Performativa lärarpraktiker

Performativa lärarpraktiker

Under de senaste decennierna har förutsättningarna för lärares praktiker förändrats på genomgripande sätt i Sverige. Med 1990-talets decentralisering, marknadisering och privatisering av skolan följde en ökad vaghet i styrningen av lärare och skolor, fler och olika (privata och kommunala) huvudmän, ökat föräldrainflytande, och ökad konkurrens om elever. Runt millennieskiftet arbetade lärare kort sagt i en mer heterogen och svåröverblickbar skola än bara tio år tidigare. Med förändringarna följde också en ökad osäkerhet – vad sade att lärare (och skolor)
gjorde det de skulle om ansvaret till stora delar låg hos lärarna och skolorna själva, och hos privata aktörer eller kommuner? Under de senaste åren har alltfler kontroller, uppföljningar och utvärderingar införts i lärares praktiker. Betyg, nationella prov, karriärtjänster och skärpta inspektioner har introducerats för att minska osäkerheten och förbättra elevers, lärares och skolors prestationer. Denna ökade kontroll och fokus på prestation utgör det övergripande intresset i föreliggande avhandling.
I avhandlingen undersöks vad som sker när detta ökade fokus på prestation möter lärares praktiker. Bland annat har erfarna årskurs 6-lärare följts under det första året som de satte betyg och använde nya nationella prov. En kritisk hermeneutisk ansats används för att diskutera vilka spänningsfält som uppstod när lärarna ställdes inför
ökade krav på förutsägbarhet, mätbarhet och prestation. Resultaten visar bland annat att lärarna som undervisade elever med mindre socioekonomiskt kapital ställdes inför mer svårhanterliga spänningsfält, att komplexa och svårmätbara ämnesdimensioner marginaliserades, och att lärarnas praktiker organiserades utefter förtjänstprinciper snarare än behovsprinciper. Samtidigt var inte bilden entydig, det ökade fokuset på prestation bidrog även med nya meningsinnehåll för lärarna och gav undervisningen struktur och riktning

Abstract in English

The preconditions for teachers’ practices in Sweden have dramatically changed during the last few decades. Since the 1990s, processes of decentralisation, marketisation and privatisation have rapidly transformed the educational system from being one of the most regulated to one of the most deregulated in the western world. Recent changes have included a greater focus on performativity, which includes various forms of outcome controls, state-funded career services, inspections and evaluations. This thesis addresses this increased focus on performativity and how it gives rise to fields of tensions in teachers’ practices. The main part of the data was collected through interviews and observations with teachers who implemented new standardised tests and grading in their practices. The main focus in the dissertation’s four papers is on how performativity affects teaching practices. Article 1 set out the thesis methodological framework, which aims at contributing to an understanding of how performativity can be studied in teachers’ practices. It is argued that Ricœur’s discussion of the concept of practical reason can be used to depict teaching as existing in a field of tension. Further, it is argued that critical hermeneutics can frame a study of teaching, understood as practical reasoning. Article 2 studies the standardising influence of performativity on teaching practices in relation to different contextual preconditions. The article problematises the assumption that reforms such as grades and national tests in lower years can function as an impetus for educational equity. Article 3 studies a similar standardising influence of performativity in relation to social studies teaching, which, at its core, has highly diverse and sometimes conflicting aims and purposes. It is shown how teaching practices shifted from social studies’ extrinsic dimensions (emphasising an open and individual understanding of social issues) toward social studies’ intrinsic dimensions (emphasising knowledge about a predetermined content) as a result of policy changes, teachers’ meaning-making of the reforms, and in relation to external constraints. Article 4 takes a broader perspective on teachers’ practices and uses the concept of fairness as a lens for illuminating changes in social relations, changes in the organisation of teachers’ practices, and teachers’ struggles with these changes. The results show that there is an increased focus on individuality in the everyday working lives of teachers, where result-centred practices, relations and professional identities have replaced notions of equality and compensatory interventions.