Magiska möjligheter: Harry Potter, Artemis Fowl och Cirkeln i skolans värdegrundsarbete

Magiska möjligheter : Harry Potter, Artemis Fowl och Cirkeln i skolans värdegrundsarbete

Sedan den första Harry Potter-boken publicerades år 1997 har intresset för fantasylitteratur ökat lavinartat. Miljoner av barn, ungdomar och vuxna har följt sina mest omtyckta fantasyhjältar och –hjältinnor på deras äventyr in i magiska världar, där verklighetens lagar utmanas, överskrids och ställs på ända. Men vad kan läsare lära sig om sin egen värld via karaktärernas upptäcksresor in i de magiska världarna? Och hur kan fantasylitteratur användas i klassrummet, när verklighetens maktförhållanden diskuteras? Dessa frågor står i centrum för Malin Alkestrands avhandling Magiska möjligheter: Harry Potter, Artemis Fowl och Cirkeln i skolans värdegrundsarbete.

Avhandlingen fokuserar på vad tre fantasyserier för barn och ungdomar – J. K. Rowlings Harry Potter-serie (1997–2007), Eoin Colfers Artemis Fowl-serie (2001–2012) samt Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgrens Engelsforstrilogi (2011–2013) – kan lära läsaren om demokrati, mänskliga rättigheter och kulturell mångfald. De tre problemkomplexen utgör en del av skolans värdegrund. Alla lärare inom det svenska skolsystemet, oavsett ämnestillhörighet, har i uppdrag att inkorporera värdegrunden i sin undervisning.

Med utgångspunkt i bland annat Viktor Sklovskijs främmandegöringsbegrepp, diskursanalys, intersektionell teori och litteraturdidaktiska teorier undersöker Alkestrand hur de fantasylitterära exemplen problematiserar demokrati, mänskliga rättigheter och kulturell mångfald, samt vilka kopplingar det finns till de värden som definieras i skolans värdegrund. På så sätt undersöks vilken didaktisk potential de aktuella fantasyserierna har i skolans värdegrundsarbete. Avhandlingens huvudtes är att fantasylitteratur utgör en utmärkt utgångspunkt för värdegrundsarbetet, eftersom skildringarna av de magiska världarnas maktförhållande fungerar som allegorier över verklighetens motsvarigheter, samtidigt som de skapar en främmandegörande effekt som hjälper läsaren att betrakta maktfrågor utifrån, med en distanserad blick. Det är i denna dialektik mellan närhet och distans som fantasylitteraturens magiska kraft konstitueras.