Muslimer, skolan och förorten: Muslimska gymnasieelevers orienteringar och strävan efter erkännande

Abstrakt

I denna avhandling undersöks muslimska gymnasieelevers utbildningserfarenheter samt hur de orienterar sig i skolan. Studien tar sin utgångspunkt i ett förortsgymnasium där en stor andel av eleverna identifierar sig som muslimer. Gymnasiet är beläget i ett socioekonomiskt strukturellt missgynnat område, vilket är av betydelse eftersom faktorer som föräldrars utbildningsnivå och inkomst är viktiga för elevernas skolprestationer. Denna situation återspeglas i att snittbetygen från grundskolan och behörigheten till gymnasiet i denna stadsdel är lägre än i staden som helhet. Därutöver har muslimska elever kommit att få en särskild roll i den svenska skoldebatten, särskilt i relation till förorten. En politiserad diskussion om klädregler, religiösa praktiker och muslimska elevers potentiella radikalisering framställer identifikation med islam som problematisk. Tidigare forskning har även visat på elevers utsatthet för islamofobi och att sekulära normer har inverkan på elevernas erfarenheter av skolan.

Platsens associationer till sociala problem, arbetslöshet, kriminalitet och skolmisslyckande blir en del av en områdesstigmatisering som ”märker” de unga i området. Hur denna stigmatisering och socioekonomisk ojämlikhet påverkar elever i förorten är väl beforskat. Religiösa minoriteters erfarenheter och den betydelse religiös identifikation får i detta sammanhang är emellertid sällan en del av analysen i svensk forskning. Denna studie syftar därför till att bidra med fördjupad kunskap om hur religiös identifikation samspelar med socioekonomiska faktorer och områdesstigmatisering för muslimska elevers erfarenheter av skolan.

Förorten som plats får också betydelse då unga muslimer i Sverige växer upp i en mångkulturell och mångreligiös kontext som skiljer sig från de platser där de själva eller deras föräldrar har sin bakgrund. Den i högsta grad heterogena muslimska gemenskapen innebär att religiös tillhörighet får ny betydelse och de unga får en position där de behöver förhandla och navigera mellan olika identifikationer och normsystem. Nya och överlappande gemenskaper bildas och fungerar som alternativ till föräldrarnas och majoritetens kultur.

Studien tar de teoretiska begreppen orienteringar samt erkännande/missaktning som utgångspunkt för att förstå elevernas varierade erfarenheter. Skolsekulariteter används som kompletterande begrepp för att tolka elevernas erfarenheter från olika utbildningskontexter. I analysen har en teoretisk känslighet visat sig betydande då elevernasutsatthet manifesteras på varierande sätt utifrån sammanflätade maktstrukturer där kön, klass, rasifiering och religion samspelar.

Avhandlingens kvalitativa och abduktiva ansats, inspirerad av etnografisk tradition, syftar till att få detaljerade och varierade berättelser från eleverna. Analysen, i sin tur, inspireras av grundad teoris principer för kodning av materialet. Fältarbetet sträckte sig över fyra terminer där empirin består av 33 semistrukturerade intervjuer med sammanlagt 28 elever. Under 50 dagar besöktes gymnasiet där observationer och informella samtal fördes med eleverna. I olika omfattning deltog totalt 56 elever från olika klasser och gymnasieprogram. Samtliga deltagare i studien identifierar sig själva som muslimer eller har en muslimsk familjebakgrund.

Analysen visar att eleverna upplever ett osynliggörande utifrån en minoritiserad religiös identifikation när deras religiösa behov inte erkänns som viktiga. Samtidigt upplever de sig hypersynliga i sekulära och vita rum, som de utbildningskontexter de rör sig inom, när de får oönskad uppmärksamhet och ifrågasätts för sina religiösa praktiker. Vidare framgår av analysen att muslimska elevers erfarenheter av missaktning påverkar deras interaktion med lärare och andra elever, samt deras strategier för utbildning och planer för framtida arbete. Detta tar sig uttryck bland annat i att eleverna söker sig till skolmiljöer där de upplever ett erkännande utifrån sin religiösa identifikation och som lärande subjekt.