Ögonblickets pedagogik: Yrkesgrupper i samtal om specialpedagogisk kompetens vid barn-och ungdomshabiliteringen
Vi utnyttjar inte specialpedagogens unika kunskap till fullo, säger Kerstin Åman, som får medhåll av både intresseorganisationer och samverkanspersoner. Pedagogerna formulerar sin specifika kompetens genom att beskriva hur den framträder i det direkta mötet. Det finns inga färdiga metoder, vilket gör arbetssättet svårt att beskriva. Kanske är det därför specialpedagogerna inom habiliteringen, som är en relativt ny profession, fortfarande kämpar med att positionera sig.
Kerstin Åman
Eva Björck-Åkesson
Anders Möller, Professor, Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap, Göteborg
MdH – Mälardalens högskola
2006-02-17
Ögonblickets pedagogik: Yrkesgrupper i samtal om specialpedagogisk kompetens vid barn-och ungdomshabiliteringen
The pedagogy of the moment: Professional groups in conversational talk about competence in special education within child and youth habilitation
Pedagogiska institutionen
MdH – Mälardalens högskola
Ögonblickets pedagogik: Yrkesgrupper i samtal om specialpedagogisk kompetens vid barn-och ungdomshabiliteringen
Avhandlingen gäller specialpedagogisk kompetens hos pedagoger som arbetar i tvärprofessionella team inom barn och ungdomshabiliteringen. Ögonblickets pedagogik står för de reflektioner som görs i mötet med barnet, i dess olika miljöer, och som leder till åtgärder. Dessa avgöranden om specialpedagogisk intervention baseras på teoretiska och praktiska kunskaper, liksom erfarenheter som utvecklats genom det samverkande teamarbetet.Den empiriska studiens syfte var att studera hur pedagogisk kompetens kommuniceras, reflekteras och konstrueras av och mellan medlemmar i yrkesgrupper inom barn- och ungdomshabiliteringen. Det har studerats genom fokusgrupper som efteråt utvärderats med ett skattningsformulär där deltagarna också givit information om utbildning och arbetsuppgifter. Informanter är pedagoger i fem yrkesgrupper samt i en tvärgrupp, och tre grupper med andra yrkeskategorier verksamma i team inom barn- och ungdomshabiliteringar. Analysarbetet genererade en kodnyckel för turtagningsanalys.
Resultatet visar att pedagoger inom barn- och ungdomshabiliteringen inte har utvecklat specifika professionsstrategier. De har snarast anpassat sig till ett föränderligt uppdrag. Kompetensen hos habiliteringens pedagoger baseras på kunskaper och erfarenheter från tre verksamhetsfält. Den grundläggande kompetensen ligger inom förskolefältet med teoretiska och erfarenhetsbaserade kunskaper om barns utveckling och lek- och lärande. Det var förskollärare som införde lekpedagogiskt arbete i och med lekoteken under 1970-talet. Under 1980-talet utvecklades den samordnade barn- och ungdomshabiliteringen där pedagogik tillsammans med medicinsk-, social- och psykologisk kompetens utgör hörnstenar i det professionella teamarbetet. Det är i det familjeorienterade teamarbetet som den specialpedagogiska kompetensen för barn med funktionshinder utvecklas. Det specialpedagogiska fältet har pedagogerna inom habiliteringen med påbyggnadsutbildningen. Utbildningen är i första hand riktad mot skolan och informanterna efterfrågar forskning och kunskapsbildning som gäller barn-och ungdomshabilteringens problemområden. Pedagogernas yrkesspråk karaktäriseras av en vardagsspråklig terminologi som är väl anpassad till uppdraget. Pedagogerna och deras kollegor i teamen framhåller att pedagogen fungerar, genom sitt yrkesspråk och barnfokus, som överbryggare mellan det medicinska fältet och det pedagogiska sammanhanget i barnets vardagliga miljöer i förskola och i hemmet.
Pedagogernas yrkesgruppssamtal visar sig vara en talgenre där pedagoger huvudsakligen förstärker varandras utsagor, använder metaforer i konstruktionen av den gemensamma förståelsen och i mycket begränsad utsträckning ifrågasätter varandras uppfattningar inom gruppen. Kompetensen är baserad på kunskap om och erfarenheter av barns normala och avvikande utveckling liksom av barns lek och lärande. Pedagogerna i studien lyfter huvudsakligen fram det pedagogiska mötet med vuxna omkring barnet, främst föräldrar och personal i förskolan, då de exemplifierar sin kompetens. Det specifika specialpedagogiska arbetet med barn i grupper och det lekpedagogiska interventionsarbetet är mer sällan omnämnt i yrkesgruppssamtalen.
Nyckelord: Specialpedagogik, pedagogisk kompetens, barn- och ungdomshabilitering, kunskapsområden, verksamhetsfält, yrkesspråk, talgenrer, fokusgrupper, metaforer, tidig intervention, anpassat vardagligt språk, fronesis.
The pedagogy of the moment: Professional groups in conversational talk about competence in special education within child and youth habilitation
This thesis is about special needs educational competence of educators working in collaborating teams within child and youth habilitation centres. The pedagogy of the moment stands for the decisions made by educators, based on their observations made when meeting the child in its different environments. These decisions build on educational theoretical and practical knowledge and experience developed through collaboration within interprofessional teams. The study was carried out through the use of focus groups consisting of professionals within different child and youth habilitation centres. The data consists of taped and transcribed focus groups discussions. Participants provided additional information concerning, estimations of the focus group session, their education and use of special needs educational assignments through additional questionnaires. The analysis focuses on how the educators conceptualise their competence and the dialogue in the group conversation. To facilitate the interactional analysis, a constructional key for the conversation was developed.
The educators within child and youth habilitation centers have not developed specific professional strategies, but instead, appear to have adapted a mission through structural means. Their competence appears contextually adapted and devel-oped within three spheres of activities. Their basic education is in the area of pre-school with theoretical focus on childrens normal development, pedagogical experience of working with groups of children, play and learning. On the basis of this background, together with experiences with toy library activities for children with disabilities, they have become one of the corner stone of child and youth habilitation centres of the 1980s. In these centers, by tradition a mainly medical sphere of activity, they work in teams with family orientated habilitation, and have developed compe-tence for special needs educational intervention for children with disabilities. Special needs education is a supplementary field, which includes educators who are being trained for municipal operation. The educators use professional speech genres with colloquial language terminology, which is adjusted to its communicative context. The educators and their colleagues in the teams emphasize the importance of the educator bridging the medical, treatment and pedagogical contexts, together with a focus on child, parents and staff, at home and in preschool/school. A communicational genre has developed within the occupational group, where the educators reinforce rather than question each other when taking turns during interprofessional conversations. The competence of the educator is based on knowledge and experience when it comes to children, their development, play and learning. The thesis demonstrates that the main focus of the supplementary education increasingly lies on the pedagogical meeting with adults, mostly parents, around specific child. The practical pedagogical work for the child, playing as intervention as well as the specific special needs educational intervention is less conceptualised by the educators. They are requesting relevant research and theories to support their field of knowledge.
Fritidshem
Åk F–6 Matematikångest
Åk 4–Vux Senaste magasinen
Läs mer
Skolporten nr 5/2024
Skolporten nr 4/2024
Skolporten nr 3/2024
Skolporten nr 2/2024
Skolporten nr 1/2024
Nyhetsbrev
