Handdockans kommunikativa potential som medierande redskap i förskolan

Handdockans kommunikativa potential som medierande redskap i förskolan

En docka som redskap är ett materiellt föremål, en artefakt i vilken olika speltekniska tillvägagångssätt är inbyggda, men inte handlingar eller mål med dockans användning. Genom yttre egenskaper så som utseende, rörelse och tal kan dockans agerande framkalla och väcka åskådarnas känslor, tankar och associationer. När dockans yttre egenskaper berör åskådarnas känsloliv, tillskrivs dockan personliga egenskaper som kan få olika betydelser i sammanhanget. Det är först i relation till någon person som dockans kommunikativa potential kan framträda och det är genom kommunikation som dockans existens kan bekräftas och utvecklas. Betraktat ur ett historiskt perspektiv har dockans kommunikativa egenskaper brukats i olika syften och inom olika verksamheter, så som teater, utbildning, terapi och politik. I denna studie fokuseras inte på dockan som teaterdocka, utan på en docka som medverkar i förskolans vardag. I avhandlingens empiriska del fungerar dockans användning som en utgångspunkt för barns samspel, berättande och kommunikation. Studiens forskningsintresse riktas mot innehållet i kommunikativa processer där dockan finns mellan läraren och barnen, mot barns sätt att uttrycka dockans mening som redskap och mot motiven som genereras i interaktion mellan dockan och barn i olika aktiviteter. Avhandlingens övergripande syfte är att generera kunskap om dockans relationella, språkliga och handlingsmässiga potential som medierande redskap för barns kommunikation och lärande i förskolan. På vilket sätt utvecklas dockan som subjekt och drivkraft i samspelet med barn? Vad innebär dockans användning som medierande redskap i förskolan? Vilka kommunikativa processer utvecklas mellan lärare, dockan och barn? Barns kommunikation med dockan i förskolans vardag studeras här som en del av verksamhetens sociala och kulturella praktiker. Studien tar sin utgångspunkt i etnografisk forskningsansats som innebär att forskaren lever nära den studerade verkligheten och följer sociala processer och relationer inom olika sociala och kulturella sammanhang. Genom att själv medverka i studien utifrån dubbla roller som lärare och forskare, var min avsikt att upptäcka, verbalisera och generera ny kunskap om dockan som redskap. Studien genomfördes i en barngrupp under hösten 2004 och våren 2005. Då jag valde att ingå i förskolans sammanhang och axla dubbla roller, framstod tidsaspekten, närvaroaspekten och kontinuitetsaspekten som grundläggande förutsättningar för studiens genomförande. Teoretisk ram utgörs av sociokulturellt perspektiv och verksamhetsteoretisk perspektiv. Medan användning av redskap ur det sociokulturella perspektivet betraktas som mediering av kunskap och huvudsakligen en kollektiv handling, betraktas användning av redskap ur ett verksamhetsteoretiskt perspektiv som en individuell verksamhetsprocess och en subjektiv handling. Dockans användning i förskolan omfattar handlingar som är både kollektiva och individuella och behandlas i ljuset av studiens teoretiska begrepp: språk och tänkande, dialog och mening, motiv och verksamhet, mediering och redskap, kommunikation och kontext samt samspel och den närmaste utvecklingszonen . I denna avhandling riktas uppmärksamheten mot innehåll som uppstår i kommunikationen när barn spontant samspelar med dockan, om dockan och på grund av dockan, som också utgör olika dimensioner av dockans närvaro i den gemensamma kommunikationen. Studiens resultat visar hur dockans kommunikativa potential genereras genom processer av objektivisering och subjektivisering, mediering och tredelad relation. Dockans relationella potential framträder genom att dockan i förhållande till barn utvecklar affektiva värden, genererar kommunikativa handlingar utifrån kunskapsmässiga och känslomässiga motiv samt överskrider gränser mellan faktiska och föreställda världar. Dockans språkliga potential framträder genom att barn i kommunikationen med dockan medierar kulturella och sociala erfarenheter, uttrycker sina föreställningar om kunskap och lärande samt utvecklar språkets indikativa, semiotiska och retoriska funktioner. Dockans handlingsmässiga potential framträder genom utveckling av tredelad relation som även kan beskrivas i termer av den närmaste utvecklingszonen och ömsesidig assistans . Dockans handlingsmässiga potential framträder också i barns lek genom produktiva och reproduktiva handlingar.

