Kritisk sakprosaläsning i gymnasieskolan. Didaktiska perspektiv på läroböcker, lärare och nationella prov

Kritisk sakprosaläsning i gymnasieskolan. Didaktiska perspektiv på läroböcker, lärare och nationella prov

Kritisk läsning av sakprosatexter är en grundläggande aktivitet i en mängd sammanhang. Sådana aktiviteter accentuerades också i läroplansreformen 1994. Då omorganiserades gymnasieutbildningen i Sverige med avsikten att elever på såväl studieförberedande som yrkesförberedande program via sin utbildning förbereds för högre studier. Det är ett av skälen till att alla elever läser samma målorienterade kärnämneskurser.

Flera aspekter av kritisk läsning framträder i såväl forskning som i läroplaner. Därför löper fyra aspekter genom avhandlingen: kritisk-analytisk, kritisk-integrerande, kritisk-evaluerande och kritisk-ideologisk. Avhandlingens syfte är att studera den rekontextualiseringsprocess där kritisk läsning förflyttas mellan akademin och gymnasiets klassrum. Ett centralt syfte är att studera hur processen tar form för elever på två typer av gymnasieprogram, dvs studieförberedande respektive yrkesförberedande program, vilka lockar ungdomar från olika socioekonomisk bakgrund.

Avhandlingen tar sin teoretiska utgångspunkt i Bernsteins pedagogiska teori. Enligt denna teori involverar rekontextualiseringsprocessen olika fält såsom det officiella rekontextualiseringsfältet, det pedagogiska rekontextualiseringsfältet, det lokala rekontextualiseringsfältet och det forskningsinriktade fältet. Ytterligare ett fält är tillagt, diskursiva förändringar , där Faircloughs teorier bidrar med teoretiska aspekter. Varje fält bidrar med resurser och åtar sig uppdraget att introducera elever från den horisontella diskursen (vardaglig och informell) in i den vertikala diskursen (specialiserad och formell).

Det empiriska material som samlats in för avhandlingens räkning delas in i tre delar, där varje del representerar ett rekontextualiseringsfält och en separat studie. Den första studien består av en kontrasterande analys av huvudsakligen fyra läroböcker. Böckerna har studerats med hjälp av Hallidays analytiska verktyg. I den andra studien intervjuas 21 lärare om de val de gör i klassrummet för att utveckla elevers kritiska läsning av sakprosatexter. Lärarna har valts ut från fem gymnasieskolor i tre kommuner. Den tredje studien granskar ett nationellt prov och hur det definierar och bedömer läsaktiviteter. Resultaten visar att varken kritisk läsning eller sakprosa har en dominerande position i svenskämnet. Det nationella provet erbjuder flera faktatexter i sitt texthäfte men som ett resultat av provprocessen är det troligt att en inte obetydlig del elever genomgår provet utan att använda någon sakprosatext.

Tendenserna som framträder i respektive studie integreras i ett separat kapitel som närmare granskar relationerna mellan aktörerna. Dessa aktörer samverkar med varandra och motverkar varandra. Som ett resultat av detta ser vissa aspekter av kritisk läsning ut att missgynnas, till exempel kritisk-analytiska, kritisk-integrerande och kritisk-ideologiska aspekter. I motsats till detta får kritisk-evaluerande mer uppmärksamhet. Både läroböckerna och lärarna förser elever med verktyg för att värdera källor. Framför allt gynnas de kritisk-evaluerande aktiviteterna av aktörer som understryker vikten av IKT. Därmed läggs större fokus på sanning kontra falskhet med påföljande risk att kritiska läsaktiviteter blir behandlade på ett ytligt sätt.

