Making science come alive: Student-generated stop-motion animations in science education

Abstrakt

Tillgång till digitala verktyg i klassrummen gör det i dag möjligt för elever att aktivt skapa multimedia representationer med naturvetenskapligt innehåll. En tillgänglig och flexibel metod för att skapa animationer är stop-motion. Den här avhandlingen utforskar potentialen med att introducera stop motion-animationer i naturvetenskaplig undervisning huvudsakligen med hjälp av kvalitativa metoder. Utforskandet motiveras av de svårigheter många elever upplever med att lära och förstå abstrakta och dynamiska naturvetenskapliga begrepp som sträcker sig över flera organisationsnivåer i tid och rum. Den innovativa ansatsen som används är elevskapade stop-motion animationer. Avhandlingen bygger vidare på kunskapen om elevers föreställningar om evolution genom naturligt urval och utforskar potentialen av att nyttja stopmotion animationer för att stimulera meningsskapande i klassrum där evolutionsbiologi och redox-kemi står i centrum.

Avhandlingens första studie jämför hur studenter förklarar evolutionära mekanismer i olika kontexter. Här kan man tydligt se att beskrivningarna till stor del beror av om frågan gäller bakterier eller djur, eller uppkomst av en ny egenskap eller förlust av en egenskap. Detta gäller även vanliga missförstånd. I nästa studie jämför vi elevers skrivna förklaringar av evolutionära mekanismer med, hur dessa uttrycks i elevernas stop-motion animationer. Båda uttrycksformerna ger samma mönster av de nyckelbegrepp som utgör evolution genom naturligt urval. Uttrycket av vanliga missförstånd skiljde sig dock åt på intressanta sätt mellan animationerna och de skrivna förklaringarna. Den ofta rapporterade alternativa uppfattningen att samtliga individer i en population har en gemensam essens som måste förändras om populationen ska förändras, uttrycktes enbart i enstaka fall i elevernas animationer. Å andra sidan uttrycktes den alternativa förståelsen att evolutionen sker snabbt och som en avslutad händelse mer frekvent i stop-motion animationerna än i skrivna förklaringar. Dessa fynd stödjer ståndpunkten att elevers uttryck av olika alternativa förklaringsmodeller påverkas av uttrycksformen, på liknande sätt som visades gälla för kontexten i den första studien.

Dessutom visar de båda nästa studierna att arbetet med att skapa stop motion-animationer för att förklara naturvetenskapliga begrepp utgör en engagerande aktivitet som stimulerar elever att utforska sin förståelse på ett kreativt och personligt sätt. Analysen av videoinspelningar från processen då elever skapar animationer visade att de diskuterar de visuella representationernas symboliska natur och hur de inte kan vara en bild av ’verkligheten’ eftersom de då skulle förlora en del av sitt förklaringsvärde.

Men, animationsuppgiftens utformning, den återkoppling som ges samt det naturvetenskapliga innehållets natur är viktiga faktorer att överväga innan stop motion-animationer används i klassrummet. Om inte, så riskerar potentialen för meningsfullt lärande att gå förlorad och det hela blir som mest en övning i att göra en animation, om än en rolig och kreativ sådan.