The puppet s communicative potential as a mediating tool in preschool

A puppet as a tool is a material object, an artefact in which different game-relatedprocedures are incorporated, but not acts or goals involving the use of the puppet.By means of external properties such as appearance, movement and speech, thepuppet s actions can give rise to and evoke emotions, thoughts and associations inthe spectators. When the puppet s external properties affect the spectators emotional life, the puppet is ascribed personal properties that can have differentmeanings in the context. It is first in the relation with a person that the puppet scommunicative potential can emerge and it is through communication that thepuppet s existence can be acknowledged and developed. Viewed from a historicalperspective, the puppet s communicative properties have been utilised for differentpurposes and in different activities such as the theatre, education, therapy andpolitics.In this study, the focus is not on the puppet as a theatre puppet but as apuppet in the everyday life of pre-school. In the empirical section of the thesis, thepuppet functions as a starting point for children s interaction, narratives andcommunication. The research interest is directed towards the content ofcommunicative processes where the puppet is present between the teacher and thechildren, towards children s ways of expressing the meaning of the puppet as a tooland towards the motives that are generated in the interaction between the puppetand children in different activities. The overall aim of the thesis is to generateknowledge of the puppet s relational, linguistic and action-related potential as amediating tool for children s communication and learning in pre-school. In whatway can the puppet develop as a subject and a driving force in the interaction withchildren? What is the significance of using the puppet as a mediating tool in preschool?What communicative processes can be developed between the teacher, thepuppet and the children?Children s communication with the puppet in the everyday life of pre-schoolis studied here as a part of pre-school s social and cultural practices. The startingpoint of the study is an ethnographical research approach, which means that theresearcher lives close to the reality studied and follows social processes andrelations in different social and cultural contexts. By participating myself in thestudy, based on the twin roles of teacher and researcher, my intention was todiscover, verbalise and generate new knowledge about the puppet as a tool. Thestudy was conducted in a group of children during autumn 2004 and spring 2005.As I chose to be part of the pre-school s context and to shoulder twin roles, thetime aspect, the presence aspect and the continuity aspect stood out as fundamentalprerequisites of the implementation of the study. The theoretical frameworkconsists of a sociocultural perspective and an activity theory perspective. While theuse of tools from a sociocultural perspective is regarded as mediation of knowledgeand primarily a collective act, the use of tools from an activity theory perspective isregarded as an individual activity process and a subjective act. The use of thepuppet in pre-school involves acts that are both collective and individual in thelight of the study s theoretical concepts: language and thinking, dialog andmeaning, motive and activity, mediation and tool, communication and context andinteraction and the zone of proximal development .In this thesis, attention is focused on the content that arises incommunication when children spontaneously interact with the puppet, about thepuppet and because of the puppet, and this also comprises different dimensions ofthe puppet s presence in the common communication. The results from the studyshow how the puppet s communicative potential is generated through processes ofsubjectivisation, mediation and three-party relationships. The puppet s relationalpotential emerges as a result of children s relation to the puppet, developingsentimental value, generating communicative acts based on knowledge-related andemotional motives and overstepping boundaries between actual and imaginedworlds. The puppet s linguistic potential emerges when the childrencommunicating with the puppet mediate cultural and social experiences, expresstheir conceptions of knowledge and learning and develop indicative, semiotic andrhetorical functions of language. The puppet s action-related potential emergesthrough the development of three-party relationships, which can also be describedin terms of the zone of proximal development and mutual assistance . Thepuppet s action-related potential also emerges in children s play and throughcollective and creative acts.