Lekprocessen – specialpedagogisk intervention i (för)skola: När aktivt handlande stimulerar lärande, social integration och reducerar utslagning
Hur kan man hjälpa barn som visar ett underaktivt eller överaktivt aktivitetsmönster? Vad gör man när barnet inte deltar i lek, vardagsverksamheter och dagsprogram?Gun-Marie Wetso har under fem år varit deltagande observatör och studerat hur barn efter en börjat delta i dagliga aktiviteter med andra barn och pedagoger.
Gun-Marie Wetso
Professor em. Birgitta Knutsdotter Olofsson samt professor Siv Fischbein
Professor Karin Aronsson, Tema Barn, Linköpings universitet
Hej världen!
2006-11-17
Lekprocessen – specialpedagogisk intervention i (för)skola: När aktivt handlande stimulerar lärande, social integration och reducerar utslagning
Institutionen för individ, omvärld och lärande (LHS)
Lekprocessen – specialpedagogisk intervention i (för)skola: När aktivt handlande stimulerar lärande, social integration och reducerar utslagning
Avhandling beskriver ett specialpedagogiskt utvecklingsarbete i (för) skola. Data samlades in åren 1994 99, bearbetades och analyserades 2002 – 2006. Arbetet är sprunget ur ett bottom up perspektiv. Verksamhetens brister och behov låg bakom efterfrågan på specialpedagogisk insats. Som aktionsforskare specialpedagog har jag verkat i samspel med de berörda både som inspiratör och deltagande observatör. Arbetet omfattar nio rektorsområden. Fyra aktiviteter intervenerades de var: 1. utbytesträffar där teori om lek, lärande och kommunikation följdes upp i praktisk tillämpning och 2. handledning för pedagoger då aktiviteten 3. lekprocessen infördes samt 4. samtal med föräldrar. 40 barn identifierats vara i behov av riktat stöd. De klarade inte deltagande i dagsprogram och aktiviteter. Utifrån (för) skolmiljöns olika förutsättningar skapades tre upplägg utifrån vem som skulle vara närmast ansvarig för lekprocessen med barnet. A. pedagogerna, eller B. specialpedagog (jag) startar, pedagogerna tar över eller C. jag- specialpedagog ansvar för genomförandet. Triangulering har använts för att samla och analysera data. Den formativa arbetsprocessen, glädjeämnen och vedermödor, de erfarenheter och effekter som arbetet genererat tillvaratogs och finns beskrivet i uppföljningssamtal med pedagoger, arbetslag och föräldrar. Frågeformulär har använts för att samla retropektiva data om förändringsprocesser. Leontievs verksamhetsteori och begrepp som behov, brister, motiv, operationer, handlingar och mål bidrog till att visa hur beteenden och handlingsmönster förändrades och utvecklades hos barnen, pedagogerna – arbetslagen och föräldrarna. Teorier om människans lärande ur ett biologiskt, psykologiskt, socialt och pedagogiskt perspektiv beskriver interaktionsprocesser och fenomen i materialet. God etik beaktades i relationer för att skapa tillit, hantera arbetet rätt i förhållande till uppdrag, berörda och rådande förutsättningar.
En analys av relationen – individ aktivitet miljö visade att många av barnen under- eller överutnyttjade resurserna i det pedagogisk rummet . En obalans mellan individ, pedagogiskt stöd, utbyte med andra och användning av material blev tydlig. 37 av de 40 barn kunde följas upp. Nio barns lärande beskrivs mer ingående. Resultatet visar att den pedagogiska miljön kunde anpassades till barnets behov och riktade insatser stärkte barnets lärande. Pedagogerns förhållningssätt, ögon – öron kontakt och symbolisk lek i olika roller och med stöd av material stimulerade barnen assimilera begrepp och språk. Den vuxnes handlingar visade vägen för barnet. Den vuxne sökte barnets potentiella utvecklingszon, där ett ögonblickets pedagogik i mötet var avgörande för hur komma vidare med att locka barnet till interaktion och utbyte. Ett varierat utnyttjande av symboliska gester och handlingar användes för att skapa lekmiljö, levandegöra teman där roller prövades. Pedagogerna hade behov av utbildning och handledning för att klara uppgiften. Arbetslagen stöttade när de såg insatserna hade en gynnsam effekt på barnets lärande och kommunikativa kompetens. Verksamhetens potentiella möjlighet blev synlig. Det gick att förändra mönster, inarbetade strukturer och föra in ändamålsenligare aktiviteter. Disposition av pedagogisk resurs, tid och rum kunde läggs om. Föräldrarna anammade lekprocessen. De imiterade handlingar och bidrog med material för att stödja barnets lärande. De såg hur barnets beteende förändrades i hemmiljö. En triad av samverkan och utbyte mellan berörda påverkade barnet positivt. Den pedagogiska miljön och hemmiljö överlappade varandra. Kunskap om vilka vardagsaktiviteter som barnet deltagit i kunde tjäna som källor för att stimulera barnet till lekhandlingar. Barnen visade beredvillighet att gå in i lekar, lärande och delta i vardagsaktiviteter och utbyte med andra. Negativa kommunikationsmönster reducerades. Arbetet skall på sikt förhoppningsvis bidra till att barnen kan nå skolans mål. Avhandlingen kan bidra till att inspirera andra att pröva liknade aktiviteter och strategier för att skapa ändamålsenligare verksamheter.
Abstract in English
This thesis expounds special educational development work in (pre-)schools 1994-99 (analysed 2002-06). The work is based on action research. 40 children were identified to be in need of support as they did not get involved in the school s daily activities. This thesis follows up what happens when work is initiated for changing this predicament. Four activities were introduced: (1) education about play, communication, learning; (2) supervision of teachers; (3) play process; and (4) conversations with parents. Triangulation has been used to collect and analyse the data. Leontiev s activity theory has been used to highlight how behavioural patterns changed and developed among the children and adults. Theories about learning elucidate the interaction processes and phenomena in the material. The formative work process is described in follow-up conversations with work teams and parents.
The relationship individual-activity-environment showed that the children either exploited or did not fully make use of the resources (pedagogical support, interchange with others and use of materials) in the pedagogical room . The teachers were in need of training and supervision. The actions of the teacher served to guide the child. A moment s pedagogy in the encounter determined how to entice the child to take part in interaction and interchange. Eye-ear contact, support through materials stimulated the child to assimilate concepts and language. Varied use of symbolic gestures created a play environment, bringing to life themes where roles were explored. A triad of cooperation between the adults had a positive influence on the child. The pedagogical and home environment overlapped. Behavioural patterns and established structures could be changed. The parents adopted the play process and contributed with materials to support the child s learning. The children showed willingness to participate in daily activities and interchanges with others. Negative communication patterns were reduced.