Rum, resurser och relationer: möjligheter och begränsningar i fritidshemmets fysiska lärmiljö

Abstrakt

Denna avhandling presenterar en undersökning av hur den fysiska lärmiljön i svenska fritidshem formar elevers och personals möjligheter till delaktighet, inflytande och autonomi, samt belyser dess pedagogiska implikationer. Genom en metasyntes av tre studier, baserade på intervjuer och observationer i fyra fritidshem, utforskar avhandlingen samspelet mellan individuella aspekter och rumsliga, materiella och organisatoriska faktorer i den pedagogiska praktiken. Studien integrerar tre teoretiska modeller: struktureringsteori (Giddens, 1984), teorin om psykologiskt ägarskap (Pierce et al., 2001) och barndomssociologi (James et al., 1998), för att belysa hur struktur, ägarskap och agens samspelar i fritidshemmets kontext. Resultaten betonar den fysiska lärmiljöns betydelse som verktyg för att stärka elevers trygghet, självständighet, delaktighet och inflytande samt personalens flexibilitet och professionella autonomi. En central insikt är att stabila lokalförhållanden, men med anpassningsbara och flexibla rum ger elever och personal möjlighet att skapa lärmiljön tillsammans, vilket främjar ägarskap och stärker engagemang. Studien problematiserar balansen mellan trygghet och autonomi och menar att stabilitet bör utgöra grunden i fysiska och organisatoriska strukturer, för att ge förutsättningar för handlingsutrymme genom relationella dynamiker i den vardagliga praktiken. Avhandlingen bidrar med kunskap och vägledning för pedagoger, skolledare och beslutsfattare samt stärker den akademiska diskussionen genom en integrerad teoretisk modell och en strävan att förena empiriska insikter med teoretisk analys och praktisk tillämpning.