deras vårdgivare (jämförelsedyader) deltar i undersökningen. Materialet omfattar 38 videoinspelningar av fokus- och jämförelsedyader i fem olika aktiviteter; måltid, spela spel, rita, borsta tänderna och läsa saga. I avhandlingens fyra delstudier undersöks hur dyaderna handskas med de olika aktiviteterna, kommunicerar och uppfyller olika mål. Både kvantitativa och kvalitativa metoder används.

Resultaten visar att fokusdyaderna till övervägande del kommunicerar med tal, ljud och kropp, hjälpmedlen används endast sporadiskt. I alla avseenden, förutom vad gäller social närhet och tillfredsställelse av omedelbara fysiska behov, är fokusdyadernas kommunikation mer begränsad än jämförelsedyadernas kommunikation. Fokusdyaderna kommunicerar om det som är perceptuellt framträdande och samtalen handlar nästan uteslutande om det som syns och hörs och om genomförandet av aktiviteten. I detta avseende ses en stor skillnad när en av fokusdyaderna använder sin blisskarta. Ett av studiens viktigaste resultat är att fokusdyaderna är särskilt begränsade, såväl fysiskt som kommunikativt, i förhållande till de tre aktiviteter (måltid, borsta tänderna och rita) som stimulerar jämförelsebarnen och deras vårdgivare till utvidgat samtal och berättande. Fokusbarnen, till skillnad från jämförelsebarnen, har mycket begränsade möjligheter att styra sitt eget deltagande i de olika aktiviteterna. De erbjuds få kommunikativa utmaningar och fungerar på nivåer som inte matchar deras kognitiva förmåga. Användning av bliss möjliggör kommunikation som inte kan uppnås utan hjälpmedel. De aktivitetsanalyser som genomförts i studien visar dock att det inte alltid är möjligt eller ens nödvändigt att föräldrar och barn med grava tal- och rörelsehinder använder sina kommunikationshjälpmedel i naturligt förekommande vardagsaktiviteter. I större utsträckning än vad som sker idag bör föräldrar och barn uppmuntras att använda sina kommunikationshjälpmedel också vid sidan av andra aktiviteter. Kommunikation om annat än här och nu kan sägas utgöra en egen aktivitet; en aktivitet vars huvudsakliga mål är att samtala för samtalandets skull.

Nyckelord: interaktion mellan barn och föräldrar, hemmiljö, grava tal- och rörelsehinder, funktionshinder, alternativ och kompletterande kommunikation (AKK), bliss, sociala aktiviteter, kommunikativt innehåll, samtalsämnen, personreferens, interaktionsmönster,interaktionsmål

Using Language in Social Activities at Home. A Study of Interaction between Caregivers and Children with and without Disabilities.