Learning by hearing. Technological framings for Participation

Abstrakt

Under 2000-talet har CI operationer på barn ökat kraftigt i Sverige. I takt med detta har allt fler föräldrar valt en skolplacering i s.k. vanlig klass på hemorten, snarare än i specialskolan, något som har lett till att elevantalet i denna skolform sjunkit, samtidigt som det saknas kunskap om placeringen av de här barnen i vanliga klasser. Mot denna bakgrund har Ingela Holmström i sin avhandling tittat på hur skolvardagen kan se ut för barn med CI som går inkluderade i vanlig skola, genom att utifrån etnografisk ansats följa två klasser där sådana barn finns. Avhandlingen har ett särskilt intresse för hur teknologier* används och hanteras i interaktion och hur de skapar villkor för kommunikation och identitet för människor med hörselnedsättning, inte bara i de studerande klassrummen, utan också ur ett historiskt perspektiv. Det senare har gjorts genom analys av artiklar från tre intresseorganisationers tidskrifter (SDRs, DHBs och Barnplantornas) i syfte att förstå det som sker idag och för att sätta in nutida situation i ett historiskt sammanhang. En viktig slutsats i avhandlingen är att det över huvud taget finns ett stort fokus på teknologier av olika slag, både i klassrumsinteraktionen och i tidskrifterna och att dessa hanteras och används på olika sätt, med olika syften och konsekvenser. Två olika perspektiv framträder; det ena fokuserar hur teknologier på olika sätt kan kompensera för hörselnedsättningen genom att öka möjligheterna till interaktion och deltagande medan det andra perspektivet fokuserar hur teknologier kan ”reparera” ett skadat sinne så att en så hög grad av normalisering som möjligt kan uppnås. Sammantaget konstaterar avhandlingen att teknologier spelar en avgörande roll avseende deltagande i interaktionen för människor med hörselnedsättning både genom att främja detta men också genom att många gånger istället skapa hinder för deltagandet. Avseende de studerade klassrummen så framgår skolvardagen som mycket komplex för barn med CI. Samtidigt som de vuxna har makt över teknologierna och hur de hanteras och används så åläggs barnen stort eget ansvar för sitt deltagande i kommunikation och interaktion, och de kan inte ta något stöd för givet. Även om resurser sätts in såsom hörselteknologier och resurspersoner, så får barnen en mer perifer position i klassrummet jämfört med sina hörande klasskamrater.

* Med teknologier menas inte bara hörselteknisk utrustning av olika slag, utan också annan teknologi som används i vardagslivet, samt kommunikativ-länk teknologi i form av resurspersoner, tolkar osv.

Learning by hearing. Technological Framings for Participation