Pupils in remedial classes

Abstrakt

Syftet med avhandlingen är att öka förståelsen av att vara elev i särskild undervisningsgrupp. Avhandlingen bygger på intervjuer, observationer, självbildstest samt frågeformulär och inbegriper elever, lärare och föräldrar från tio särskilda undervisningsgrupper för elever som bedömts ha koncentrationssvårigheter. Det är en sammanläggningsavhandling med fem artiklar där datamaterialet härrör från ett större tvärvetenskapligt projekt BASTA (Basfärdigheter, Social interaktion samt Träning av Arbetsminnet). Artikel I redovisar resultatet från ett elevbaserat självbildstest. Artikel II behandlar etiska frågor vid intervjuer med barn. Artikel III bygger på resultaten från ett frågeformulär med fokus på föräldrars och lärares syn på undervisning i särskild undervisningsgrupp. Artikel IV är baserad på intervjuer med tio elever. Artikel V baseras på lärarintervjuer och klassrumsobservationer med fokus på klassrumsklimat.

Som teoretisk utgångspunkt används ett sociokulturellt perspektiv. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv förstår vi världen och varat i världen genom olika diskurser. Avhandlingen visar att det inte behövs en diagnos för att gå i särskild undervisningsgrupp detta gällde 55 procent av de elever som ingick i studien. Särskild undervisningsgrupp medför begränsade möjligheter till kamratval. Ett resultat är att flytten till den särskilda undervisningsgruppen i sig kan innebära en förlust av vänner.

Ett annat resultat är att elever som flyttas till särskild undervisningsgrupp blir bärare av skolans perspektiv och förlägger skolans åtgärder till brister i sig själva. Eleverna, ensamma, blir bärare av skolans misslyckande såväl akademiskt som socialt. Detta kan utgöra hinder för eleverna såväl vad det gäller vänskap som lärande av ämneskunskaper. Faktorer som stärker detta är den strukturerade undervisningen och organiseringen av klassrummet.

Pupils in remedial classes

The aim of this dissertation is to increase understanding of being a pupil in a remedial class. The thesis is based on interviews, questionnaires, and observations and includes parents, teachers, and pupils in ten remedial classes. Fifty-five percent of the studied pupils had no specific diagnosis. The thesis is based on five articles emanating from the interdisciplinary BASTA project (Basic skills, social interaction and training of the working memory). Article I focuses on self-concept, with a rating scale completed by the children. In Article II ethical issues related to the methodology of interviewing children are stressed. Article III focuses on teaching children in remedial classes, and is based on questionnaires completed by teachers and parents. Article IV is based on interviews with pupils. Article V is based on interviews with teachers and on classroom observations, and highlights the classroom climate.

The theoretical approach used is a sociocultural perspective. From this perspective, learning is seen as becoming involved in different discourses, where interaction is seen as part of learning and development.

The results of the thesis show that the pupils become bearers of the school s perspective and blame the referral to remedial class on shortcomings in themselves. In transferring to the remedial class the pupils can lose their friends. Factors that reinforce this construction are the structured teaching and organisation of the classroom. These may hinder the pupils both in terms of friendship and of learning of subject knowledge. The main result is, however, that what the pupils in remedial classes primarily learn is to be pupils in remedial classes.