Kulturell fostran: En didaktisk studie av talet om kulturella relationer i texter om skola och utbildning
Lotta Brantefors
FD Jonas Almqvist, FD Karin Hjälmeskog, Professor Leif Östman
Docent Silwa Claesson
UU – Uppsala universitet
2011-04-15
Kulturell fostran: En didaktisk studie av talet om kulturella relationer i texter om skola och utbildning
Cultural Education: On Cultural Relations in Texts about School and Education
Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier
Kulturell fostran: En didaktisk studie av talet om kulturella relationer i texter om skola och utbildning
Syftet med avhandlingen är att klargöra olika föreställningar om kulturella relationer i den svenska läroplanen och potentiella konsekvenser av dessa för barn och ungdomars fostran till att kunna delta som likar i det sociala och offentliga livet.
Ambitionen med studien, som befinner sig i en skärningspunkt mellan (neo)pragmatisk läroplansteoretisk didaktik och cultural studies/kritisk pedagogik, är tvåfaldig: (1) att klargöra de teoretiska förutsättningarna för kulturella relationer från ett etnocentriskt, globalt och mångkulturellt perspektiv och (2) att belysa och beskriva de läroplanshistoriska förutsättningarna för kulturella relationer.
Undersökningarna visar i relation till de perspektiv och analytiska verktyg som utvecklas i artikel I-III att det kulturella vetandet/tänkandet i skola och utbildning vilar i ett liberalt och humanistiskt synsätt med en neutral hållning och ett artigt bemötande som inte överskrider komfortzonerna. Ett centralt konstaterande är att det finns behov av att undersöka den privilegierade positionen ytterligare.
Studien visar också hur det kulturella vetandet/tänkandet har förändrats över tid (artikel IV). Med utgångspunkt i de dominerande föreställningarna urskiljs fyra diskurser mellan 1962 2008: En nationell diskurs på 60-talet, en rationell diskurs på 70-talet, en kulturell diskurs på 80 90-talet och en pluralistisk nynationell diskurs på 90 00-talet. Detta visar även på hur ett invandrartänkande och kulturtänkande har konstituerats. Även de tidiga konstituerande villkoren för tänkandet före grundskolans införande påvisas, bland annat inspirationen från den samiska minoritetens skolgång med tvåspråkighet och kultur, samt efterkrigstidens fredsfostrande synsätt att alla barn genom kunskap om andra kulturer skulle erhålla förståelse för andra folk .
Den sammantagna konklusionen är att trots olika rationalitet över tid samt en ökad betoning på pluralism kommer vetandet/tänkandet om kulturella relationer aldrig bortom ett oartikulerat och otydligt vi och ett utpekat och väldefinierat dem . Slutsatsen är att den svenska läroplanen är en andrafieringens läroplan som knappast skapar förutsättningar för barn och ungdomar att kunna delta som likar. För att uppnå ett mer ömsesidigt förhållande behöver ett överdrivet erkännande av de andra tonas ner och den privilegierade positionen analyseras i större omfattning.
Cultural Education: On Cultural Relations in Texts about School and Education
The aim of this thesis is to clarify different ideas about cultural relations expressed in the Swedish curriculum, and the potential consequences they may have for children and young people to participate as peers in social and public life.
Located at the intersection of a (neo)pragmatic curriculum theory tradition and cultural studies/critical pedagogy, the ambition with the study is two-folded: (1) to clarify the theoretical conditions for cultural relations from an ethnocentric, global, and multicultural perspective and (2) to elucidate and describe the curriculum historical preconditions for cultural relations.
In relation to perspectives and analytical tools developed in paper I-III, the investigations show that the cultural thinking in education rests on a liberal and humanistic view with a polite response and a neutral approach that never seems to exceed the comfort zone. A central finding is that there is a need to examine the priviliged position further.
The study also demonstrates how the nature of cultural thinking has changed over time. Based on the dominant conceptions four discourses during 1962-2008 are distinguished: A National Discourse in the 60’s, a Rational Discourse in the 70’s, a Cultural Discourse in the 80-90’s and a Pluralistic Neo-national Discourse in the 90-00’s.
The main conclusion is that despite different rationality the thinking never goes beyond a non-defined and unarticulated ”we” and a designated, labelled and well-defined ”them”. The Swedish curriculum is a curriculum of othering that hardly provides the basis for relations where children and young people can participate as peers. To achieve a more reciprocal relationship, over-recognition of ”the others” needs to be toned down, and the special status of the privileged position has to be analyzed in greater extent.