Mening, makt och utbildning: Delaktighetens villkor för personer med utvecklingsstörning

Mening, makt och utbildning: Delaktighetens villkor för personer med utvecklingsstörning

I avhandlingen diskuteras delaktighetens villkor för dem, som har erfarenhet av utbildning i särskola, en skolform som tar emot en ökande skara barn och ungdomar. Begreppet utvecklingsstörning används genomgående, i enlighet med de skolans styrdokument, som fortfarande gäller. Det övergripande syftet med avhandlingen är att belysa delaktighetens villkor för personer med utvecklingsstörning, dels i dåtid, dels i nutid. Vidare är syftet att granska hur dessa personers egna föreställningar relaterar till samhällelig kategorisering av utvecklingsstörda, i synnerhet inom utbildning. Hur har kategorin utvecklingsstörning etablerats fram till vår tid? Vilken människosyn, kunskapssyn och samhällssyn kommer till uttryck i dessa personers inifrånperspektiv idag? Vilka förväntningar på människor, kunskap och samhälle bär personer med utvecklingsstörning på?

Två unga människor med utvecklingsstörning, som kallar sig Elin och Blomman, har berättat sin livshistoria med fokus på de år de gått i särskola. Under sammanlagt tretton intervjutillfällen blev berättelserna till. De spelades in på band, transkriberades och analyserades med hjälp av en Foucaultinspirerad analysmodell. Tolkningsproceduren var hermeneutisk. Inifrånperspektivet ger en sammansatt och motsägelsefull bild av vad det innebär att leva med utvecklingsstörning. Det visar sig att särskoletiden inneburit meningsfull utbildning i termer av utmaningar, traditionell ämneskunskap, socialisering och trivsel. Men Blomman efterfrågar livskunskap. Han vill förstå mera av hur det är att leva ett liv, som man har svårt med. Konsekvenserna av andra människors lagom-för-funktionshindrade-tänkande visar sig som svårigheter och övergrepp.

Resultatet visar också att det sociala nätverket är betydelsefullt. Elin och Blomman visar både närhet och distans till andra särskoleelever, vilka i sin tur omnämns som både handikappade och dom som sitter i rullstol . Blomman samtycker till att helvuxna fattar viktiga besluta i hans liv. Han har ännu inte tagit på sig rollen som vuxen och har en klar uppfattning om sina egna tillkortakommanden. Elin ser sig själv som en kompetent person och en framgångsrik relationsbyggare. Personerna i studien försöker, precis som alla andra, förstå sig själva och sitt sociala sammanhang. Blomman, som berättar att har haft Downs syndrom och ett funktionshinder sedan han blev till, säger med eftertryck, att det är inget fel på honom själv. Därmed bjuder han lärare, lärarutbildare och många andra på en utmanande tanke, detta i en tid då fosterdiagnostik erbjuds varje havande kvinna.

Meaning, power and education: Preconditions of participation for persons with learning disabilities

This doctoral thesis discusses issues concerning participation for children and young people, educated in special schools for pupils with learning disability, LD. The overall purpose of this doctoral thesis is to elucidate the preconditions of participation for persons with LD, in past and present times. A further purpose is to look into how ideas belonging to persons with LD relate to the social categorisation of LD, especially in the sphere of education. How has this category been established up to our time? Nowadays, which ontological and epistemological conceptualisation and which stance on society do persons with LD express in a first-person perspective? What can persons with LD expect of other persons, knowledge and society?

Two young people with LD, called Elin and Blomman, told their life-stories with focus on those years they spent in special school. To this effect, thirteen tape-recorded interviews were conducted, constituting the empirical data. A Foucaultian model was applied in the analysis of their life-stories, which were then interpreted in a hermeneutic way of understanding. The first-person perspective of what it means to live with LD appears to be complicated and full of contradictions. Time spent in school included, after all, meaningful education in terms of challenges, traditional knowledge of subject matter, socialising and moments of happiness. However, Blomman also demands existential knowledge. He wants to arrive at an understanding of his difficult life.

”Good-enough-for-disabled-persons -thinking by others is obvious. The results also demonstrate that participation in social networks gives support and serves as a sounding board. Elin and Blomman relate with a blend of both closeness and distance to others in special school, which is attended by both the disabled and those who sit in a wheelchair . Blomman agrees with the fact, that fully grown-ups decide upon certain things. He has not yet taken upon himself the role of being grown up. Yet, he has a good grasp of his own shortcomings. Elin looks upon herself as a competent and successful relationship-builder. Persons with LD try to understand what it means to be disabled. They seek to understand themselves and they themselves in social relations to others, exactly as everybody else. According to Blomman, there is nothing wrong with his personality. By uttering these words he offers teachers and providers of education and many others, an exciting train of thought.