Den strävan efter likvärdighet som betonades av gymnasiereformen 1994 ser i vissa avseenden ut att ha tagits på allvar. I andra avseenden syns emellertid att elever på studieförberedande respektive yrkesförberedande program möter olika undervisning på ett sätt som hindrar de yrkesförberedande elevernas tillträde till den vertikala diskursen. Ett sådant exempel återfinns i att läroböckerna tilltalar sina läsare på olika sätt utifrån antagandet att de yrkesförberedande programmens elever behöver mer av underhållning, mer av en nära relation med textböckerna, samt mer varningar för Internet, medan de studieförberedande programmens elever möts av uppgifter, redskap och instruktioner som stöder deras tillträde till den vertikala diskursen, och därmed deras chanser att bli behöriga för högre studier. De intervjuade lärarna både utmanar och anpassar sig till reaktionerna från sina elever, vilket ser ut att vara både ett möjliggörande och hindrande för elevers tillträde. Dessutom tycks lärarna både utmana och anpassa sig till förändringar. Rekontextualiseringsprocessen hämtar näring från diskursiva förändringar såsom sensationalisering, riskdramatisering, narcissism och intimisering. Det är angeläget att diskutera den snåriga väv som skapar denna process.

Critical Reading of Non-fiction in Upper Secondary School. Didactical perspectives on textbooks, teachers and national tests.

Critical reading of non-fiction is an essential activity in a range of contexts. Such activities were accentuated in the curricular reform of 1994. At that time, upper secondary education in Sweden was reorganized in order to prepare pupils in both academically and vocationally oriented education for further studies. For this reason, all pupils take the same core subject courses with the same curricular targets. Various aspects of critical reading appear in research and in the syllabus. Consequently, four aspects of critical reading run through the thesis: critical-analytical, critical-evaluative, critical-integrative and critical-ideological. The aim of this thesis is to study a recontextualising process where critical reading is relocated from academia to the upper secondary classroom. Additionally, a central aim is to study the creation of this process for students at two types of upper secondary programmes, i.e. academic or vocational programmes, which attract young people from different socio-economic backgrounds. The thesis has its theoretical base in Bernstein s theory of pedagogy. According to this theory, the recontextualisation process involves various fields such as the official recontextualising field, the pedagogic recontextualizing field, the local recontextualizing field and the specialized field of research. Another field is added, discursive changes , where theoretical aspects from Fairclough are used. Each field contributes to the process with resources and undertakes to introduce students from the horizontal discourse (everyday and informal) into the vertical discourse (specialized and formal). The empirical material gathered for this thesis can be grouped in three parts, each representing a recontextualising field and a separate study. The first study consists of a contrasting analysis, mainly of four textbooks. The textbooks were studied using Halliday s analytical tools. In the second study, 21 teachers were interviewed about their choices in the classroom in order to enhance critical reading of non-fiction. The teachers were selected from five upper secondary schools in three municipalities. The third study scrutinizes a national test and how it defines and evaluates reading activities. The results show that neither critical reading nor non-fiction has a dominating position in the subject of Swedish. The national test offers several factual texts in its text collection but as a result of the test process it is likely that some of the pupils pass the test without using any non-fiction text. The trends that have appeared in each study are integrated in a separate chapter that takes a closer look at the inter-relations between the actors. The actors interact and counteract. As a result of this, certain aspects of critical-reading seem to be disfavoured, i.e. critical-analytical, critical-integrative and critical-ideological aspects. In contrast to this, critical-evaluative activities receive more attention. Both textbooks and teachers equip the pupils with tools for evaluating sources. Above all, the critical-evaluative activities are favoured by other actors who emphasize the importance of ICT. Consequently, there is greater focus on truth vs. falsehood, putting critical activities at risk of becoming superficial. The striving for parity, which was accentuated by the reform in 1994, in some respects seems to have been taken seriously. In other respects, however, the results show that pupils in academically and vocationally oriented programmes encounter different teaching forms, which prevent vocational pupils induction into the vertical discourse. One such example is the fact that textbooks address their readers in different ways, assuming that the vocational pupils need more entertainment, warnings about the Internet and an intimate relation with the book, while the academic pupils are met by tasks, tools and instructions that support their induction into the vertical discourse, and their chances of being illegible for higher studies. The teachers interviewed both challenge and adapt to the reactions from their pupilss which appear to be both enabling and hindering induction. Moreover, they both challenge and adapt to discursive changes. The recontextualising process is nourished by discursive changes such as sensationalizing, dramatizing of risks, narcissism and conversationalization. It is important to discuss the consequences of the intricate web that makes up this process.