(O)ändligt vatten: En studie om hur förskolebarn som kännare engageras i samhälleliga miljöfrågor
På temat vatten har Teresa Elkin Postila utforskat vilka metoder det är möjligt att skapa ett engagemang där förskolebarnet är både kännare och kännande i centrala miljöfrågor.
Teresa Elkin Postila
Docent Anna Palmer, Stockholms universitet Linnea Bodén, Stockholms universitet
Professor Cecilia Åsberg, Linköpings universitet
Stockholms universitet
2021-11-12
(O)ändligt vatten: En studie om hur förskolebarn som kännare engageras i samhälleliga miljöfrågor
(In)finite water : A study of how preschool children as connoisseurs engage in social environmental issues
Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen
(O)ändligt vatten: En studie om hur förskolebarn som kännare engageras i samhälleliga miljöfrågor
Syftet med den här avhandlingen i förskoledidaktik är att tillsammans med förskolebarn på olika sätt utforska aktören vatten för att därigenom undersöka former och metoder för engagemang och medverkan i samhälleliga och naturvetenskapliga miljöfrågor. Mer specifikt är syftet att i ett praktiskt utforskande med förskolebarn och vatten – som aktör och mer-än-mänsklig samarbetspartner – undersöka hur eller med vilka metoder det är möjligt att producera ett engagemang, i vilket förskolebarnet är både kännare och kännande, i vår samtids centrala miljöfrågor. Teoretiska och metodologiska utgångspunkter för detta projekt tas i posthumanistiska kunskapsskapande praktiker med Isabelle Stengers, Donna Haraway och Anna L. Tsing som främsta inspirationskällor. Det praktiska utforskandet med barn i åldrarna 3–5, med arbetsnamnet vattenprojektet, har genomförts som en posthumanistisk interventionsstudie där forskaren installerat sig i två förskolors befintliga pågående praktiker, för att under nio månader tillsammans med barn och vatten utforska lokala vatten- och miljöfrågor. Forskningsprocessen utgick från barnens situerade här-och-nu kunskaper och lokala frågor om vatten och miljöfrågor, samt mångdisciplinära resurser i form av såväl kunskaper som metoder från geovetenskap och förskoledidaktik. Datamaterial, i form av teckningar, anteckningar, digitala bilder och filmer har producerats av förskolebarn och forskare gemensamt, och analyserats med stöd av posthumanistisk teori och berättande som metod inspirerat av Stengers, Haraway och Tsing. I ett sådant berättande formas och rekonstrueras text, bild, film och teori till nya narrativ som identifierar och problematiserar relationer mellan olika aktörer på samma eller på olika skalor, från molekylär till global. Det är dessa nyskapade och nyskapande berättelser med barn som kännare och medproducenter av kunskap tillsammans med vatten och andra aktörer; exempelvis problemet torka och dess effekter för liv eller problemet avloppsvatten i dagens samhälle, som sammantagna utgör forskningens resultat. Denna sammanläggningsavhandling består av en kappa och tre forskningsartiklar. Den första artikeln behandlar hur vatten kom att produceras som metod i utforskandet av vilka miljöfrågor som var angelägna förskolebarnen. Den andra artikeln handlar om förskolebarns, forskares och vattenspecialisters samhandlande med den hydrosociala cykeln. Den tredje artikeln fokuserar miljöundervisning i förskolan och uppmärksammar förskolebarns och forskares engagemang i vattenrening, med start i förskolebarns situerade kunskap om förorenat vatten och deras frågor om hur vatten kan renas.