Igenkännande och motkraft: Förskole- och fritidspedagogikens betydelse för specialpedagogiken – En deltagarorienterad studie

Igenkännande och motkraft: Förskole- och fritidspedagogikens betydelse för specialpedagogiken – En deltagarorienterad studie

Studien förskole- och fritidspedagogikens betydelse för specialpedagogiken utgår från: samgåendet av tre traditioner, förskole- och fritidspedagogikens frånvaro inom specialpedagogiken samt hur en grupp deltagare strävar att koppla samman praktik och teori. Ett deskriptivt syfte var att öka kunskapen om hur gruppen problematiserar tre temaområden: syn på kunskap, människa och samhälle, specialpedagogik, perspektivet kön samt gruppens specialpedagogiska yrkespraktik Ett analytiskt syfte utgör ett samhällskritiskt perspektiv. Huvudpersoner i studien 14 deltagare. Emiriska materialet utgörs av elva samtalsträffar, två intervjuomgångar, politiska styrdokument, arkivsökningar och två intervjuer med nyckelpersoner. Studiens perspektiv tar sin utgångspunkt i en deltagarorienterad forskningsansats och demokratiska kunskapsprocesser. Deltagarna formulerar betydelsen av sinnesupplevelser, flerfaldiga kunskapsformer och vikten av allas lika värde. Gruppens kvalifikationsstruktur innefattar överblick och direkt arbete med en inre och yttre organisation. Deltagarna kopplar samman fältets frågor med synliggjorda möjligheter, hinder relationer, processer och sammanhang. Analysen visar att enbart acceptans för det annorlunda barnet inte räcker. Ett igenkännande från barn och elever föregår det unika och absoluta Subjektets erkännande. Gruppens analys synliggör en reproduktion av underordning. Kvalifikationsstrukturen beskriver en serviceproduktion med krav på medveten kritisk granskning. Gruppens dubbla underordning inom skolvärlden visar underordningens igenkännande kraft som dels möjlighet till en motkraft utifrån ett rättvisans deltagande på lika villkor dels en motkraft till samhällets styrningstendens att splittra pedagogiskt kollektivt värdegrundsarbete som avser verka igenkännande för barn och elever.

Recognition and Counter power

The aim of this study was to describe, explain and understand the importance of preschool and leisure pedagogy for special education. Knowledge was therefore generated concerning teacher s reflection on three themes: 1) the view of knowledge, people and society, 2) special education as organisation, activity and content, 3) a gender perspective and its implication for their realisation of a professional practice. An analytical aim was to understand the content of the teachers reflection process in a critical social perspective. The group included 14 persons. The empirical material consists of eleven analysed group meetings, two sets of interviews with the participants, educational policy documents, archive material and two background interviews. The study is based on a participatory research approach and on democratic knowledge processes guided by critical social theory. The participants formulate the importance of sensory experiences, multiple forms of knowledge and on all people s equal value. The qualification structure of the group includes overview as well as direct work with an interior and exterior organisation. The participants associate questions from the field with revealed opportunities and obstacles, relations, processes and contexts. The analysis shows that solely acceptance of the different child is not enough. Recognition precedes the appreciation of the unique and absolute Subject. The analysis by the group reveals a reproduction of subordination. The qualification structure of salaried employee and service production demands critical consciousness to avoid exploitation and control in a capitalist and market-oriented society. The double subordination of the group in the school world contains the power of recognising this partly as an opportunity for a counter power based on the justified participation on equal terms, partly as a counter power to the current tendency to split pedagogical and collective work on value issues.